Om ni har gått skilda vägar så har du troligen fått höra: ”ni måste samarbeta för barnens skull.”
Vare sig ni är separerade eller lever tillsammans så är det enormt energikrävande att ha med en narcissistisk personlighet att göra.
Jag vet att det är fruktansvärt dränerande för självförtroendet när du får höra vilken dålig mamma eller pappa du är. Du pekas ut som någon med bokstavskombination och/eller personlighetsstörning och tänker: ”tänk om det är så? Kanske är det mig som det är fel på?”
Du reagerar som du gör därför att du är kapabel till självrannsakan. En narcissist är en mästare på att projicera; lägga skulden på andra. De är extremt lättkränkta och ser därför till att allt som kan tolkas negativt rinner av dem. N-personen har ett teflonpsyke!
Du känner alltför väl till den enorma sorgen när din dotter eller son spjärnar emot och inte vill åka till din f.d. partner. Eller när hon/han inte vill komma till dig därför att manipulationsstrategierna från härskaren har haft effekt.
N-personer köper ofta andra människors lojalitet genom presenter och dyra upplevelser. Ditt barn är inget undantag när det gäller att lockas in i upplevelsefällan.
N-personen kan verka vara fantastiskt empatisk, karismatisk, social, vänlig och lyrhör. Men den snygga ytan saknar innehåll!
Du vet hur det känns när tider ändras i sista stund och överenskommelser inte hålls. Du blir chockad, arg, ledsen och uppgiven. Du försöker förstå hur någon kan utsätta barnen och hur någon kan göra så mot dig.
Personen med starka narcissistiska drag eller personlighetsstörning gör som hon/han gör eftersom det handlar narcissism. En uppblåst, orealistisk självbild i kombination med en störning då det gäller medkänslan, är ytterst skadlig för omgivningen.
Du vet hur det är att vara ”älskad” ena dagen eller timmen för att i nästa behandlas med förakt. Du vet hur det känns att försöka övertyga din dotter/son att åka till pappan/mamman, eftersom det finns ett myndighetsbeslut som kräver det.
Alla dina instinkter skriker ”nej!” Men dina händer är fängslade och du försöker svälja oron och ångesten.
N-personen njuter av maktkampen och känslorna som hon eller han lyckas väcka inom dig. Personer med ytterst låg eller ingen medkänsla över huvud taget har inga problem med att andra bryts ner av deras beteende.
En narcissist älskar inte dig! Hon eller han är inte kapabel till kärlek!
Du är utbytbar i n-personens ögon! Ert barn är en förlängning av n-personens ego, och så länge som den unga människan presterar väl och är till lags så kommer hon/han vara guldbarnet i n:s ögon. Misslyckande och det som n-personen uppfattar som svaghet föraktas.
Det går bara att kommunicera på ett sätt med en narcissist: så lite som möjligt! Håll kontakten saklig och utan känslor (även om det skriker inombords). Svara inte på långa utläggningar och anklagelser.
Exponera ditt barn för kärleksfulla människor. Berätta för ditt barn vilka värderingar som du värdesätter allra mest i livet. Visa genom ditt sätt att vara vad integritet är för något.
Jag har största respekt för din smärta och känner med dig.
Michael Thor Larsen – relationscoach
Det är så smärtsamt träffande!…Det som aldrig skulle hända, fick hända, har hänt, mitt älskade barn som jag alltid varit så nära har under märkliga omständigheter ”valt” sida och kommer inte längre till mig.
I veckor har överenskommelser brutits och tidpunkt för byte sakta förskjutits. Hellre än att min barn skulle komma till mig så har hen ibland sent om kvällarna skjutsats hem till kompisar vars föräldrar har reagerat och undrat. Allt för att visa sin makt och göra mig illa där det gör som mest ont..
Vem straffar sitt barn på detta sätt, ingen riktig människa.
Min man har två barn med en N-person.
Vi hade en fin familj tillsammans, jag, min man och hans två barn Vi hade otroligt bra kontakt.
Men i bakgrunden har mamman snackat skit, förminskat oss och sagt att allt vi gör är fel. Barnen grät när de kom till oss för en veckas semester i Varberg. Varför de grät? De skulle ju bli den tråkigaste semester, de hade dom och mamman redan pratat om. Om man ska på semester ska man åka flygplan och ha minst 30 grader varmt inte åka bil till någon tråkig del av Sverige.
När vi kom hem från semester var de den roligaste semestern barnen hade haft. De träffade nya vänner och va ute och lekte exakt hela tiden.
Barnen var vid tidpunkten 7 och 9 år. Idag är dom 11 och 13 och har inte bott hos oss på snart 2 år. De har ingen kontakt med sin pappa eller någon annan från hans sida av släkten utan bara med mormor och sina kusiner på mammas sida. Varför är de ingen som vet men argumentet är att vi är dåliga människor.
Vi har idag gett upp och låter deras barn leva med mamman. De är tydligt medberoende eller vad man ska kalla de. Verkligheten är förvrängd och historien från förr har ändrats och alla bilder och videor är inte sanna i deras ögon.
Otroligt tragiskt och sorgligt.
Har tvillingar med en N-kvinna har det visat sig.Läste vad du skrivit om N-människan och jag bara checkade av dina åsikter och påståenden,Allt föll på plats för mig.Nu förstår jag hennes och barnens beteende mycket klarare.TACK
Jag lever ihop med en man som har två barn med en N kvinna. Varje vecka är de alltid något osundt som vi måste förhålla oss till för att barnen ska komma , vilja komma. De sliter oss isär. Allt vad som gäller barnen är som ett infekterat spel och spelar vi inte det så straffas min man med att barnen vänds emot oss. Gränser och bestämmelser bryts alltid genom barnen vilket skapa dåligt samvete.
Jag är gravid och har själv en dotter på 5 år och mitt i allt så vet jag inte om jag orkar kämpa och spela med längre.