Jag ska rikta några slag på mot några i mina ögon djupt rotade klyschor, som vi troligtvis inte ifrågasätter särskilt ofta:
”Du måste hitta och älska dig själv först!”
”Det finns en mening med allt som sker!”
”Man är ansvarig för sin egen lycka.”
Jag ska ägna mig åt den senare: den att vi är ansvariga för vår egen lycka. Det finns en stor sanning i att det är nödvändigt att se om sitt eget psykologiska hus, och städa och vädra ur sådant som inte hör hemma där.
Men vi glömmer ofta en avgörande sak, vi är inte isolerade från andra människor, och de påverkar oss och vi dem. Det kollektiva påverkar oss mycket mer än vad vi ofta är medvetna om. Vi fångar in budskap och ”sanningar” och tar dem för givet utan att ifrågasätta.
Coaching-branschen är en storindustri som tjänar stora pengar på att vi ”måste hitta oss själva först och är ensamt ansvariga för vår lycka” (säg det till alla dem som lider av psykisk ohälsa).
Jag ser det så här: vi måste självklart ta ansvar för våra handlingar och jobba med oss själva. Det är fundamentalt! Men kom ihåg att vi påverkas och formas på djupet av människorna som vi har nära. Särskilt av dem som vi är i ett parförhållande med. Vi är inte immuna mot vad hon eller han säger och gör, även om vi har jobbat och fortsätter att jobba med oss själva.
Vi behöver bli mycket mer öppna för hur våra ord, vårt sätt att uttala dem på, handlingar, kroppsspråk och beteenden, faktiskt har djupgående effekt på den vi har nära. Det är inte upp till henne eller honom att ”ta det på rätt sätt” och ”inte ta allt personligt” (allt är personligt). Det är upp till dig och mig hur vi kommunicerar och vilka värderingar som är vår GPS.
Vi påverkar neurokemin i hjärnan på en annan människa, genom sättet på vilket vi beter oss.
När vårt hjärta är öppet för någon, är vi sårbara. Ytterst sårbara! Och därför har vi ett ansvar gentemot partnern och hennes/hans känslor. Vi måste sluta gömma oss bakom ”att det är hos mottagaren det ligger” – du som ”avsändare” kan lyfta eller knäcka. Allt för ofta hör jag människor säga: ”det är upp till var och en att lära sig hantera kritik.” Se över det egna sättet att ge kritik på!
Börja ta ansvar för och se hur ditt sätt att prata, sköta ekonomin, tilltala barnen på, dina sociala mediavanor, relationen till ett ex och kvinnor/män i allmänhet ser ut, bekräftelsebehov, och skyll inte på partnern när hon/han reagerar. Gör upp med destruktiva relationsvanor, olika former av förnekelse och missbruk, så att den du säger dig älska, kan känna lycka med dig i sin närhet.
Michael Thor Larsen – relationscoach
Alla bär ansvar. Men om man aldrig får veta vad ens partner egentligen tycker på grund av dennes rädslor, då är det väldigt svårt att försöka ändra på sig. Man får inte en ärlig chans helt enkelt. Utan de elaka orden kommer efter skilsmässan när exet vågar tala om vad hen egentligen tyckte och tänkte (men aldrig sa….) Inte helt lätt att ta ansvar för sin partner då när man inte kan kommunicera tyvärr.
Agreed!