Åh vad trevligt med en kvällshälsning i 2D ! ( heter det så??:)
DU Michael, inspirerar, stärker, lyfter, får oss att reflektera och begrunda, peppar, håller handen på avstånd med en fantastisk intuition över vad vi, dina läsare behöver höra. Du har gåvan helt enkelt , ett skönt sätt att se med perspektiv på livet. Jag är tacksam över att jag hittade hit när det var så illa det kunde bli och syret tog slut för mig. Dina ord har gått rakt in i djupet av mitt hjärta!
Jag läser nästan dagligen din blogg. Det är inte alltid jag skriver nåt, men det sätter alltid igång tankar i mitt huvud. Jag befinner mej just nu i en fas då jag misströstar. Finns det verkligen en möjlighet för mej att finna kärlek? När jag tittar tillbaks på mitt äktenskap ser jag tydliga tecken på att min föräkskelse snabbt övergick i rädsla. Inser nu att jag levt som ensamstående mor med tre barn. Det ena var mitt ex. Är så hjärntvättad av honom att jag fortfarande är rädd för närhet. Fann en fantastisk man. Men han är räddare för närhet än jag.
Kanske får vi för många skador ibland?
När jag läser dina texter får jag i alla fall ibland en känsla av att det faktiskt är möjligt att till slut hitta rätt person. Och att den personen också tycker att jag är rätt.
Tack för den strimman av hopp!
Och tack för alla tänkvärda inlägg!
Åh vad trevligt med en kvällshälsning i 2D ! ( heter det så??:)
DU Michael, inspirerar, stärker, lyfter, får oss att reflektera och begrunda, peppar, håller handen på avstånd med en fantastisk intuition över vad vi, dina läsare behöver höra. Du har gåvan helt enkelt , ett skönt sätt att se med perspektiv på livet. Jag är tacksam över att jag hittade hit när det var så illa det kunde bli och syret tog slut för mig. Dina ord har gått rakt in i djupet av mitt hjärta!
Jag sällar mig till denna kommentar. Håller med helt och hållet!
Så otroligt fint sagt av dig Lin – det betyder enormt mycket för mig att du skriver så. Oerhört generöst!
Jag läser nästan dagligen din blogg. Det är inte alltid jag skriver nåt, men det sätter alltid igång tankar i mitt huvud. Jag befinner mej just nu i en fas då jag misströstar. Finns det verkligen en möjlighet för mej att finna kärlek? När jag tittar tillbaks på mitt äktenskap ser jag tydliga tecken på att min föräkskelse snabbt övergick i rädsla. Inser nu att jag levt som ensamstående mor med tre barn. Det ena var mitt ex. Är så hjärntvättad av honom att jag fortfarande är rädd för närhet. Fann en fantastisk man. Men han är räddare för närhet än jag.
Kanske får vi för många skador ibland?
När jag läser dina texter får jag i alla fall ibland en känsla av att det faktiskt är möjligt att till slut hitta rätt person. Och att den personen också tycker att jag är rätt.
Tack för den strimman av hopp!
Och tack för alla tänkvärda inlägg!
Det FINNS personer som är på rätt frekvens för oss – och vi för dem. Gäller att hitta tilliten till att vägarna möts. Tack maja:-)