Detta är EN av anledningarna till varför det förekommer otrohet!
Jag hör en del människor (även sådana som arbetar med relationer och beteenden) säga att ”man alltid är två om en otrohet. Om förhållandet mådde bra så skulle den ena parten inte gå över gränsen.” Jag delar inte den uppfattningen! Det finns personer som trots att de får bekräftelse, kärlek och intimitet av partnern, söker sig utåt för att få egots påfyllning.
Det finns de som inte känner igen sig i en kärleksfull och stabil (inte nödvändigtvis detsamma som tråkig) miljö, och därför ser till att på ett omedvetet plan, skapa det som de uppfattar som ”liv och rörelse” (ett annat ord för drama). Otrohet kan vara en av dessa strategier!
Tidigt i livet vande sig en del människor att det mesta är oförutsägbart, att det inte går att lita på andra mot bakgrund av de egna föräldrarnas inre kaos, och därför söker de sig i vuxen ålder tillbaka till det välbekanta, även om det innebär destruktivitet. Genom upprepning tror vi att vi kan reparera.
Trasiga människor sårar, inte nödvändigtvis för att de vill, utan för att de inte kan annat!
En kvinna berättar: ”min man sneglar ständigt åt betydligt yngre kvinnor och det är så fruktansvärt sårande.” Det värsta är den totala förnekelsen och att han anklagar mig för att vara svartsjuk!”
Det är en stor konst att lita på sin egen förmåga att se och känna, och inte låta sig föras bakom ljuset av uttalanden som har till syfte att försvaga vår tillit till oss själva. Likt illusionister försöker mannen eller kvinnan som ständigt är kontaktsökande med andra utanför tvåsamheten, att få dig att uppleva det som om det inte händer, och om sanningen exponeras i fullt ljus, göra så att felet är hos dig. ”Du gav mig inte det som jag behövde! Du bekräftade mig aldrig och därför blev det så här!”
Det finns de som får kickar av att ständigt gå utanför gränserna (och då menar jag inte på sättet som är utvecklande), som faktiskt njuter av sina hemligheter eftersom det ger dem adrenalinpåslag. Andra, likt mannen som söker kontakt med yngre kvinnor i exemplet ovan, försöker dricka ur ungdomens kalk som vapen mot att behöva se sig själva bli äldre: ”om någon betydligt yngre än jag ser och ler mot mig, så är jag fortfarande attraktiv.”
Psyket har en fenomenal förmåga att lägga ut dimridåer för att inte behöva kännas vid det som faktisk är. Och ett av dessa ÄR, kan vara att livet känns tomt, rutinmässigt, ”jag lever egentligen inte det liv som jag vill leva”, och en otrohet blir till ångestmedicin mot den djupa känslan av meningslöshet.
Vi föds två gånger! Först den fysiska förlossningen och den andra; uppvaknandet där vi verkligen förstår hur våra egna beteenden skapar verkligheter. Hur mitt eget agerande har en djupgående inverkan på andra människor och riktningen på det egna livet. I samma ögonblick som vi har öppnat ögonen har ursäkterna tagit slut.
Konsten att möta rätt partner – webinar den 25/2 klockan 20.00. Du är varmt välkommen!
Michael Larsen – relationscoach
Tack
Fin text, men jag vill fråga (som den som var otrogen och aldrig någonsin såg det komma ens själv…).
Anser du att all otrohet baserar sig på detta omättliga bekräftelsebegär?
Jag menar, jag kan inte skylla en sekund av det jag gjorde på min fd man. Det är mitt ansvar. Jag kan dock se hur vårt förhållande såg ut innan och delvis efter och bakgrunder/orsaker till att det hände… Jag tänker att det kan finnas anledningar i en del fall (aldrig ärliga, sanna och bra – för det är ett felsteg ((fegt om man så vill)) att vara otrogen) – som gör att man dras/leds/hamnar åt det hållet.
Jag ramlade rakt ner i en djup sorg, chock och livsomvändande resa genom min otrohet. Jag nådde botten med all skuld, skam och sorg. Och då var jag ändå inte någon människa med problem och grubblerier – utan en person som alltid la andras välmående i första rum, väldigt mån om andra, lugn och trygg och glad och snäll.
Jag vet egentligen inte riktigt vad jag vill säga. Jag tycker bara att otrogna ofta målas ut som en slags dålig människa. Jag vill inte rättfärdiga beteendet – jag vill nog bara att man kanske också kan se människan bakom – det är inte alltid en dålig, bekräftelseslukande, ego, elak, hemsk människa. Det kan vara en väldigt empatisk, försynt, snäll och god liten person också… Som inte såg bättre, inte kunde bättre, inte kände sig själv bättre.
Det är bara mina tankar från andra sidan.
Och om jag kunde göra om allt – så önskar jag att jag sett alla de där sakerna som skavde hos oss innan jag ramlade ner i mörkret.
Ta hand om er! //KRAM C
Att döma är lätt och går snabbt. Alla eller iaf de första vet vad som är rätt och fel utifrån normen. Men jag tror som du…att det kan finnas väldigt många olika mänskliga drivkrafter bakom liknande beteenden. Olika sätt att förstå saker människor gör helt enkelt.
Tack Michael.
Så ärligt och bra skrivet C
Tack Michael för dina kloka ord! De gör ont men de stämmer. Hälsningar Annika
Du sätter enkla ord på något som är så svårt Michael. Du skriver så bra.
Detta problem hade min före detta man.
Och en del människor kommer aldrig till insikt/uppvaknande om hur deras beteenden påverkar andra människor. I mitt fall sade min man -jag kan inte bättre Anna! Det i sig var ett erkännande. Men som jag också ser det en enkel väg som innebär ett accepterande av att man är som istället för att börja undersöka varför man är som man är.
Men vissa människor kan verkligen aldrig komma till insikt, de har inte den kapaciteten av någon anledning.
När vi kvinnor (ibland män) förälskar oss i en man med N drag så är vi förlorare i dramat hur vi än gör.
Vill säga följande för att kanske konkretisera dilemmat lite:
Med hjälp av fantasin kan vi föreställa oss att insikt/uppvaknandet är ljuset.
Vissa människor ser ljuset och kommer till insikt. Andra ser ljuset, vill dit och kämpar tappert men har svårt för att ta sig fram hela vägen. Den sista gruppen av människor som aldrig ser ljuset (N-personerna) ser bara mörker.
Tänk dig nu att någon ramlat på golvet, kvinna eller man, frisk eller sjuk, ung som gammal…någon har ramlat och ligger på golvet och behöver hjälp upp. Du sträcker ned handen och laddar med hela kroppen för att hjälpa personen upp…men personen som ligger på golvet sträcker inte upp handen för att hjälpa till och komma upp. Personen kanske till och med gör det bra för sig själv på golvet med kudde. Detta är en person som bara ser mörker, hen tror inte insikt!/uppvaknande.
Om du försöker hjälpa en sådan här person upp från golvet kommer du att knäcka din rygg. Det blir en för tung uppgift. Med andra ord du kan aldrig få en person till personlig utveckling om hen inte tar emot handen som erbjuds och hjälper till att komma till insikt.
Din ”hjälpa person från golvet som inte hjälper till själv”-liknelse är fenomenal! Tack!
Mitt fd man blev påkommen m en högst misstänkt otrohet efter 2 år. Just då hade vi flyttat ihop och förlovat oss, allt på hans initiativ. Vi var lyckligt kära, med både passion och djup närhet upplevde jag. Mannen förnekade totalt att det hade varit annat än vänskaplig kontakt m den andra kvinnan. 6 mån senare kommer jag på honom igen, denna gång med en uppenbar otrohetsaffär. Några dagar före detta hade vi gjort en gemensam livsplan, som han sa att han var så lycklig över. Även giftermål hade diskuterats i samband m detta. Båda dessa otrohetsaffärer hade skett när vi tagit ett avgörande steg i relationen och han uttryckte lycka för mig.
Var han rädd för en djupare relation, sökte han sätt att förstöra för sig själv, var han notoriskt otrogen i ett invant mönster, hade han extremt bekräftelsebehov, var han svartsjuk och bevakande, var han livrädd att bli lämnad? Svar JA på alla frågor!
Hur gick det sen..jo vi gjorde ett försök att rädda relationen och gick i parterapi. Han tycktes inte riktigt förstå vidden av sitt svek och letade även orsaker hos mig varför han träffat andra. Han ifrågasatte också varför jag förhöll mig lite distanserad och inte åtrådde honom fullt ut..Allt detta blev som en ytterligare kränkning för mig, eftersom han inte kunde känna in vad jag befann mig i känslomässigt. Jag blev tvungen att bryta till slut, kände bara mer och mer avsmak. Efteråt framkom (naturligtvis inte från honom) att han hade sökt andra kvinnor under hela vår relation, med start redan från första månaderna i vårt förhållande. Samtidigt var detta en enormt uppvaktande man, som ville spendera all sin tid med mig. Jag förstår inte när han hade utrymme att träffa andra..både praktiskt och känslomässigt! Mycket stört beteende, som pågått genom alla hans kärleks relationer, fick jag höra efteråt!
Orden som kändes både i magen och i hjärtat. Uppvaknandet där vi verkligen förstår hur våra beteenden skapar verkligheter. Och i samma ögonblick vi öppnar ögonen tar ursäkterna slut. Så är det. Jag blev pånyttfödd vid 41 års ålder, känns befriande och spännande och tänker inte anklaga mig själv för att det tog lite lång tid- för bättre sent än aldrig!