Det är bara ca en vecka sedan som jag skrev om det här med att bli lämnad/dumpad. Har gått och tänkt lite mer på ämnet och det finns ytterligare en del jag vill dela med mig.
För några månader sedan blev Laleh intervjuad i Skavlan och hon sa bl.a. så här: ”om någon skulle lämna mig skulle jag tänka att den personen inte är så klok.” Skrattade gott åt hennes ord.
Det är naturligtvis inte alltid så enkelt, men det ligger en hel del i det Laleh säger och det bottnar en stor portion självförtroende och självkänsla i ett sådant uttalande.
Om vi lägger hela vår självbild och självvärde i någon annans händer har vi gjort oss själva en stor otjänst. Har själv gjort det så jag vet vad jag pratar om.
DITT VÄRDE SOM PERSON LIGGER INTE OM NÅGON VILL VARA TILLSMAMMANS MED DIG ELLER INTE.
Det gäller att bygga en så pass intakt grund i sig själv som inget eller ingen kan förstöra. Självklart kan vi falla omkull i dammet, men när vi gör det, vet vi samtidigt att det finns ett liv bortom nederlaget och smärtan.
Lalehs inställning är inget som går att skapa i en handvändning, utan det är en lång resa på insidan som vi alla behöver göra med ögonen öppna. Självklart har vi alla olika ”känslomässig DNA” när det kommer till hur vi möter avvisande. Beroende bl.a av tidiga livserfarenheter, men det betyder inte att vi behöver vara fångade för resten av livet.
Hur hanterar du avvisande? Vad gör du för att stärka din självbild?
Michael Larsen – livscoach
Jag såg detta avsnittet med Laleh och hon sa även att hon aldrig varit kär på riktigt, eller blivit dumpad någon gång =) Innan man har levt i en svår relation kan man omöjligt veta hur man skulle reagera OM det tar slut, lite naivt. Man kan knappast gissa hur det är att föda barn första gången?
Jag har tänkt mycket på den här sorg-biten och insett att vissa grejer kommer man aldrig någonsin över, vissa saker kommer alltid förfölja än, man får helt enkelt acceptera att JAG KAN INTE ÄNDRA NÅGOT. Jag levde i en väldigt destruktiv relation för några år sen, jag har kommit över killen men inte det som han utsatte mig för eller allt som hände. Jag har lyckats bli kär igen! Men aldrig kommit över det som jag blev utsatt för, även fast det gått flera år. Det får jag helt enkelt leva med, trots flera år i terapi =) Jag lever efter mottot ”Det kommer varje dag i ens liv finnas en anledning att må dåligt, vare sig det är stort eller litet. Det kommer också varje dag finnas en anledning att MÅR BRA, vare sig det är stort eller litet.” Jag har accepterat tillvaron, trots att jag kraschar ibland, men jag försöker att se ”det stora i det lilla”. En god kopp kaffe, en sval vindpust när man väntar på bussen eller en lyckad spelning. Jag lever för det lilla =)
All värme & respekt
Frida
Missade faktiskt den inledande delen med Laleh och nu när jag läser det du beskriver, förstår jag precis vad du menar. Tack för att du poängterar det Frida! ”Det stora i det lilla” – håller med dig till 100% Det är där vi kan hitta lugnet. Värme till dig
Jag läser din blogg varje dag! Det första jag bläddrar igenom på morgonen på min telefon redan på sängkanten (= Tack för alla dina kloka ord som du tillför i min (och många andras) vardag. Det ger mig ännu fler funderingar och tankar som jag tar med mig till min terapeut, så TACK!
Värme och kärlek
Frida
Jag blir fantastiskt glad när du skriver så. Gripande! Tack! Kram
jag ifrågasätter alltid mig själv och mina handlingar om jag blivit avvisad. Sedan inser jag snabbt att det egentligen inte handlar om mig, det är inte jag som gjort nått fel. och det är just i den sekunden, när man inser att det inte är mitt fel som man också inser att man är ett riktigt kap och att det är personen i fråga som förlorar på att gå. Men det inser man ju också bara pga allt stöd som kommer från vänner och familj.
Stöd från familj och vänner är inte så ”bara.” Vilken tillgång! Tack för att du delar med dig:-)