Det finns många anledningar till att hamna i bitterhet. Jag tänker t.ex. på kvinnan som tvingas flytta ifrån den fantastiska strandvillan till en liten lägenhet i stan. Detta för att mannen gått bakom ryggen på henne genom otrohet. Den nya och betydligt yngre kvinnan har nu tagit plats i huset. Han vände historien mot sin fru: ”om jag var lycklig med dig, hade jag inte träffat en annan.” (Tänk hur vi människor ständigt försöker rättfärdiga våra handlingar).
Det tar inte slut där – hon fick diagnosen bröstcancer och tvingades operera bort ena bröstet. Barnen hade flyttat hemifrån och ensamheten kändes påtaglig.
Hon berättade för mig att bitterhet inte skulle få forma henne. Hur lyckas man mobilisera sådan styrka? ”Han visade vem han var och det är ingen person jag vill dela liv med. Visst bodde jag oslagbart, men en dag skall andra andas luften där. Vi äger ingenting – förutom värdigheten och kärleken. Jag har alla anledningar till att vara knäckt, men tänk vilken extra börda om det fick ta över? Mina barn älskar mig och jag dem. Det innebär att jag har allt. Förskönar jag min situation? Kanske, men vem skadar det i så fall?”
Den här kvinnan i 55 års åldern har en glöd i ögonen som överträffar det mesta. Att vara omkring henne är en nåd som smittar av sig. Allt känns möjligt. ”Jag har mina svackor. Tro inget annat, men jag vet vad ett liv utan självrespekt innebär. Det finns en rikedom här (pekar mot sitt hjärta), som ingen man eller situation kan ta ifrån mig.”
Jag finner inga ord.
Michael Larsen – relationscoach och mental tränare
Vilken stark kvinna! Vissa människor har den grundtryggheten som behövs för att ha en spn inte styrka. Just nu önskar jag den var lika stark i mig. Ska ha din text med mig och tror jag kommer att bli stärkt av den. Kram
Så sa exet med, ” om du hade skött detta på rätt sätt när vi träffades så hade det aldrig hänt att det tog slut och jag lämnade dig”
Tyvärr så blev jag knäckt och är fortfarande. 🙁
Är fruktansvärt jobbigt att han har hittat nya intressen som han gör med den nya tjejen. Jag försöker ta en dag i taget men livet känns sååå tråkigt 🙁
Jag förstår din känsla. Försök att inte skuldbelägga dig själv och ta över ansvaret och sätt upp små delmål för dig själv. Ta hjälp! Jag vet att det inte är lätt eftersom jag själv till stor del tagit över ansvar för min fd man. Vi får ta små små steg framåt.
Jo jag försöker att ta små steg framåt men tufft.
Om han verkligen sagt så till dig kan du skatta dig lycklig över att han inte längre finns i ditt liv! Han har gjort dig en tjänst genom att lämna!! Hoppas du också kommer förstå/känna/se det så en dag….
Du har ju barn – så du kan känna dig rik, lycklig och tacksam. Istället för att tycka ditt liv är tråkigt…!
Hur menar du med att han gjorde mig en tjänst när han lämnade??
Han menade om jag hade visat han kärlek när jag mådde dåligt så hade det aldrig hänt.
Jag kommer få dras med honom hela livet eftersom hans pappa är gift med min mamma.
Sluta klandra dig själv! Hade han Älskat dig så hade han naturligtvis gjort allt och stannat kvar hos dig…
Ge kärlek till dig själv och det finns fler underbara Män därute…börja SE dom nu istället..
Jag menade precis så som Ella skriver – om han verkligen älskat dig hade han inte pratat till dig på detta viset. Och älskar han dig inte på riktigt – så är han inget att ha. Därför du har det bättre utan honom.
Önskar så att du snart kan känna der – tycker hemskt synd om dig som inte lyckas (vill?) komma ur detta tillstånd…
Kan förstå Anette, för det finns tyvärr inte så många underbara män där ute, jag vet eftersom jag ha varit singel tag. Spelar ingen roll hur mycket jag bygger upp mig själv eller inte. Nu är jag betydligt mer utåtriktad än Anette och gör och träffar mer människor men det spelar ingen roll någon ny kärlek dyker ändå inte upp.
Vilket praktsvin. Han vet att han gjort fel och skyller på dig. Ägna honom inte någon energi mer.
Svårt när jag fortfarande älskar honom.
Han tycker nog inte att han har gjort något fel för det var ju jag som började må dåligt och jag visade inte så mycket känslor då tydligen och då dödade jag hans känslor.
Du har ditt liv att ta hand om…ditt val.
Ja jag valde ju att få vara med honom men jag kan inte fatta att min kärlek inte dög
Han har berättat vad han har varit med om förut och då hade han varit med några tjejer som mådde psykiskt dåligt och hade då blivit väldigt illa behandlad av dem och han vägrade att bli behandlad så igen sa han till mig, han var väl rädd att jag skulle göra likadant som hans ex hade gjort.
Har varit där och förstår hur dig känner dig, ratad och bortvald, hemsk känsla och alldeles förlamande men tyvärr finns det inget du kan göra för att ändra det som skett mer än att acceptera och gå vidare, har du tur träffar du en ny man, men du ha ju ditt barnet glädjas åt, försök hitta lyckan och glädjen där.
Ja visst är det hemskt att bli bortvald och ratad.
Nej det verkar inte som det finns något jag kan göra åt det tyvärr.
Jag vet inte om jag vill träffa någon ny. Skulle aldrig orka mig igenom detta en gång till.
Jo jag gläds åt min dotter men jag ville ju inte leva ensam med henne utan jag ville ju leva med honom som en familj.
Det kvittar i vilken situation du hade hamnat med denna man. Han hade ändå sagt samma sak. En sådan personlighet som jag tror att han har hade det ändå aldrig blivit ni. Han kommer inte heller att vara kvar hos den nya kvinnan en längre tid. Han kommer att hitta ngt fel där också och säga typ samma sak till henne. Han har stort problem med sig själv. Tro mig! Det är alltid lättare att trycka ner ngn annan, skylla på ngn annan. Mycket lättare än att gå in i sig själv.
Du har två val, att fortsätta låta honom få dig att må dåligt så att du förlorar tid med dig själv och ditt barn. Men du kan också titta dig i speglen och säga til dig själv, nu jävlar ska detta bli bra! Jag har mig själv och jag har ett mycket viktigt uppdrag här i livet, att se till att jag mår bra och mitt barn.
Å visst finns det män där ute, visst finns det kärlek. Men den kommer inte förrän man e redo, kommer inte när man jagar. Lev med livet och välj vägarna och stigarna som får dig att må bra:-)
Kram
Jag tror att det är PRECIS som ”Vilsen” skriver, att med denna man hade det kvittat vilken situation ni hade hamnat i, han hade ändå lämnat dig med orden att det var ditt fel att han lämnade.
Jag tänker detta eftersom jag precis har varit med om samma sak. Min man lämnade mig nyligen. Han säger att han har tjajat i fem år om att jag skulle gå i terapi och ta hand om mina problem. Efter att jag bröt samman i våras inser jag att jo, jag behöver faktiskt gå i terapi för att bli tryggare med min själv och mitt eget värde. Och jag trodde att det i sin tur skulle stärka vårt förhållande också. Vad händer då precis efter att jag har börjat terapin, jo maken drar! Och så säger han ”om du hade tagit tag i detta för ett år sedan hade det varit annorlunda”. Det är likadant med honom, jag hade kunnat ta ner månen och han hade sagt att jag skulle ta ner Pluto också 🙂 .
Det jag kommit fram till är att det absolut är så att jag har problem att bearbeta, men det har han också. Jag tror att han har låg självkänsla och svårt med att komma människor nära, och har han det så kan jag kämpa mig blå, men det hjälper inte i alla fall.
Det svåraste av allt i allt detta är egentligen detta att inse att jag måste släppa taget om den idén jag har om att vårt äktenskap skulle kunna fungera om han vågade se på sig själv så som jag ser på mig själv. Men vill han inte se på sig själv, utan bara skylla på mig, så hjälper det inte hur mycket jag försöker, det kommer ändå aldrig att gå.
Och det är egentligen där all min smärta sitter idag – i insikten att det spelar ingen roll hur mycket jag än gör och försöker och det spelar ingen roll även om det är som jag tror att vi har en grundkärlek mellan oss, eftersom han inte vill se på sig utan bara skylla problemen på mig så kommer det aldrig att gå.
Ja det är så det är. Jag är mitt uppe i en sådan relation nämligen. Han ”möblerar om” saker och ting hela tiden så att det på ngtvis är mitt fel,eller någon annans fel. Nästan aldrig hans…
Varför tror du att det hade kvittat i vilken situation jag hade hamnat i??
Jag började må dåligt i oktober och bröt ihop av stressen och han fick mig att fixa en tid hos en psykolog. Började att gå i november och han valde att lämna mig i december med orsaken att det inte fungerar längre med att jag var sönderstressad, och att hans känslor dog för att jag inte visade tillräckligt med kärlek till honom.
Och det är egentligen där all min smärta sitter idag – i insikten att det spelar ingen roll hur mycket jag än gör och försöker och det spelar ingen roll även om det är som jag tror att vi har en grundkärlek mellan oss, eftersom han inte vill se på sig utan bara skylla problemen på mig så kommer det aldrig att gå.
Svara ↓
Det sista skulle inte vara med
Du klandrar bara dig själv i att ert förhållande tog slut. Hade det varit riktig kärlek hade han funnits vid din sida när du mådde dåligt, oavsett om inte hade eller hade visat kärlek. Kryp ur dig själv lite grann och se på ert förhållande med andra ögon… Det låter som du klamrat dig fast vid att det är ditt fel. Men du kommer att så småningom se det med andra ögon, det tar sin tid bara. Det är aldrig bara ens fel när två träter.
I dem sista raderna ser du lite mer klarsynt på det hela, kan jag tycka.
Det var ju för att jag var den som började må dåligt och att han hade varit
med om det förut och varit med tjejer som mådde psykiskt dåligt och hade då blivit väldigt illa behandlad av dem och han vägrade att bli behandlad så igen. Och han tyckte väl att han blev det när jag inte visade lika mycket känslor som förut fast jag kände likadant.
Det tog väldigt negativt på hans mående när jag började må dåligt och det ville han inte vara med om.
Hej igen, jag tänker trots allt att det alltid är bådas fel att relationen inte går som man hade tänkt. Jag håller på och lär mig mycket om varför jag ofta dras till män med låg självkänsla, vad det egentligen säger om mig, och varför jag inte väljer trygga män som kan finnas där när det stormar. Så i den vägen var det mitt fel att mitt äktenskap har slutat som det har gjort, jag valde återigen en man med låg självkänsla och trodde att jag kunde få honom att bli den trygga som finns där när det blåser. Likadant tänker jag att min man måste se på sig själv och fundera kring varför han väljer kvinnor som liknar mig, som jag är övertygad om att han i någon mån har gjort. Likadant tänker jag att ditt ex måste se på sig själv och fråga sig ”väljer jag en viss typ av kvinnor, som det inte verkar lyckas med, och varför i så fall, och hur ska jag göra för att välja en annan typ av kvinnor som är bättre för mig”, detta istället för att skylla på kvinnorna. Likadant vill jag utmana dig till att släppa taget om honom, fundera kring om de män du har valt och det inte har fungerat med liknar varandra på något sätt, och sedan fundera kring om det är någon annan typ som skulle fungera bättre för dig och fundera kring hur du ska känna igen denna typ av man. Och släppa taget om ditt ex. Du har ETT enda liv och varje dag du fortsätter att hålla fast vid känslorna för ditt ex är en bortslösad dag i ditt liv. Sedan kan det självklart hända att ni skulle hitta tillbaka till varandra, men det gör ni i så fall även om du släpper taget.
Varma kramar till dig!
Marianne:
Nu verkar han ha hittat en tant som det funkar med, dem är tydligen väldigt lika, har mycket gemensamt, osv
Vad är jag för en viss typ av kvinnor då???
Jag kan inte se att jag skulle vara fel typ av kvinna för honom.
Jag försöker släppa honom men det är verkligen inte lätt 🙁
Nej jag tycker inte att någon av killarna jag har varit med är lika på något sätt alls.
Ingen aning vilken typ som passar mig om det finns någon alls…
Hur jag ska känna igen??
Inte en susning…
Jag vet att jag har ett liv och det hade jag planerat med honom. Nu känner jag mig rädd för framtiden
Det har gått 7 månader redan…
Det kommer aldrig att bli vi igen har han sagt….
Varma kramar till dig!
Tack så mycket
Det låter verkligen som du måste släppa taget om honom…och ta hand om dig själv. Hitta dig själv igen!
Jag har nog aldrig hittat mig själv förut heller
Då har du världens chans att göra det nu!
Du ska se vilket fantastiskt liv du kommer att få när du har gjort det. All lycka till dig:-)
På vilket sätt skulle mitt liv ändras bara för att jag hittar mig själv?
Jag tror att det kan vara svårt att se hur livet skulle förändras bara för att man hittar sig själv, så det kanske handlar om att våga lita till att det är rätt väg. Jag känner inte heller mig själv ordentligt, men det jag ska satsa på nu efter min separation är just detta; att hitta mig själv. Mitt fokus för hösten ska vara; vad vill jag göra för att det gör mig glad och får mig och må bra, vad vill jag äta, vilka tankar får mig att må bra, vad vill jag lyssna på, vem vill jag vara med, vad vill jag titta på etc etc. Det jag har bestämt mig för att inte göra är att lägga några tankar på vad mitt ex gör, tänker, tycker. Jag kommer att ha den nödvändiga kontakten med honom om vårt barn, och då självklart vara hövlig och korrekt, men i övrigt låta honom vara helt i fred, både fysiskt och i tanken.
Jag tänker mig att om jag fokuserar på allt detta så kommer mitt liv att förändras till det bättre och jag kommer att komma upp ur sorgen efter separationen, hur livet kommer att förändras vet jag inte, men jag tänker mig att jag kommer att se och förstå nya saker när jag fokuserar som jag beskrev ovan.
Ja självklat är det så Marianne! Vet man vad man själv vill, vad som är viktigt för MIG blir det så mycket bättre i en kommande relation. Man har sin egen trygghet som gör att det är mycket lättare att ge kärlek till ngn annan. Man blir behandlad med så mycket mer respekt av andra människor. För då är DU DU, och ingen som bara finns och anpassar sig efter allt och alla.
”vad vill jag göra för att det gör mig glad och får mig och må bra, vad vill jag äta, vilka tankar får mig att må bra, vad vill jag lyssna på, vem vill jag vara med, vad vill jag titta på etc etc.”
Det är lite av sakerna som jag kanske kan använda mig av.
Jo jag hade också viljat försöka att fokusera på
dessa saker.
Jag vet ju vad jag tycker är viktigt för MIG så det borde ha blivit bra i relationen jag var i, redan då.
Jag har inga problem att ge kärlek till någon.
Jag har bara varit mig själv hela tiden så jag har inte varit någon som bara har anpassat mig.
Det viktigaste för dig Anette måste vara att försöka må bättre för dig och ditt barn, och hitta glädjen i tillvaron. Tyvärr är det så att du måste acceptera hans val och dessutom också förlika dig med tanken att leva ensam med ditt barn. Det enda som är säkert här livet är att det förändras och dessutom är vi alla utbytbara i relationer och i arbetslivet. Att lova att du kommer träffa någon ny man – ja om du har tur, är rätt luttrad där, det finns allt de som vill kela lite men äkta kärlek är det ont om.
Det finns äkta kärlek!
Jag har sett att det finns på nära håll t ex mina föräldrar som efter 30 års äktenskap fortfarande var förälskade i varandra men det är sällsynt, och allvarligt så har jag svårt att tro att jag kommer få uppleva det.. Efter två kraschade samboförhållande, där jag gav väldigt mycket och när jag behövde stöttning så fanns det inget att få..
Jo jag gör det bästa för mitt barn. Glädjen i tillvaron är svårare eftersom det inte finns så mycket glädje där.
Jo jag vet att jag måste acceptera hans val men svårt när jag fortfarande älskar honom och bara vill att han kommer tillbaka.
Det är ditt främsta och viktigaste jobb just nu – att hitta glädjen i tillvaron. För den finns där, du måste bara bestämma dig för att se den.
Charlotta
Det blir inte en lätt uppgift tyvärr
Vem har sagt att det ska vara lätt? Det behöver inte vara lätt, även svåra saker går att genomföra, det tar bara mer ansträngning och beslutsamhet.
Charlotta
Mitt liv har inte varit annat än svårt.
Det har mitt liv också varit Anette, betydligt svårare än vad du förmodligen tror. Hur livet har varit är inte viktigt, det viktiga är hur du vill att resten av livet ska bli. Vill du att framtiden ska bli lika eländig som livet varit hittills så fortsätt som du gör. Om inte så ta ett beslut för framtiden och håll dig till det.
Charlotta
Vet inte vad jag vill med framtiden
Det känns så ensamt och tomt.
Fina tankar att ta med sig på livets stig. Mycket styrka å kraft.
”Vi äger inget förutom värdigheten och kärleken” så vackert och sant..tårarna rinner..av värme 🙂
Detta träffar mig rakt in eftersom jag för två dagar sedan flyttade från vårt underbara hus som jag älskar och som vi satsat så mycket kraft på då det varit vårt gemensamma projekt under flera år med renovering och bygge. Så mycket tankekraft vi lagt på detta. När jag gick runt i huset och tog avsked var det så mycket minnen, framtidsdrömmar och känslor som strömmade i kroppen. Nu ska jag bo i hyreslägenhet och jag vet varken om jag eller min dotter kommer att känna oss hemma där. Just nu känns det bara främmande och fel. Samtidigt har jag mitt i all känslostorm gått med på ett värde på huset så att jag går ifrån med förlust och skuld. Min fd man har träffat ny kvinna och bor kvar i huset. Jag har inte möjlighet att köpa något eget till mig och min dotter. Ångesten, bitterheten och ilskan på mig själv och min dumhet håller på att ta över nu när allt börjar komma ifatt mig. Känslor av ånger över skilsmässobeslut, ledsenhet över att mista man, familj och hus, panik och ångest inför framtid. Bitterhet håller på att ta fäste. Så Idag var det som att denna berättelse kom till mig. Jag har också fantastiska barn och stöttande vänner, familj och kollegor. Jag är frisk och jag ska snart börja ta mig uppåt igen…. Men jag behöver först sörja lite till…. Sen ska kämparglöden ta fäste, det är bara ett måste. Jag vill framåt!
Jag tänker att det beslut man fattar i varje givet ögonblick är det bästa man kan just då. Så brukar jag tänka när benägenheten att gräma mig över sådant jag ångrar, dyker upp.
bra, det finns ju ingen annan väg iaf! lycka till! kram
Jag har varit i din situation. För ett år sedan lämnade min man mig, han behöll huset då jag varken hade råd eller möjlighet att ta det. En stor, vacker trävilla med sjötomt, och vi hade renoverat nästan hela huset under sex års tid.
Han har haft en relation med en annan kvinna länge, och har det fortfarande – vet jag via våra barn. Så oerhört lågt!
Nu bor jag, och barnen varannan vecka, i en hyreslägenhet mitt i stan. Det har varit ett oerhört tungt år, känslomässigt, praktiskt och ekonomiskt. Men man överlever! Först för att man måste, sedan för att man kan och därefter för att man vill.
All styrka till dig, Lee!
Tack för kloka tankar och det är bra att få höra av andra med liknande erfarenheter som tagit sig upp.
Ojojoj, en rysning far genom kroppen, vilken historia, vilken kraft, vilken kvinna! Henne vill jag träffa, henne vill jag byta tankar med, en kvinna som utstrålar så mycket energi genom dina ord Mikael, henne vill jag ha omkring mig.
Denna historia bär jag med mig. Jag känner mig stark och mår verkligen bra men denna kvinnas berättelse stärker mig ytterligare.
Tack för att vi får ta del Mikael!
Oj, vad vi kvinnor är starka när vi vill. Som tigrinnor. Den kvinnan, som du skriver om, Michael, måste ha så mycket kärlek inom sig. Hoppas att hon träffar någon, som kommer att ge henne den kärlek hon är värd och som inte kommer att svika henne.
Tack Michael! Tack! Detta var precis exakt vad jag behövde höra idag! Min make må inte längre vilja dela någon kärlek med mig, men min värdighet ska han inte få ta ifrån mig! När han försöker vända saker mot mig, och när han agerar med ilska och bitterhet trots att det inte är det han får av mig, då brukar jag tänka att ”jag ska gå ifrån detta med vetskapen om att jag har agerat enligt mina värderingar, han må välja att sjunka till låga utspel, men jag ska inte hänga på. Jag ska agera så att jag kan gå ifrån detta äktenskap med gott samvete”.
Eftersom jag har erfarenhet av två separationer tidigare (lämnade en gång och blev lämnad en gång) så vet jag också vilken styrka det gav mig att ha agerat likadant då. När jag tänker tillbaka på de två männen vet jag att jag lämnade utan att ha något att ha dåligt samvete över, och det är en befrielse i slutändan, inte för hur mitt agerande påverkade dem, utan för att det gav mig frihet att gå vidare utan bitterhet.
Och tack igen för din underbara blogg. Jag jobbar även mycket enligt 12-stegsprogrammet pga av en trasslig barndom, och där liksom i din blogg finner jag alltid styrkan i att mitt fokus hela tiden ska ligga på det jag kan påverka och det jag har makt över – mig själv. Det är hos mig jag ska läka saker och ändra det jag känner att jag vill, inte hos andra. Direkt när jag lägger fokus på att ”om ändå maken gjorde så och så”, så är jag borta från det jag har makt över och slösar därmed med min energi.
bra fokus där! onskar jag hade ditt fokus hela tiden med, det är kanske mänskligt att ramla av vägen ibland? bara vi kan komma tillbaka så blir det bra! lycka till!
Ja jisses!
Jag är 55 ( 56 nästa månad). Först nu efter 5 år känner jag att det är jag emot världen. Varit bitter ända tills jag sökte upp mitt ex ” arbetskamrat”.
Kallade henne både det ena och det andra men fick utlopp för mycket av det som fanns inom mig.
Mina barn har fortfarande inte träffat denna ” kompis” och han är för feg för att ta en konflikt med barnen om detta. Istället lever dom 3 mil härifrån i varsitt boende, tror att dom är anonyma där. Han är dessutom hennes chef.
Tror jag? Skickade ett mail till hans chef o undrade om det var ok att chef och anställd har ett förhållande. Ångrar inte det minsta. Jag har lidit i fem år. Det kan han ha. Vi var tillsammans i 32 år.
Nu har jag bestämt att detta inte längre skall få stjäla min energi utan istället lägga den på mina barn och mitt lilla barnbarn. Trots allt har han valt bort mig och jag vill ej ha någon som helst kontakt med honom. Det finns andra som gärna träffar mig. Man kan ju undra varför man har lagt energi på detta. Hur är man funtad egentligen???
Hej! Tänker på din avslutande fråga, och tänker att svaret är ”för att du är mänsklig”. Det är mänskligt att lägga energi på sådant som man inte har makt över, men det är inte speciellt konstrutivt.
Om jag får drista mig till det så vill jag utmana dig i att släppa taget, både om ditt ex och hans nya kvinna. Strunta i dem! Låt dem ha sitt förhållande, låt till ex sköta sin kontakt med barnen själv. Lägg ingen mer energi på att vare sig grubbla eller hämnas. Fokusera på dig själv, på vilken människa du vill vara. Agera enligt det och din värdighet växer. Och som Michael berättade om kvinnan i texten, värdigheten och din kärlek till människor som är värda din kärlek, det kan INGEN ta ifrån dig.
Styrkekramar till dig!
Tack snälla Marianne!
Jag är där nu och hoppas den känslan får stanna kvar. :-))
Vad skönt! Vi får båda hämta kraft i de dagar när känslan är där, så att vi också klarar de dagar när allt bara åter känns sådär bortom fattningsförmågan tungt.
Männskligt funtad? 😉 lycka till och kram på dig
Vilken styrka denna kvinna har! Helt fantastiskt.
Tycker också att det är fantastiskt att få ta del av så många personers historier. Tack alla som delar med sig av sina livshistorier. De hjälper mig att få lite perspektiv på min egen tillvaro. Man kan känna sig så ensam när man blivit lämnad och inte har en enda människa att prata med om detta.
styrkekram! du är inte ensam!
Det här känner jag igen mig i, väldigt mycket. Jag har hur många anledningar som helst till att vara knäckt och bitter, men jag väljer dagligen och stundligen ett annat tankesätt och en annan syn på min verklighet. Livet handlar aldrig egentligen om vad som händer en utan om vilken inställning man väljer att ha till det som händer. Däri ligger hela skillnaden.
Charlotta
bra tänkt, så ska jag också börja göra! kram
Jag blir alldeles tagen av hennes ord och mina ögon fylls av tårar, vilken styrka!
Det ger mig otrolig kraft när du delar hennes historia, hennes ord ska jag bära med mig: ”Han visade vem han var och det är ingen person jag vill dela liv med”
Tack!
Underbart!! Vilken styrka Det smittar av sig! Hälsa henne det när ni träffas nästa gång.
Tack!
Gudinnestyrkan personifierad! tacka henne för att hon ger den vidare till sina medsystrar här på jorden! kram på er
Respekt ❤️
Vilken styrka…♥
Självrespekt ….så viktigt!!
Hur jobbar man på sin självrespekt/självkärlek när tankarna bara trycker ner ens jag, att man är värdelös och oälskbar? Hur bryter man det negativa när hjärta och hjärna inte lyssnar på den lilla röst som försöker göra sig hörd med snälla tankar, när den inte lyckas bryta sig igenom allt det elaka?
Det första du förmodligen behöver göra är att ta reda på vem det är som har lärt dig att du är värdelös och inte värd att älskas. Var kommer den falska sanningen ifrån, vem har inplanterat de tankarna i dig? Sedan ska du fundera på, så objektivt du bara kan, vad den personen kan ha haft för anledning (medveten eller omedveten) att få dig att nedvärdera dig själv. Därefter ska du konstatera att det inte hade någonting alls med dig att göra utan helt och hållet handlade om den andra personen. Och efter det, när du insett och accepterat att det du alltid trott om dig själv är helt fel och att du är precis lika mycket värd och värd att älskas som alla andra, då kommer det att bli mycket lättare att lyssna till och tro på de snälla tankarna.
Charlotta
Det undrar jag med
Fantastiskt bra frågor Malin! Där gav du mig en bloggrubrik. Tack! Önskar dig en fin dag.
Det är jag som ska tacka Michael. Du hjälper ständigt.
Ha en fin dag du också <3