Igår morse satte jag mig på ett kafé vid havet för att jobba. Visste inte riktigt vad jag skulle skriva om tills en man i femtiofemårsåldern som jag ibland småpratar med, stannade till. Vi kom in på temat kvinnor och relationer eftersom han vet vad jag sysslar med.
Den här personens inställning är väldigt olik min egen (vilket gör det intressant) och bygger på att kvinnor är ute efter män med ”resurser”, och att män vill ha ungdomlig kvinnlig skönhet. Förstår att det finns människor som resonerar så här och det är helt upp till dem. Samtidigt ser jag hur det helt och hållet handlar om livserfarenheter och inställning.
Om vi har grundsynen att kvinnor skall vara vackra och män ha gott om pengar, drar vi till oss personer som matchar denna filosofi. Dessa människomöten förstärker i sin tur ytterligare det vi ”vet” om verkligheten.
Om vi kliver in på arenan för att imponera och behaga, är jag säker på en sak: vi gör oss själva extremt sårbara, utbytbara och ensamma. Leksakerna, injektionerna och den sociala statusen kan liknas vid snabba kolhydrater som ger en intensiv men kortvarig rush. Snart blir det dags att söka nästa kick. Och nästa.
Personlig kraft kommer från att veta VEM du är och VAD du har att GE. Förhandla inte bort dig själv i jakten på den ytterst kortvariga bekräftelsen. Det är i mina ögon inget fel att kunna njuta av materiella saker, men det är bundenheten till tingen som är avgörande. Egot kräver ständig påfyllning, men frågan är om det är den dansen du vill dansa?
Vad gör du en dag som denna min bloggvän?
Michael Larsen – livscoach och mental tränare
Precis startat datorn på jobb och innan mailen och telefeonen tar över så läser jag dina senaste inlägg..antagligen för 5 gången men dem räddar mig i mångt och mycket att fortsätta på det jag börjat och inte göra det enkelt eller ta några snabba kortsiktiga lösningar för att det är jobbigt eller skrämmande, det är ett helt liv med vanor och beteende som skall ändras och det känns ibland hopplöst svårt och krävande, men det måste göras…och som sagt just nu är din blogg ovärderlig. Tack.
Tack själv Mattias! Det gläder mig att du hittar inspiration här:-) Det som är viktigt på riktigt.
Vad insiktsfullt skrivet. Fint!
God morgon!
Började dagen med kaffe och att läsa din blogg 🙂
Efter jobbet är det träning i höstvädret med en kompis, längtar!
Ha en fin dag och tack för all inspiration och viktiga påminnelser, kram!
Låter som en bra början på dagen:-) Önskar även dig en fin höstdag. Kram
Vaknar efter att ha jobbat natt. Kan inte sova mer. Läser vad du har skrivit. Min man hittade en 17 år yngre ”tjej”som han säger. Jag är 6 år äldre. Själv har jag bara velat haft tryggheten, mat på bordet, kärlek och barn som får vara friska. Hans liv handlar bara om pengar och det har blivit värre dom senaste åren. Egentligen så kan jag se att jag har mer kontroll över både pengar och mig själv idag. Jag saknar honom men jag vet att det blir bättre för mig. Han kommer att må lika dåligt i hela sitt liv som han jagar. Jag kommer nog hitta någon som uppskattar mig. Jag ser att han inte mår bra men jag måste ändå gå vidare. Kramar och tack för allt bra och fint du skriver. Eva
Tack Eva! Vissa människor passerar genom våra liv för att vi skall lära oss tycka den egna personen. Ibland är vägen dit smärtsam och vi blir sårade. Slutresultatet kan dock bli till någonting väldigt bra. Värme till dig.
Så fint beskrivet Michael –.-’-(@. !
Vilken gåva du har att stärka och inspirera, kan du inte klona ut dig lite varstans 😉 , haha
Åh, allt kom inte med:
Jag läser här varje dag / eller på G + sidan och plussar , även im jag inte alltid kommenterar. Men dina ord stannar kvar och värmer. Kram !
Tack snälla Lin. Det värmer att höra. Kram
Jag läste det här inlägget..
Funderade och funderade..
Vem var jag? Vem var han? Vilka dolda förväntningar blev aldrig uttalade?
Jag, självständig, bra karriär, god ekonomi.. Stolt över det..
Han, svårare för att göra karriär..
Tjänade mindre..
Beroende av mig på så många sätt..
Det frätte inom honom.. Jag såg det, oftare och oftare..
Försökte visa att det inte var därför jag levde med honom.. Att för mig var han tillräcklig ändå.. Mer ändå..
Det räckte inte..
Jag visade ännu mer, att jag inte behövde att han skulle köpa saker och annat till mig.. Att jag köper vad jag vill och behöver själv..
Att han var den jag valt.. Och att det spelar ingen roll vem som tjänar mest för tillfället.. Att vi delar..
Han som var så stor och stark i början, blev mindre i sina egna ögon med tiden.. I början tjänade han mer än mig, sen jag mer än honom..
Det var då det började gå utför..
Jag ser det nu.. Men inte då..
Vilka förväntningar låg i det dolda?
Vad förblev outtalat och som sen blev till gift? Ett gift av eskalerande oidentifierbar svartsjuka.. Av ett gnagande och växande mindrevärde..
Är det så, att det egentliga problemet för så många av oss är de outtalade förväntningarna?
Jag ser nu att då, för så många år sedan var jag också var en annan. Vilka förväntningar hade jag?
Vad drog jag till mig då?
Vad skulle jag dra till mig idag?
Tack Mikael för att du delar med dig!
Jag inser att jag står inför en insikt..
Att jag står inför en möjlighet att få växa. Och bli lite starkare.
Tack.
Tack för din insiktsfulla text och för att du inspirerar andra här.