Parförhållandet är ett ypperligt tillfälle för personligt växande. Strålkastarljuset landar på våra anknytningssår och vi kan antingen repetera automatiskt/negativt, eller utvecklas. Livet kan levas på två sätt: omedvetet eller medvetet. Det senare ger möjligheter till vidare horisonter.
Som jag skrivit tidigare: diamanterna skapades i mörker och under högt tryck.
Detta kan vi börja träna och praktisera nu:
- Upphör med att idealisera din partner. Varför gör du honom/henne så speciell på egen bekostnad? Är du ingenting utan ”the love of my life”? Överromantiserande ger näring åt rädslor.
- Jobba med att läka emotionella sår. Det gör att vi slutar projicera ut både eget mörker och ljus (kommer gå in på vad detta innebär i senare inlägg).
- Anpassning är avgörande i relationer, men som jag insett gällande mig själv: det finns gränser för vad vi förhandlar med i kärlekens namn. Hur är du när du är attraktiv inför din egen person?
- Våga och orka släppa kontrollen: vi kan inte styra över allt som sker. Egot kräver, men livet ger oss inte alltid vad vi vill utan vad vi behöver.
- Börja visualisera en mer grundad och upprätt självbild – en kropp och tonläge som inte låter sig styras av jante.
- Träna på att stå ut med negativa impulsreaktioner: känslostormarna klingar av när vi inte ger dem näring. Iaktta istället för att reagera: ”nu kommer den här bekanta känslan upp igen. Jag ser och känner den men dras inte in i dramat. Även detta skall klinga av. Mina djupa andetag är mitt stabila ankare.”
En tanke: jorden har en fast inre kärna med ett flyttande yttre hölje som skapar ett magnetfält som skyddar oss från rymdstrålning. Utan detta fenomen hade du inte läst dessa rader. Vi behöver en liknande kärna inom oss – en centralpunkt (jagidentitet) som reflekterar bort det skadliga. En nödvändighet för hela relationer.
Tankar min bloggvän?
Michael Larsen – relationscoach och mental tränare
Den här texten träffar mig rakt i hjärtat och formulerar exakt den utmaning jag har just nu. Separationsängslan är så stor, och när rädslorna drar igång är jag själv, som du beskriver, ingenting.
Jag inser intellektuellt att det är som du skriver, men det är oerhört svårt att praktisera..
Tack för din blogg, den är en vän, ett tänt ljus, en inspiration och vissa dagar det där halmstrået man behöver.
Personligen började jag växa mer när jag väl bestämde mig för att lämna en lång relation bakom mig. Under tiden var det jobbigt, när jag velade fram och tillbaka under en lång tid och undrade om det var rätt. Men, när jag väl hade bestämt mig så hände något i min kropp och min hjärna.
Jag och min före detta hade anpassat oss för mycket till varandra. Vi ville ju så gärna att relationen skulle hålla att vi till slut glömde bort vem vi egentligen var när vi träffades.för flera år sedan.
Jag är oerhört positiv till framtiden och när (inte om!) jag går in i en relation igen så är det som mig själv. Jag kommer att fokusera på att se egenskaperna i nästa relation. Jag vet ju nu vilka egenskaper jag vill ha hos en man. Finns dom så kommer passionen med automatik, inte tvärtom!
Jag känner mig attraktiv inför mig själv!
Håller med! Samma skeende för mig. Någon skrev att när en dålig relation avslutas släpps instängda två människor/själar fria :). Det låter vackert på något sätt, i bjärt kontrast till allt negativt som är när två människor strider med varandra.
Jag har också utvecklats mycket mer nu under några år än under de andra 20 i relationen. Jag jobbar också mer med mig själv. Funderar och agerar. Det gick inte i den dåliga relationen. Jag kom inte framåt på något sätt. Underligt hur man kan hämmas av en annan person. Jag tycker ju inte man kan skylla sitt beteende eller avsaknad av lycka etc på någon annan, ändå klarade jag inte av då att vara den jag vill vara; den jag ”är”. jag hamnade i en negativ spiral. Nu mår jag bättre även om livet är mer ensamt. Jag försöker att mota bort ensamhetskänslan och locka fram känslorna av glädje och lycka inuti mig istället. Det går ibland.. 🙂 och – ” so far so good”
Mycket bra och tänkvärt.. 🙂
Tack för du skriver, behövde läsa just detta och få konkreta tips!
Känns som du berör grunden till livet, och utan en bra grund blir det lätt svajigt annars.
Stor kram till dig!
Tack fina Johanna! Kram
Jag vet inte hur jag ska orka ta tag i mig själv. Mår så dåligt av att ha blivit lämnad för 5 månader sen. Jag kan inte släppa honom och jag mår så dåligt.
Vet hur det känns.
Har också väldigt svårt att släppa det som varit. En känsla av ett stort svart hål utan botten… Har svårt att se någon väg framåt eller åt något annat håll. Har så svårt att hitta kärnan som du Michael så talande beskriver. Utan den är jag helt vilse… Försöker jobba med det då jag förstår att det är nödvändigt för mig. Både för att jag själv ska må bra men också för att mina relationer ska kunna bli ärliga, kärleksfulla och trygga, oavsett vilken relation det handlar om.
Du behöver prata med någon Anette. Få ordning på tankarna/känslorna. Värme till dig!
På vilket sätt kan en psykolog hjälpa mig med det?
Tror att du skulle behöva få hjälp av någon kurator/psykolog för att kunna sortera dina tankar och känslor Anette. Hade själv inte klarat det här utan… Det är så lätt att fastna i sina egna tankar…
Kram
Hur har psykologen hjälpt dig?
Hur psykologen hjälpt mig… Det är lite svårt att förklara. Att få prata och gråta. Gör det med mina vänner också men känner att det inte får bli för mycket. Sen har han till viss del fått mig att fundera och reflektera över hur jag tänker och möjliga förklaringar till varför jag känner som jag gör. Sen finns det ju olika metoder terapiforner att använda sig av beroende på psykologens/terapeutens utbildning och vad du behöver. Jag tycker verkligen att du ska ge det en (flera) chanser för möjligheten att må bättre…
Kram
Jo jag ska se om jag kan hitta någon att gå till
För mig var det tre samtal som fick mig att våga ta steget att lämna en dålig relation förra året. Jag fick ett bakslag för ett tag sedan…Tappade bort mitt frö…Två samtal genom Previa på jobbet räckte för att vända mina tankar. Sedan är ju denna bloggen en vän att hålla i handen när man dras neråt. Så tänkvärda saker att reflektera över och alla bloggsvar som gör att alla mina tankar känns ok att tänka…Alla ni som går igenom en separation nu och delar era tankar hjälper mig att läka mina sår. Mina ärr blir färre och blåmärkena bleknar. Min kropp börjar kännas mer min och mina tankar mina egna. Tack Michael!!!Du äger som mina barn säger…
Hur gör man för att komma över att ens ex sagt nedvärderande och elaka saker om en och sedan säger hur värdelös man är i jämförelse med hans nya? Hur mycket bättre hon är på alla sätt. Det tar så obeskrivligt ont så jag kan inte beskriva. Och det gör det så svårt att gå vidare för mig att höra sådana elakheter från den mannen jag älskade och älskar. Och det gör också att jag tvivlar på om den finns någon man som kan älska mig – på riktigt? Om den som iaf påstod att han älskade mig säger så så känns det som att jag inte kommer att duga åt någon. Och jag vill inte bara duga – jag vill vara den finaste och det bästa alternativet för just min man.
ja, hur gör man???
Är det inte så…att han säger dåliga saker om dig just för att du ska må dåligt? Han växer själv då…
En gång älskade han ju dig..eller hur. Det är han som mår dåligt inom sig nu och det får du lida för.
Han vill inte du ska träffa ngn annan…som kanske är bättre än honom 😉
Kram där..
Det är så svårt att tro att han mår dåligt – jag tror han mår bra faktiskt. Han ska ju satsa på en annan som är så mycket bättre än mig. Jag tror inte han känner något alls för mig och han vill bara vara elak. Varför vet jag inte. Kanske han är besviken att det inte blev men han anser inte han gör fel att kalla mig saker och såra mig. Det är bara jag som är känslig. Kommer nog aldrig att få en ursäkt heller för han gör aldrig fel. Det är svårt att gå vidare med detta. Jag tror inte han skulle bry sig om jag träffade någon annan helt ärligt. 🙁
Kanske ska stålsätta sig och inte ha kontakt om det inte gäller barn förstås. Försöka tänka på annat som träning tex.
Jag vet att det tar tid att gå vidare..ngt finns alltid kvar och det lustiga är att man så här efteråt mest tänker på det som var bra. Men vet du…. Det finns män där ute som är lika fina och spännande som man är glad att få möta på vägen.. Livet lär hela tiden. Och har man tur..och kanske lite skicklighet..så blir man riktigt kär igen framöver och då är man glad över allt man ändå fått gå igenom innan…. 🙂
Vi har ingen kontakt och inga barn tack och lov. Jag vill inte ens se åt hans håll så sårad är jag och ännu mindre prata med honom. Det känns så sorgligt då jag ändå älskar honom. Tränar mycket och ofta och försöker tänka på annat medan det bara krävs en sekund av ett minne eller så för att börja gråta var som helst. Jag tror ju eller VILL tro på kärleken igen. Känner ju att man har halva livet kvar att leva och vill såklart uppleva kärlek och passion igen. Hoppas på det iaf. 🙂
man bygger upp sig själv, kroppsligt, mentalt och spirituellt så att karluslingen kan kläcka ur sig vilka j…la dumheter som helst och man tar det som vatten på en gås!!!!! det är inte lätt, men väl värt det! styrkekram!
Tack. 🙂 🙂 🙂
Mikaela; Han mår inte bra! En människa som mår bra har inget behov av att såra och kränka andra!
Han säger så till dig för att det ’fäster’ (=du tar åt dig – tror på det). Den dagen hans ord rinner av dig som vatten på en gås är det lönlöst för honom att fortsätta – och han kommer förhoppningsvis sluta..
Han har slutat då vi inte har kontakt men jag förstår bara inte att först under förhållandet säga elaka saker och sedan som avslut på relationen verkligen säga hur värdelös jag är i jämförelse med hans nya. Han måste ju förstå att det sårar och ändå säger han så. Att älska och säga sådana saker förstår jag inte. Han sa i och för sig att han inte älskar mig mer men han har sagt elaka saker även då han påstod att han älskar mig.
Jordens kärna är förvisso flytande magma. Inte desto mindre den enda kärna som jorden har!!!
Vårt självvärde är inte värderingsbart utan i ständig omformation i förhållande till det yttre. Du är VÄRDEFULL även i fullt kaos med en kärna utan fasthet.
Mitt i prick! Jag jobbar på vissa av dessa delar, bl a negativa impulskontroller. Det är inte lätt. Jag har ramlat dit – omedvetet. Jag måste träna på att stanna upp och reflektera. Negativa impulskontroller har flera gånger fört bort män från mig. Jag kan inte ha kontroll över allt. Men givetvis måste jag ha rätt att reagera om något känns fel. Som t ex det jag skrev häromdagen. Mannen som hellre hängde på dejtingsidan än att svara mig och hålla liv i vår kontakt. Där vågade jag ta plats med att säga ifrån, vilket jag inte hade gjort för ett halvår sedan. Så… lite i sänder… ❤️❤️❤️
yay!!!! jobba på! det är bra!
Tack, Mia! ❤️ Och jag vet att jag kommer i mål. Är redan på väg. Det är viktigt att ta sig ur dåliga mönster. Det kräver träning, tålamod och envishet. Och den enda som kan förändra det är just jag.
elakheter…….det är det svåraste för mig att ta. Jag får tunghäfta och kan inte förstå att en annan människa vill skada mig, med vilje, på riktigt…….jag väljer alltid bort det sättet, och på något konstigt sätt tycker då de som vill vara elaka att jag är svag och att de kan ge sig på mig, verbalt och fysiskt? så klart att känslor som ev fanns tar och flyger all världens väg när sånt händer och att det blir emotionella sår,jag kämpar på att inte sänka mig till den nivån och snabbt avsluta den relationen, jag försöker att inte projicera det på nästa kille som kommer med kärlek…….men i bakhuvudet finns alltid verkligheten och den är som den är: alla kan skada den de älskar för man har öppnat den sårbaraste delen sitt hjärta och låter jag någon flytta in där igen…….det gör så ont att få det sprängt från insidan, av den som bor där……..så är det att älska och leva omedvetet eller medvetet? eftersom jag ändrar litet på min kärlek till nästa kille pga det som hänt, som jag inte vill ska hända igen….men han är ju inte heller den förra så det kanske skulle fungera bättre att göra precis lika igen?Jahaja, lätt är det inte…… 😀
Jag förstår inte varför man vill såra den man älskar. Jag reagerar med ilska men bara för att jag egentligen blir så ledsen. Och jag lämnar inte i första taget för jag vill så gärna det ska fungera och hoppas det ska bli annat så jag accepterar för mycket elakheter….till sist har man ett stort sår inne i sig själv och sin själv och står där sedan med bara det kvar och en stor sorg. Kanske den största sorgen är att man låtit sig behandlas så och inte för länge sedan satt stopp och visat för sig själv och honom att man är värd mer än så.
Försiktig blir man ju efter besvikelser. Men samtidigt måste man vara sårbar för att kunna ta emot kärleken igen. Det är svårt!
Skulle önska att jag hade modet att gå ifrån det jag har nu. Han nedvärderar mig ständigt (och jag orkar inte stå emot hans psykologiska mobbing), samtidigt är jag väldigt medveten om status på vårt förhållande och vet med 100% säkerhet att han skulle utnyttja alla psykologiska vapen han känner till för att bevara vårt förhållande som det är (dvs. som han vill). Att opponera sig är detsamma som utfrysning med tystnad i 2 dygn och psykiska pikar om att jag är ego. Det brister snart och jag är mest ledsen över att barnen kommer att bli slagpåsar för att relationen havererat. Med ett sårat ego är jag mest rädd för det fysiska svaret på ett separationsbesked som kommer från mig. Utan mig fallerat tyvärr ekonomin i vår familj och därmed hans status i vänkretsar, som alltid trott att det är hans inkomst som gjort att vi levt som vi gjort… Mitt fel till allt således, oavsett vad….
Gå!! Lämna denna destruktiva relation!! Psykisk misshandel är inte ok – det är lika illa som fysisk!!
Du kommer inte ångra dig. Jag vet vad jag pratar om! Och barnen ska inte växa upp under dessa förhållanden med bilden att det är normalt och ok att behandla varandra så.
Styrkekram
Du behöver bort från denna man. Mår dåligt av att läsa detta. Känner igen mig i hur mitt ex fick mig att må. Det var tufft att gå…Ekonomi, skuldkänslor för barnen., alla rädslor som jag skulle ta mig igenom. Ingen visste hur han fick mig att må. Jag var så rädd för att inte klara mig själv med barnen. Det går utmärkt!!! Men det har varit ett tufft år. Det börjar vända nu…Har du någon du kan tala med?
Styrkekramar till dig.
göm dig inte bakom barnen, de mår nog bättre av att se dig stark och inte nedvärderad…..de lär sig också att man kan inte göra vad som helst i ett förhållande utan konsekvenser och hur är den gubben funtad som ger sig på dig om det är du som håller trumfkorten? ANVÄND dem….mot honom om så behövs, visa att det inte är ok att bete sig som en sur tvååring och kräv att han växer upp, för vill han inte så är ju du på väg bort redan? är det bättre att bara gå? du känner mannen och vet bäst hur både du och han fungerar, så gör det som blir bäst! Styrkekram!!!
Tack för dina fina text.
Ikväll fick jag nog. Vi har levt ihop i sjutton år, olika som natt och dag.
Och han mår dåligt men det är ingen ursäkt att kalla mig hora, skrika ” säg ett ord till så slår jag in knytnäven i huvudet på dig så nacken knäcks.”
En gång i halvåret blir han så här. Skriker att jag är värdelös, sjuk, och inte skulle klara ett intelligentstest.
Jag är framgångsrik på jobbet, har en massa fina vänner och i hjärtat vet jag att han har fel.
Jag ser mig i spegeln och tänker ” Men snälla! Du ser ju väldigt bra ut, har ett bra jobb, fina vänner och ett bra liv förövrigt, VARFÖR gör du så här mot dig själv??!!”
Tårarna rinner men eftersom han brukar bli arg så stålsätter jag mig.
Idag sökte jag en lägenhet. Jag är rädd, rädd för vad han ska säga.
Rädd för att ta steget men vet att jag drömmer om min egna bostad där jag kan leva utan att någon får utbrott med några månaders mellanrum.
Det värsta är att han är så snäll mellan gångerna…
Jag är för gammal för att leva så här.
När jag fyller 34 ska jag vara fri, tills dess, tack för bra och stöttande texter.
Det var en bra fråga till dig själv: ”Varför gör du så här mot dig själv?”
Det är riktigt läskiga ord han vräker ur sig din sambo. Bra att du har sökt lägenhet.
Man ska inte slösa sitt liv på någon som behandlar en illa.
Lycka till med att ta det steget som leder till något mkt bättre.
Varma styrkekramar!
bra att du sökt en lägenhet tycker jag, det där är litet för starka hot mot din person och ditt liv för att du ska kunna ignorera dem! bra att du gör ngt åt det! styrkekram!!
Väldigt bra Michael! Tänkvärt…