Föreställ dig att en sopbil stannar till och tömmer sopor vid ingången till ditt hem. Känn stanken och den allt annat än angenäma synen. Ingen vill ha det så!
Men när det kommer till mentalt/emotionellt – energimässigt avfall ställer alltför många villigt upp som sopstationer. Kollegor, bekanta, vänner, en partner… som kroniskt klagar, smutskastar (andra eller sig själva), härskar och tar oändligt mycket mer än vad de ger.
Hur länge till skall det få pågå? Föroreningarna som bryter ned och förgiftar din känslomässiga miljö?
Var är din mentala väktare som hindrar obehöriga?
Tillåt inte andra att få ta din energi – den livsnödvändiga kraften som du behöver mer än någonting annat.
Jag vet: det kan kännas svårt och skrämmande att behöva klippa gamla band. Men är antalet år lika med kvalitet? Är inte din klara utsikt viktigare än rösten av osäkerhet och självutplåning som säger: ”jag tar emot det! Och lite till! Mitt mående kommer alltid långt ned på listan över det som är viktig på riktigt.”
Se upp för tjuven i ditt huvud som vill stjäla dina drömmar.
Var går dina gränser? Hur ser ett autentiskt och upprätt liv ut i dina ögon?
Michael Larsen – relationscoach och mental tränare
Så jefla klockrent!!
Var går gränsen för andras skit?? Något att tänka på för mig mer än jag gör idag
Tack för väckarklockan
Ett autentiskt och upprätt liv är för mig att jag kan vara mig själv med alla styrkor och svagheter och att jag ska våga säga ifrån, sätta gränser och stå upp för mig själv och mina värderingar även om det skulle innebära att det blir bråk eller att jag blir lämnad. Min erfarenhet är att jag blivit lämnad ändå fast jag anpassat mig och tagit emot och tom gått emot mina egna värderingar för att behålla relationen. Kanske mer pga Övergivenhetsångest än äkta kärlek.. Så jag hoppas att jag nästa gång ska klara att stå upp för mig själv och om någon fortsätter överskrida mina gränser så ska jag själv gå istället. Det blir min utmaning. Men min stora förhoppning är att någon gång träffa någon där man inte behöver kämpa med dessa saker utan att det bara kan vara enkelt och äkta och där det räcker att bara vara jag.