Vi må befinna oss på höjden över dalgången och blicka ut över alla möjligheter som ligger där nere och väntar på oss. Kroppen må kännas oövervinnerligt stark. Barn som skrattar runt omkring. Kanske har du en partner i din famn. Projekt i olika former som väntar på att förverkligas.

Vår tid är till låns, liksom våra relationer. Vi är förvaltare av sakerna. Vi tar hand om växterna på balkongen eller i trädgården. Vi är trädgårdsmästare som gör vår bästa för grönskan och skönheten.

I de flesta fall är vi själar som gör allt i vår makt för att göra nära och käras liv så vackra som möjligt. Vi gläds, firar, planerar, samlar på minnen, njuter av skönhet och älskar.

Vår resa är som både du och jag vet inte för evigt. Den kommer en dag att ta slut. Om några månader eller många år in i framtiden. Vi vet inte! Men insikten om att timglasets sandkorn inte är oändliga till antalet finns där.

Jag har valt att tro på att vi har en själ som inte lyder under fysiska lagar. Jag har valt att tro att vi är mer än en kropp, tankar, känslor och upplevelser.

Jag har valt att tro att allt gott som vi gör i det här livet är bra för oss och själen. Att omtanken om andra ger livet innehåll och mening.

Jag har inga bevis för någonting bortom det fysiska, men jag tror på en ”sommar” till. Jag tror på en osynlig varm och hjälpande hand.

Ge av din vänlighet, tröstande röst, var även du handen som hjälper någon upp ur gropen och ingjuter hopp i den som känner hopplöshet.

Havsvattnet mot kroppen. Smaken av morgonens första kaffe eller te. Ögonen som ser skarpare efter att ha varit vaken i några minuter. Trösterika ord och musik som lyfter. Inspiration som formas under löprundan. En glass. Längtan. Hjärtslag!

Frågorna som själen en dag kommer att ställa oss: ”hur levde du ditt liv? Hur kändes det för dem som du umgicks att vara i närheten av dig? Var du vänlig mot djuret som kom i din väg? Hur tog du hand om trädgården? Levde du modigt?”

-Michael