Kvinnan eller mannen sitter och scrollar över mobilen; sökande efter intressanta personer med en lätt kittlande känsla i magen. Tanken på att partnern sitter i ett annat rum berör inte henne/honom:
”Hon har ju faktiskt utsatt mig för saker!”
”Han gick över gränsen för två år sedan, så…”
Det börjar kanske lite harmlöst för att se ”vad som finns där ute.” För att sedan utvecklas till en vänförfrågan, ett par meddelanden som växlas…
Ett flöde av kontakt som satts igång. Neurokemi som slagits på. Hemligheter och ett poker face som brer ut sig. Rationaliseringar inför oss själva om varför vi gör som vi gör. Lite spänning i en vardag som inte innehåller alltför många toppar.
Människor som känner sig ensamma i tvåsamheten – känslan över att partnern inte är närvarande i relationen gör att vi söker någon att prata med, som lyssnar och förstår vår inre verklighet (vilken lättnad!). Liksom åldersstress, ”rätten” att få ge tillbaka eller vad det nu handlar om.
Otrohet är inte bara någonting som händer. Det är flera steg på vägen. Val som vi överväger och agerar på.
Det uppskruvade tempot och idén om att det:
”Kanske finns någon bättre…” Startar inte sällan nedmonteringen av förhållandet.
”Du stal min tillit så nu kan jag ta din”, har sänkt många.
Vad kan vi göra åt det? Vad kan vi göra för att inte hamna i fällan av en nedåtgående känslospiral som sedan inte går att stoppa?
Prata med varandra: öppet och ärligt om vad det är som irriterar inombords. Se över det egna behovet av att behöva hämta in energi från någon annan än partnern. Och den tuffa frågan till oss själva:
”Finns det någonting i mitt beteende som gör att min partner söker sig bort från mig?”
En vilja att jobba med relationssvagheter. Några av dessa kan t.ex. vara:
- Alltför låg nivå av emotionell mognad/intelligens.
- Härskarmentalitet.
- Ignorerande av partnerns behov av närhet. Fysisk såväl som känslomässig.
- Inställningen att ta partnern och relationen för givet.
- När vi slutar att ta hand om vår egen person.
- Ovilja till förändring och utveckling: ”jag är som jag är och kommer inte att ändra på mig. Ingen skall komma och tala om för mig hur jag skall vara.”
- Kicksökande och högt riskbenägenhetstänk.
Det absolut bästa vapnet mot otrohet är att se till att ha det bra tillsammans. Kommunicera innan det är för sent. Hitta en skön acceptans av att det är ok att ha tråkigt emellanåt. Jobba med den egna personen och ständigt lära sig mer om kärlekens konst.
Och frågan till jaget:
”Det jag nu gör – skulle det vara ok om min partner gjorde liknande?”
Låt svaret vägleda dig!
En äldre vacker klok kvinna sa till mig:
”Gammal blir man när man slutar att le, förundras och vara nyfiken.”
Jag önskar dig en fin lördag min bloggvän!
Michael Larsen – relationscoach och mental tränare
Behöver du prata med någon? Kontakta mig på michael@separation.se
Jag är där, de små meddelandena med en annan, små meddelanden om vardagliga ting, flörtande, men inte än något mer, vill inte ha mer.
Lever i ett förhållande med total förnekelse, det finns bara nu o idag. Han har ett bråck i två knytnävars storlek, början till diabetes, högt blodtryck, doktorn vägrar operera pga vikten, läkaren vill inte utsätta hand hjärta för stressen, men min man vägrar ta tag i det, jag är ju inte dålig. Jag har avskyr hans kropp vill inte se den, vill hjälpa honom men han vägrar, han har inte berättat om diabetesen än, jag tjuvläste brevet, detta är 4 månader sedan, så jag väntar än.
Jag vill bort, det är inget fel på han, det är mitt eftersom jag ifrågasätter
Jag är så velig o barnen känner av det
Så ja, jag har en flört som får mig tänka på annat för en stund
Jag tänker att jag aldrig mer vill ge mig in i en relation igen där risken att vi gör allt detta finns. Jag tänker att nästa relation ska bygga på så helt andra saker än vad mina tidigare har gjort att vi ska inte behöva hamna där.
Känner mig för övrigt väldigt lugn idag. Hade ett ögonöppnande samtal med mitt ex. När jag tog upp att jag har mått så dåligt av hans utestängande och fullständiga ovilja att prata om vad som hände mellan oss så menade han att det gör för ont att prata med mig, och då säger han självförsvar, ”gå inte in i detta, skydda dig från smärtan”. Och här är det en fundamental skillnad mellan oss. Mitt självförsvar säger istället ”här gör det ont, gå rakt in i det, gräv i det, så kommer du ut som en starkare, mognare, visare människa och du lär dig av dina erfarenheter”.
Jag tänker att jag inte vill leva med en man igen förrän jag träffar han som också förstått detta, att man måste våga sig in i det svarta och svåra, in i sina egna dolda vrår, för att kunna leva i harmoni med en annan. Och då hoppas jag verkligen att vi ska kunna kommunicera med varandra långt innan det kommer till delande av saker med någon utanför relationen.
Prästen Jeremy Taylors citat
”Giftermål har mindre skönhet men mer säkerhet än singellivet. Det är fullt av sorg och lycka. Det ligger under mer börda, men det hålls uppe av all styrka från kärleken. Och dess bördor är ljuvliga.”
Otrohet kan bli en enkel väg ut. Inte bara för den som bedrar, utan även för den som blivit bedragen. I åratal kan man plåga sin partner, hårda ord, tystnad, härskamentalitet, manipulation… När sedan partnerns hjärta längtar ut genom inblick i vad kärlek kan vara ger otroheten en möjlighet att aldrig behöva stå till svars för sina egna mörka sidor och tillkortakommanden. En otrohet är alltid värst och självrannsakan blir tyvärr överflödigt. Alla förtjänar inte ärlighet.