Det finns någonting väldigt bra att tänka på. Inte som en väg för att bortförklara, skylla ifrån sig och rationalisera, utan en mental attityd när vi utsätts för kritik som används för att trycka till oss. Efter att ha frågat oss själva: ”ligger det något i det hon/han säger?” Om svaret är nej behöver vi inte processa djupare, utan istället tänka:
”det här är en åsikt som uttrycks vilket inte är detsamma som sanningen med stort S.”
Den tanken ger frihet eftersom du inte behöver ta allt som sägs personligt. Låt kollegan, främlingen eller exet tycka vad de vill – det är deras åsikt och tolkning. Men Sanningen… den är någonting helt annat.
Tänk också på att personer som bestämt sig för att missförstå och feltolka dig kommer att göra så oavsett vad.
Ingen kan ta ifrån dig den krispiga morgon/kvällsluften i augusti.
Michael Larsen – livscoach och mental tränare
Tack för tänkvärda ord, igen.
Du har rätt, och bra sätt att tänka. Men, min nästa tanke blir, vad är min sanning och vad är hens sanning? Det finns ju alltid olika sanningar, eller hur? Jag vill förmedla en sak/känsla men det beror ju på hur mottagaren tolkar det? Hur vet jag om det är sanningen med stort S eller att det är något som faktiskt borde ändras på? Det jag har upptäckt, är att det är inte alltid man har full självinsikt så.
Din blogg är uppskattad och gör skillnad.
Kram.
Enligt mig finns det flera sanningar. Den jag själv bär på men även den som andra bär på gentemot mig då situationer och handlingar kan tolkas på olika sätt beroende vem det är som tolkar. Känns som en försvarsmekanism att få må bättre genom att tro på att bara en själv bär på sanningen. Ett exempel på detta är att jag tycker att mitt ex varit falsk mot mig då han sagt en sak men gjort något helt annat och sen inte kunnat stå för det. Jag tycker då han varit falsk medan han inte alls tycker det. Vi har alltså olika sanningar som är lika mycket korrekt eftersom vi är två olika personer med två olika åsikter.
Håller med dig, Helene! Eftersom vi är olika människor och ser olika på saker så kan sanningarna se olika ut beroende på vem vi är. Jag vet att det som jag ser som sanning, det vill mitt ex inte alls hålla med om.
Mitt ex berättade igår olika uppfattningar han har om mig. Åsikterna han har om mig som jag vet inte sanna. Men det gör ont, vrider om ordentligt i hjärtat. Denna dag har jag fått små attacker av smärta, är det verkligen sant? Kan han tycka så om mig? Och varför? Jo för att förminska mig, trycka ner mig. Jag funderar på om han någonsin kommer sluta ha dessa åsikter, eller kommer det fortsätta och bli ännu värre? Han slutar nog då jag lägger mig platt och tror på hans åsikter. Men hur kommer han må? Klarar jag att tuffa till mig och stå emot? Det tar på en att höra åsikter som inte är sanna.
Jag tycker du ska sluta lyssna på ditt ex. Det är kanske inte ens sant för honom. Men han vill få dej att må dåligt. Hitta istället din egen sanning om dej själv. Det kan vara nog så svårt men är den enda vägen att hitta tillbaks till sej själv och upptäcka att man duger som man är, även om man gör fel ibland.
Mitt ex var full av sanningar om mej. Nu vet jag att han beskrev sej själv. I mina bästa stunder kan jag känna att jag är underbar precis som jag är. Och jag definieras inte av hans åsikter om mej.
Bra sagt maja!