Om ni har gått skilda vägar så har du troligen fått höra: ”ni måste samarbeta för barnens skull.”
Vare sig ni är separerade eller lever tillsammans så är det enormt energikrävande att ha med en narcissistisk personlighet att göra.
Jag vet att det är fruktansvärt dränerande för självförtroendet när du får höra vilken dålig mamma eller pappa du är. Du pekas ut som någon med bokstavskombination och/eller personlighetsstörning och tänker: ”tänk om det är så? Kanske är det mig som det är fel på?”
Du reagerar som du gör därför att du är kapabel till självrannsakan. En narcissist är en mästare på att projicera; lägga skulden på andra. De är extremt lättkränkta och ser därför till att allt som kan tolkas negativt rinner av dem. N-personen har ett teflonpsyke!
Du känner alltför väl till den enorma sorgen när din dotter eller son spjärnar emot och inte vill åka till din f.d. partner. Eller när hon/han inte vill komma till dig därför att manipulationsstrategierna från härskaren har haft effekt.
N-personer köper ofta andra människors lojalitet genom presenter och dyra upplevelser. Ditt barn är inget undantag när det gäller att lockas in i upplevelsefällan.
N-personen kan verka vara fantastiskt empatisk, karismatisk, social, vänlig och lyrhör. Men den snygga ytan saknar innehåll!
Du vet hur det känns när tider ändras i sista stund och överenskommelser inte hålls. Du blir chockad, arg, ledsen och uppgiven. Du försöker förstå hur någon kan utsätta barnen och hur någon kan göra så mot dig.
Personen med starka narcissistiska drag eller personlighetsstörning gör som hon/han gör eftersom det handlar narcissism. En uppblåst, orealistisk självbild i kombination med en störning då det gäller medkänslan, är ytterst skadlig för omgivningen.
Du vet hur det är att vara ”älskad” ena dagen eller timmen för att i nästa behandlas med förakt. Du vet hur det känns att försöka övertyga din dotter/son att åka till pappan/mamman, eftersom det finns ett myndighetsbeslut som kräver det.
Alla dina instinkter skriker ”nej!” Men dina händer är fängslade och du försöker svälja oron och ångesten.
N-personen njuter av maktkampen och känslorna som hon eller han lyckas väcka inom dig. Personer med ytterst låg eller ingen medkänsla över huvud taget har inga problem med att andra bryts ner av deras beteende.
En narcissist älskar inte dig! Hon eller han är inte kapabel till kärlek!
Du är utbytbar i n-personens ögon! Ert barn är en förlängning av n-personens ego, och så länge som den unga människan presterar väl och är till lags så kommer hon/han vara guldbarnet i n:s ögon. Misslyckande och det som n-personen uppfattar som svaghet föraktas.
Det går bara att kommunicera på ett sätt med en narcissist: så lite som möjligt! Håll kontakten saklig och utan känslor (även om det skriker inombords). Svara inte på långa utläggningar och anklagelser.
Exponera ditt barn för kärleksfulla människor. Berätta för ditt barn vilka värderingar som du värdesätter allra mest i livet. Visa genom ditt sätt att vara vad integritet är för något.
Jag har största respekt för din smärta och känner med dig.
Michael Thor Larsen – relationscoach
Svårast är att inte bli trodde av myndigheter eftersom narcissisten ljuger, manipulerar och förvrider sanningen samt om mig för att jag ska se dålig ut. Jag har pga detta inte min son och jag fått någon som helst hjälp. Jag har behövt skaffa advokat och påbörja en rättsprocess då situationen är hemsk som den är nu och påverkar både sonen och mig på ett destruktivt sätt….
Har du något råd när X vänt barnet emot mej och jag inte har berättat min historia eller vår. Han var antingen för liten för att minnas eller lagt locket på. Efter allt antal så har sonen helt brutit med mej fick. Inte ens vara med på bröllopet.
Vad kan jag göra?
Vi har aldrig fått någon hjälp med detta. Familjerätten och barnpsyk och även soc med minst 17 olika handläggare var bara en som tillslut såg igenom allt men hon slutade. Barnen bär fortfarande skuld när dom umgås med någon av oss fast jag försöker befria dom från det.
Jag tycker det mest smärtsamma är att N har så stort ego att hen inte kan stå över det och göra vad som är bäst för barnet. Det är fortfarande obegripligt för mig. Att barnets behov aldrig var prio för N.
Att det aldrig går att komma åt det verkliga problemet och lösa det. Att aldrig få av en ursäkt, ett rättfärdigande och en utveckling framåt. Att det aldrig går att förstå. Att när det känns bra så är man alltid lurad. Att barn, myndigheter, kompisar låter sig köpas, charmas och ger mer näring åt det sjuka….Att all energi går åt till något som inte går att lösa. Att acceptera att det inte går att komma in. Att personen inte är tillgänglig i fråga om det egna beteendet.
Under 2 års tid gjorde jag en lista på alla brutna löften, uteblivna handlingar, och lögner.
Jag slog knut på mig själv för jag ville inte skiljas, jag ville lösa det.
…
Jag fick till svars att jag var en som man måste ljuga för..
Att jag inte gick att göra lycklig på något annat sätt.
Att om pappan är glad i familjen så är barnen glada.
Att jag var sjuk och borde söja hjälp ( för att jag inte ville ge näring åt hans sjuka beteende?)
..
DRA GRÄNS
HÅLL DISTANS
OMGE DiG MED FRISKa utvecklingsvänliga personer.
En N person är alktid kvar i detsamma.