Jag sitter här framför datorn med ett stearinljus och en kopp kaffe. Jag älskar de här stunderna! Varje julaftonsmorgon uppmärksammar jag släktingar som inte längre finns bland oss andra. De som en gång planerade, handlade julklappar, lagade mat, drack glögg, lyssnade på musik och njöt av atmosfären. De som skrattade, roade sig, längtade, drömde och kämpade.

Du och jag är här under ett ytterst kort ögonblick när vi ser ur det stora perspektivet. Några andetag! Vad gör vi med vår tid? Vad är det vi vill uppnå? Vilka avtryck vill vi lämna efter oss?

Spelar det egentligen någon roll om det inte är perfekt så länge vi har gjort vårt bästa? Vi gör våra misstag längs med vägen och det är ok så länge som vi är öppna för att lära från dem.

Tiden och människoklimatet i stort förväntar sig att vi ska ha en åsikt. Ofta om sådant som vi egentligen inte har en aning om. Jag har alltmer börjat vila i övertygelsen om att det är viktigare med ett vänligt och respektfullt bemötande än att ha rätt. Det finns så mycket i världen som jag inte har en aning om, så jag fokuserar på det som jag faktiskt kan påverka: människorna jag möter. Och så köper jag inte lika mycket plastpåsar längre (ler).

Kvinnan i kassan i mataffären ler brett när jag önskar henne en god jul och säger att hon alltid har ett vänligt sätt som smittar av sig.

Det är något av det viktigaste som vi kan lära våra barn: att de är en del av en annan människas upplevelse. Allt de säger, hur de säger det och sättet på vilket de ÄR i det sociala rummet har effekt på andra. Hur påverkar mitt sätt att vara andra?

Vi är långt ifrån alltid medvetna om det, men tänkt vilken kraft som vilar i de ”små” vardagssituationerna. Så mycket som vi tar för givet och där den mänskliga ansträngningen bakom allt missas. Jag ser min mammas bordsdukning med syfte att skapa skönhet och glädje för någons ögon.

Jag ser den nyskilda pappan som gör en resa med sitt barn för att ge henne underbara minnesbilder för livet. Mamman som sitter uppe sent på kvällen för att slå in barnens presenter trots tårarna efter att ha utsatts för svek från partnern.

Jag hör genom mitt arbete så enormt många berättelser om mänsklighet: sårbarhet, kärlek, vilja, kraft, kamp mot ensamhet och längtan efter att få betyda något för någon. Det ryms så mycket inom oss!

Jag önskar dig en fin julafton min kära bloggvän! Tack för att du läser och inspirerar mig.

Michael Larsen – relationscoach