Egot har enorma förväntningar på det mesta och tycker att ”jag är som jag är!” Egot älskar förälskelse och sexuell attraktion, ständigt dansande efter sina egna impulser: ”Ingen ska fängsla min frihet!”
Egot är rastlöst och behöver ständigt nya kickar. Maskerar sig i alla möjliga skepnader för att slippa ansvaret en grå tisdag i november. Egot är allergiskt mot en annan persons ego och krigar konstant för sina ”mänskliga rättigheter.”
I ett litet barn är egot starkt (vilket det bör vara) eftersom hon/han ännu inte har behövt börja ta hänsyn till något eller någon annan än de egna behoven. Allt för överlevnadens skull!
Jag ser mannen som fortfarande är likt barnet: ”Jag behöver och jag vill!” En del människor behöver mer av detta som en inre inställning för att kunna ta sund plats, men inte den här mannen. Han rör sig genom livet utan att känna av andra, eftersom han är ett med egot. Han tycker att kvinnor är ”komplicerade” när de inte står ut med att vara i förhållande med honom. Han samlar på leksaker i form av bilar och status. Den ”perfekta relationen skulle kunna höja honom ett par nivåer”, men han har inte lärt sig de emotionella naturlagarna om att kärlek är ett verb: att älska! Han skriker efter ett substantiv: en känsla!
En sextonårig kille tänker inte sommarjobba därför att han ska ägna sommaren åt att spela dataspel. Hans mamma är ensamstående och har det ekonomiskt väldigt sparsamt. Men han behöver spela! Killen blir en dag en man (i alla fall fysiskt sett) och kommer då troligen att försöka skapa ett förhållande. Han vill ha känslan! Inte verbet!
Egot vill ha! Inte ge!
Kärleken älskar att ge, eftersom den njuter av att se någon annan glädjas. Kärleken kan backa från sina sanningar, eftersom den hela tiden är öppen för att lära nytt. Egot vill inte växa – förutom för sin egen skull.
Egot vill bli sett! Kärleken ser och lyssnar!
Någon säger att livet är för kort för begränsningar! Känner mig tacksam över trafikreglerna som ger mig friheten att inte behöva skada eller skadas. Eller att vi inte har rätten att ta med vilka föremål som helst på ett flygplan. Begränsningar kan alltså skänka oss trygghet.
Egot har en inbyggd föreställning om att vi per automatik är empatiska och kan fatta rätt beslut. Vilka illusioner det försöker förföra oss med!
Michael Larsen – relationscoach
När vi känner oss ensamma i tvåsamheten – webinar idag den 5/6 kl 20.00. Du är varmt välkommen!
Härskartekniker och narcissism – webinar den 8/6 kl 20.00. Du är varmt välkommen!
Vad gör man då man träffar någon som har ett starkt ego ? Försöka lära den trafikregler? Tyvärr är det ju något som skulle ha skett under uppväxten och sen är det försent eller ?!
Jag behöver stärka mitt ego och tyvärr upplever jag att många personers fokus är mig, jag och mitt vilket gör mig rätt trött eftersom jag blir tvungen att hävda mina gränser mot dessa som bara tar för sig. Det är minst lika vanligt hos prinsessorna som inte kan ta att du inte alltid finns där för dem eller prinsarna.
Brrr..
tiden med jätteEgot var ytterst förvirrande.
Jag trodde han var lik mig, ville kärlek !!
Har Aldrig varit mer ledsen i en relation.
Jag förstod till sist hur en person kan fungera.
Tragiskt.
Och samtidigt se att det finns fantastiskt fina människor där ute…
Så igenkännande har varit sambo i nästan 8 år med en sån här person!
Jag kan bara hålla med Skogsblomman och på samma sätt fundera över hur man förhåller sig till en omvärld där fokuset på egot verkar bli allt starkare i kombination med en ”bräcklighet” i den egna självbilden som gör att man inte kan acceptera, och lämnar, så snart man inte får precis som man vill (eller kräver). Jag ville gärna ge min partner ”utrymme” och stöd i att nå de personliga målen, men när detta konsekvent togs för givet och mottogs utan någon glädje eller tacksamhet är det svårt att känna motivationen att fortsätta ge. Det kanske bara handlar om ålder och mognad, men det känns samtidigt som om denna inställning blir alltmer självklar. Eller går det att ändra?
Jag känner så väl igen det du skriver om. Jag ödslade bort nio år av mitt liv, på en man med ett jätte EGO. Jag har aldrig tidigar varit tillsammans med någon man, som fungerat som han. Oj vad det har varit känslosamt kostsamt. Jag skulle kunna skriva en trilogi om svek, men jag har valt att gå vidare. Idag lever jag som singel. Aldrig mer igen ska jag tillåta någon man behandla mig så här igen. Ändå trots allt, så tror jag på kärleken.
Åh, Michael! Tänk om jag haft, om så bara pyttelite kunskaper, om dessa psykologiska kunskaper när jag var ung! Visst man ska inte ångra något i sitt liv…
Detta inlägg är så kunskapsberikande.
Jag var en sådan som hade behövt stärka mitt ego i kontrast till min make. Innan det Viet, var nog egot lagom- kanske lite vagt.
Det är förundrande hur människor kan lyckas vara starka i sina yrkesroller mm men så anpassningsbara i ’kärlek’srelationen att deras Egon utvecklas galet. Till både för starka eller för svaga.
Inget ont som inte har något gott med sig, men separationen tvingade mig att stärka mitt ego.
Det tar några år att bli stark igen. Men det är värt det.
Ska ta detta inlägget och diskutera med mina barn. Vill att de ska skapa egon som klarar av att stanna upp och tänka så de inte rusar iväg på känslomässiga impulser i livet.
Tack Michael