En känslomässigt omskakad kvinna berättar för mig att ”mannen i hennes liv” har lämnat henne: ”Han var mitt livs kärlek och jag känner mig fullständigt utplånad inombords!”
Alla vi som har älskat någon (och/eller varit förälskade) vet hur det känns: drömmar och längtan efter en gemensam framtid som får ett abrupt slut. Alla dessa förhoppningar och förväntningar som vi bar runt på! Från ett emotionellt paradis till en kall konfrontation med ensamhet, sorg, ilska, tomhet, förtvivlan och frågor: ”Varför? Vi som hade det helt fantastiskt! Vad gjorde jag för fel? Är jag fel”
Vi människor är fyllda av mentala/emotionella bilder om hur drömförhållandet ser ut: att vår partner kommer att vara där för oss. Att han eller hon tänker och känner på ett sätt som ligger någorlunda nära vårt eget. I förälskelsefasen idealiserar vi kraftigt den andre och har överseende med både små och större brister. Vi vill så innerligt gärna!
Det som kanske gör mest ont är känslan av utbytbarhet och att den som en gång stod oss närmast, nu är den siste vi kan vända oss till. Jag minns mannen som efter många år blivit lämnad av sin fru. Hennes känslor för honom är borta, men trots det fortsätter han att kontakta henne och bedyra sin kärlek. ”Om jag bara visar mig tillräckligt omtänksam och kärleksfull, kommer hon nog att ångra sig.”
Hjärnan minns hur det var och hur det ”borde” vara, och reagerar instinktivt utifrån de gamla spåren. Men verkligheten ser inte ut på det sätt som han önskar. Ett enormt inre avstånd mellan hur vi vill att det ska vara hur det är. Vid denna brytpunkt uppstår smärta. Vi förväntar oss en sak men möter någonting helt annat.
Det gör ont när det som varit ”hemma” plötsligt är borta. Vi ville så gärna! Sorgeprocessen handlar om att börja se sig själv och den f.d. partnern med nuets ögon, vilket kan kännas oerhört skrämmande: ”Tänk om jag inte kan bli förälskad igen. Om mitt sista tåg har gått!”
Det är kanske ingen tröst just nu för dig som är mitt uppe i det värsta känslomässiga kaoset, men tiden kommer att läka dig. Den rätt använda tiden! Den där du har rätt slags människor nära och låter acceptansen få ta alltmer utrymme. Fysisk träning! Skriv av dig. Återigen: acceptans kring att allting inte går att förstå. Jag vet att det gör ont, därför att vi vill ha logiska förklaringar. Hjärtat som öppnat sig och älskar är sårbart. Vi kan inte komma runt den ekvationen!
Kärleken kan bara ges och tas emot från en plats av öppen frihet.
Michael Larsen – relationscoach och mental tränare
Så vackert skrivet! Tidlös vishet som vi alla egentligen bär inom oss, men som många har förlorat kontakten med.
Har du funderat på att skriva dikter? Eller en novellsamling om kärlek?
Tack för de fina orden och god Jul önskar jag dig !
Blir helt tårögd vad berörande du skriver, Michael.
Jag blir också tårögd när jag läser det du skriver. Stämmer så bra (tyvärr) in på mig och min tunga tillvaro. Att bli lämnad av någon som man har starka känslor för ör oerhört svårt, smärtsamt och tungt. Och det är svårt att acceptera och det kommer ta lång tid, men jag hoppas en dag kunna gå vidare och må bra. Tycker även att ensamheten är väldigt jobbig och tung att bära, och man ser bara alla glada lyckliga par och familjer.
Allt blir som en ”ond” cirkel, man är ledsen, känner sig ensam och orkar inte alltid höra av sig till sina bekanta för stöd, eller hitta på saker som tex att träna. För att orken inte finns inte där utan man blir hemma och tänker, ältar, deppar och tappar lusten till det mesta i livet. Det är inte ”bara att rycka upp sig, glömma och gå vidare”, vilket en del personer har svårt att förstå.
Tack iaf för dina tänkvärda texter som får mig att tänka, reagera, inse och förstå saker, och hur vi människor tänker och reagerar i olika sammanhang.
God Jul och ett stort varmt tack för att du finns och delar med dig av dina berörande texter
Så ont det gör , smärtan är hemsk. Sanningen vet jag ,men ändå . Hoppet på den förlorade mannen, men verkligheten är annorlunda det vet jag . Orden du skriver är sanna och realistiska, alltid får jag en annan vinkel att fundera på . Tack
Vackert….
Tiden läker alla sår. Låt tiden gå, möt de extremt jobbiga känslorna lite i taget.
Föreställ dig ex. hur du om fyra år sitter uppkrupen i soffan med. en go partner och har det riktigt mysigt. Positiva föreställningar, kanske nedskrivna, varvat med den djupa sorgen, gör att du helas, sakta men säkert. Motionera, var i naturen, ta professionell hjälp så du dels får pratat av dig och dels får bra verktyg på vägen för att inte fastna i destruktivitet.
Ni har säkert hört det förr. De tankar man ältar blir till verklighet. Föreställ dig två vargar på dina axlar, en är destruktiv en är konstruktiv, mata den konstruktiva och svältnit de destruktiva tankarna. Fly inte enbart in i mängders av föremål utan möt de destruktiva tankarna….stanna upp och Tänk kring dem och acceptera sedan att de finns men säg till dig själv att se ska inte då ta överhand…utan att du bryter tankarna och tänker på något positivt. Ex vad du ska gå en promenad tidigt en sommarmorgon nästa sommar och lyssna på fåglarna. Eller något intresse du har.
Julen och Nyår är inte de viktigaste dagarna på året utan vad vi gör med alla de andra.
Varma kramar till dig som är i en jobbig separationsfas.