Kärleken har aldrig gett oss brännskador. Det är avsaknaden av kärlek som gjort det.

Om du har blivit lämnad av din partner står du inför ett vägval: Antingen kan du slå in på cynismens och generaliseringarnas väg om det motsatta könet med inställningar som: ”Det går inte att lita på kvinnor” eller ”Alla män är likadana. ”

Eller…
Så fattar du det medvetna beslutet att se det som hänt i ett helt annat sökarljus. Du bestämmer dig för att låta ”kärlekssmärtan” bli till din fördel, så att du kan växa som människa och blir mer lyhörd inför dig själv och andra.

Du tänker kanske: ”Han vet inte vad jag går igenom!” Nej, du har rätt. Jag vet inte vad du går igenom, MEN jag vet vad det innebär att känna sig sviken av livet och undra var närmaste nödutgång ligger, vilket också lärt mig hur man reser sig upp igen. Jag påstår inte att det är enkelt, men växande är en process som tar, och får ta tid.

Vilka av möjligheternas dörrar kommer du att slå igen pga. av ditt omedvetna eller medvetna beslut att aldrig mer ta risken att bli sårad? Är du verkligen beredd att försätta kärleken i exil?

Om du har minsta lilla fågänga inom dig, så skall jag ge dig en tanke på vägen: Bitterhet och cynism syns i ansiktet och det gör att nyanserna går åt det lätt gråaktiga hållet, och de där nedåtgående strama linjerna runt munnen, ger sig till känna.

Din inställning och attityd visar sig i din personlighet, ditt sätt att möta andras ögon, ditt handslag, ditt tonläge och kroppsspråk. Vi kan inte alltid, för att inte säga sällan, välja vad som skall komma i vår väg, MEN vad vi kan göra, är att fråga oss själva:
”Will I let it break me or make me?”

© Copyright Michael Larsen