Du har säkert liksom jag mött personer som genomgått liknande omgångar av svårigheter men som bär på helt olika aura. En del är bittra, misstänksamma och kanske t.o.m. cyniska. En annan grupp har dammat av sig, har små känslomässiga plåster här och där, men deras inställning av lättsamhet (inte lika med ytlighet) går inte att ta miste på. Dragen i dessa människors ansikten är fullständigt olika, likt månens sol och skuggsida. Varför dessa totala skillnader?
Självklart har vår uppväxt betydelse, MEN den ger långt ifrån hela sanningen. Om barndomens erfarenheter var helt och hållet avgörande för vårt sätt att möta livet, vet jag flera personer som borde vara totalförstörda. Det är människor som haft fruktansvärda uppväxtförhållanden, men som är bland de mest positiva och enastående personligheter jag mött. Varför är de hela och kärleksfulla?
Jag frågade en elegant dam på 95 år som enligt vissa psykologiska måttstockar borde vara ganska nedgången och bitter med tanke på vad som hänt genom åren – hur hon kunde vara så positiv: ”jag tänker inte, med tanke på allt dumt som kommit i min väg dessutom vara mitt eget tunga bagage. Jag frågande: ”går det bara att bestämma sig så där?” Svaret var enkelt: ”jag bestämmer mig varje dag: på morgonen, vid lunch och på kvällen. Våra kroppar skall en dag dö, så frågan är hur vi vill att den här resan skall vara. Ju yngre vi är när vi bestämmer oss, desto lättare blir det. Känner du solen mot ansiktet? Missa aldrig de där sakerna unga man” avslutar hon.
Michael Larsen – livscoach
Lämna en kommentar