Bitterness is like cancer. It eats upon the host. But anger is like fire. It burns all clean. – Maya Angelou
Bitterhet är frusen passion. Känslomässig avstängdhet som skydd mot det som blev allt annat än vad vi drömt och hoppats på. Besvikelse och svek som satt djupa spår i det som en gång var en vibrerande längtande själ.
Bitterhet är ingen känsla. Känslor är likt vatten i rörelse – ständigt flödande.
Bitterhet däremot är icke rörelse, stagnation och förgiftning. Tjocka slöjor framför ett en gång leende ansikte. Det är inte ens frustration. Det är en attityd – en tung utblick över världen.
När någon sätter fingret på och kliver rakt in i vår bitterhetszon presenterar sig fantastiska möjligheter: en till början lätt irritation gentemot personen eller situationen som triggat. Issmältningen har inletts. Från sammanbiten kontroll (eller illusionen av kontroll) till att börja se historien bakom den emotionella skyddsmuren.
Hur bemöter vi bitterhet i oss själva och andra? Jag vet att empatiskt seende och lyssnande kärlek kan ”döda” de mest fanatiska bitterhetsanhängarna. Har sett det hända.
Vi behöver även sluta klappa medhårs och nära den bittres låsta berättelse. Tough love!
Vi kan behöva dö medans vi lever – dö från allt det som hindrar verkligt liv.
Önskar dig en fin lördag min bloggvän!
Michael Larsen – relationscoach och mental tränare
Ännu en gång. Mitt i prick. Sorg och bitterhet har tagit över mitt liv. Besvikelse och brustna drömmar som gjort jag hamnat i en spiral som jag tycker det är så svårt att vända på. Försöker se det positiva i alla saker men bitterheten gnager sig igenom. Saknar min livsgnista och mig själv. Lite som du säger, dör medan jag lever. Men snart så måste det vända. Sorg är en bekräftelse på att man har älskat.
Tack för en bra blogg som sätter perspektiv på tankar.
Bitterness is like cancer. It eats upon the host. But anger is like fire. It burns all clean. – Maya Angelou
Mina tankar / erfarenheter i ämnet.
Bitterhetens självklara destruktivitet är total ödeläggelse på livsflödet för den drabbade. Även omgivningen lider.
Ilska kan börja brinna utom kontroll och ta över hela personligheten så det hämmar utvecklingen mot nytt liv.
Det finns fler farliga känslor/ förhållningssätt att fastna i då livet spottar oss i ansiktet på ett oväntat och (upplevt) brutalt sätt.
Jag ser ibland att personer lägger så mycket energi på att bygga det nya ’Jag:et’ dom vill uppnå, så att även det jobbet blir ett hinder att komma vidare.
Det som var/är en god livsbejakande handling skapar en distans (kan likna en form av bitterhet) till att våga/ha tid att släppa in någon på nytt i livsrummet.
När vi efter en svår resa i livet behöver börja om, är det viktigt att vara klarsynt ( med hjälp av sanna vänner) så att vi inte hamnar i något av dessa diken.
Du sätter fingret på något viktigt; att även bygget av det nya jaget kan bli destruktivt.
Jag tänker att så snart vi fastnar i bilder av hur vi själva och omvärlden är så går vi fel väg. Min väg efter skilsmässan har därför varit att börja ifrågasätta mina egna sanningar om både mig själv och andra. Samt att våga vara i ovisshet, att inte kämpa för att få kontroll, utan våga säga till mig själv: jag vet inte, jag vet inte vad allt är, hur allt ska bli eller vilken väg jag ska gå, och jag väljer att stanna kvar i ovissheten tills att svaren kommer till mig.
Inlägget om bitterhet kom för övrigt precis på rätt dag för mig. Även om jag är på det klara med att min skilsmässa är rätt väg att gå, och att mitt äktenskap var destruktivt för mig, så gjorde det ont idag när jag upptäckte vad som kan vara exmakens nya kärlek. Då blev det verkligen till att kämpa för att släppa taget om honom och vända tillbaka till mig själv och vad jag vill lägga mina energi på.
styrkekram till dig Marianne!
Fin och viktig text… Inte minst en dag som denna då vi mer än må sin behöver fokusera på kärlek o låna hjärtan …
Tack för dagens inlägg.
Fick höra av en kompis den dagen jag blev arbetslös ”det klär inte dig att vara bitter”, så mycket kärlek i en enda mening. Det försöker jag leva efter.
Bitterhet föder hjärnspöken, rädsla och svartsjuka har jag fått lära mig den här hösten. Båda hos mig själv och hos andra.
Hur gör man när bitterheten tar fäste ? När man kämpar för att inte låta sig dra med i andras och egen bitterhet ? Den egna bitterheten styrk man över, andras bitterhet är svårare att upptäcka. Den kommer oftast i form av ”omsorg” som efter hand ger ont i magen.
Den här hösten har jag nog dött lite grann när bitterhet har kostat mig vänskap och gett mig hjärnspöken. Vissa dagar har jag fått kämpa minut för minut för att hålla bitterheten borta. Två steg fram, ett tillbaka. Ett steg fram och två tillbaka.
”Bitterhet och negativitet är kanske det enklaste valet, men inte det
bästa valet i det långa loppet.
Söker du efter det goda och
positiva kommer du hitta det
som är bra och gott.”
”Vi behöver även sluta klappa medhårs och nära den bittres låsta berättelse. Tough love!”
Tänk om vi flera gånger vågar ställa krav mot människorna runt oss som fastnat i bitterhet. Kostnaden kanske är stor, men ibland måste kärlek kosta.
Hm, en polett ramlade ner här 🙂
Dags att tina och låta den frusna passionen flöda.. Och det som slog mig var att tänk vad man missar när man fastnar i bitterhet!
Ha en bra lördag du med bästa Michael 🙂
Lovade mig själv redan som medelålders att inte bli en bitter gammal tant. Såg otaliga exempel på detta i mitt seviceyrke i en kvartersbutik. Nu är jag 78 år och tänker fortfarande på detta. Det går bra för mig för det mesta,säger ett glatt hej när jag möter grannar,ger komplimanger,möter utskällningar med lugn(jag är hundägare). Och hoppas att alla bittra människor kan hitta ett bättre sätt att leva.