känslor - klagande

Alla kan inte tycka om oss eller det vi gör. Självklarheter eller hur? Men hur undviker vi att låta kritiska kommentarer eller dumma uttalanden skala bort bitar av självförtroendet?

Så fort vi gör något som blir synligt för andra, riskerar vi kritik. ”Experterna” poppar upp med sina bedömningar och åsikter. I dessa stunder har vi valet att ta till oss och låta den där tviveltabletten ligga kvar i munnen och ge en sur eftersmak, eller så rycker vi på axlarna och tänker: ”ja, det är vad du tycker.” Jag påstår inte att vi alltid skall slå ifrån oss kritik eftersom den emellanåt kan vara berättigad. Vi behöver kunna källsortera!

Det finns även de som älskar att analysera och som tittar på dig med en granskande blick och säger: ”vad tror du det egentligen står för?” Frågan är: ”bjöd jag in dig till att vara min terapeut?”

Låt mig ge ett exempel. Jag var på en middag hos några vänner där det även fanns några nya bekantskaper. När det var dags för mig att gå hem berättade jag i förbigående om mina planer att ta en löprunda samma kväll. Såg direkt hur en kvinna jag inte växlat särskilt många ord med vaknade till och med sarkastisk röst sa: ”vad har du för problem?” Jag kunde inte låta bli: ”jag lider av sådan fruktansvärd ångest att jag måste få den ur mig.”

Om du går genom livet med kronisk rädsla för att bli kritiserad kommer du att vara allt annat än fri. Om du inte är den arroganta typen behöver du inte ursäkta och förklara dig för någon.

Michael Larsen – livscoach