Minns du mannen i baren som jag nämnde i gårdagens inlägg? En Mr Nice guy hemma hos flickvännen men en jägare när ute med kollegor på kvällen. Så här fortsätter berättelsen:
Flickvännen har haft en magkänsla att ”svärmorsdrömmen” inte alltid är den han vill framstå som. En kväll kollar hon igenom hans telefon, och ser en konversation med en kvinna som han planerar träffa några veckor in i framtiden.
Flickvännen konfronterar honom och han levererar klassikern: ”det är bara en kollega och det har absolut inte hänt någonting.” (Förutom att han köpt sexiga underkläder till ”arbetskamraten”).
En gifttagg har nu tagit fäste i förhållandet. Tilliten till pojkvännen är svårt skadad och han kontrar med att hon bara vill ”kontrollera” honom.
Jag hör redan dem som tänker: ”men om de hade det bra i förhållandet, skulle det här inte hända.” Det är en alltför vanlig och enkel förklaring.
Problemet ligger inte hos flickvännen eller förhållandet, utan om mannens relation till sig själv. Han väljer att söka kontakt med andra kvinnor för att han har ett enormt bekräftelsebehov. Han drivs av lustimpulser när han druckit några glas vin. Han väljer flera steg på vägen som han, och bara han har ansvar för.
Egot söker alltid näring utifrån och ju starkare det är, desto mer flackande hit och dit. Trasiga människor försöker alltid läka sig själva genom andra. Grandiosa självbilder för att dölja en självkänsla som ligger på minus.
Alltför många pekar ut partnern eller relationen när de gör det gränsöverskridande. Istället för att ta en titt på sig själva projiceras det.
Det är egentligen väldigt enkelt: ”hade jag tyckt att det var ok om min partner gjorde det jag nu gör? Kan jag stå för alla meddelande som ligger och gömmer sig i min mobil?”
Till mannen: karma is a bitch (som kommer i många skepnader).
Michael Larsen – relationscoach och mental tränare
Det var det bästa sanna jag hört på länge. .. den besvikelse man känt och de djupt sårade känslor man fått pga att belastningen och skuldebn lagts över på en annan (mig)….sen kan dom fortsätta ”hålla på” utan dåligt samvete. ..uran respekt…uran att tänka på hur mycket dom sårar och förstör känslomässigt.
TACK snälla …..Detta stärkte mig ytterligare och inser mer o mer att det faktiskt inte bara berott på mig och att jag är värd så mycket bättre.
Trevlig helg!
Tillit är ett otroligt värdefullt ord, som ett fundament, bland flera, i en stark och hållbar relation.
Så fort egot flyr iväg på bekräftelsens bana, går det ofta fort utför.
Nätets utveckling och möjligheter där konversationer och möten är lättillgängliga, är en enorm fälla, likt en frestande ”honungsburk”.
Och ja…
Karma is a bitch!
Väldigt klok reflektion gällande nätet Rebecca…Vilket emotionellt spindelnät det kan vara!
Ja, det var tyvärr precis honom jag föll för men som jag slängde ut året därpå. Utifrån vad jag hört ifrån andra, har han ännu inte ändrat sig och förmodligen aldrig kommer att göra heller. Ett tag tyckte jag synd om honom för att han förmodligen inte kan känna på samma sätt som jag, men har också insett att han är gammal nog att ta itu med sina problem. Tror inte att han ser det som ett problem, utan bara en bekräftelse på hur attraktiv han är.
Trasiga människor försöker alltid läka sig själva genom andra…hmm…det känner jag igen hos mig själv. Jag har nog alltid kämpat för att andra ska tycka om det jag inte själv kan tycka om hos mig själv. Längtar efter att få känna mig helt och fullt accepterad och älskad. På riktigt trygg i att jag är helt ok. Jag är alltid orolig över att jag är för dålig på olika sätt…jobbig. Men det är ju bekräftelsebehovet som gör att jag jagar och blir jobbig. Jag är rädd för att bli avvisad och övergiven. Och behöva känna mig dålig och som att det är något fel på mig. Vill känna mig accepterad och älskad å trygg. Men jag förstår att jag måste lära mig känna så för mig själv, inte hoppas på att någon annan ska ge mig den gåvan.
Om den trasiga personen är en bra person i grunden hur kan man stötta/hjälpa för att få till en förändring eller gäller bara att den trasiga personen ska ta tag i sitt eget liv och ingen stöttning hjälper?
Den trasiga personen måste själv se/förstå att den är trasig, och även varför. Annars når du eller andra anhöriga aldrig fram men budskapet. Sedan måste den trasiga själv vilja/vara redo att ta tag i problemet. Det här är så svårt! Är personen inte redo eller ens vill se så är det lätt för den att stoppa huvudet i sanden och/eller projicera. Det går inte att hjälpa någon som inte vill ha hjälp, hur mycket man än älskar personen.
Stort lycka till Linda!
hur hårt är du villig att sparkas?? för det är bara genom att göra ditt problem till deras som man kan göra ngt för att ngn annan ska ta tag i ett problem……??
Efter ett o ett halvt år som sambos valde jag att flytta själv med mina barn. Vi funkade inte som sambos, Barnen mådde inte bra, jag mådde inte bra. Det blev inte bra! Barnen i olika stadier i tonåren. När vi väl flyttat o har varden bostad, börjar det kännas konstigt. Han väldigt besviken för att vi inte bodde kvar i vår fina bostad. Att vi skulle vänta…Men jag kunde inte vänta! Barnen mådde skit! Jag blev mer o mer arg o orolig över min partner. Han hörde liksom inte av sig… Blev lite konstigt när vi sågs. Vi bråkade mycket. Han kallade mig både det ena o det andra…många fula ord. Han var arg o ledsen. 3 månader efter flytten gör vi slut. Efter 5 dagar ses vi o det blir bra igen. Han berättar då att han ngn dag efter vårt avslut haft sex med en 20 år yngre kvinna. Ja, jag bestämmer mig för att testa ändå. Sen blir det en period med av o på mellan oss. Bråk, slut o bra igen. När vi har våra bra perioder tar jag ofta upp detta med den andra kvinnan. Han lovar o svär, det har bara varit en gång o ingen kontakt. Efter 1000 bråk osv bestämmer vi i februari i år, att nu e det bra! Nu ska vi satsa t 109 procent. I mars hittar jag hans meddelande o hennes. Hon har skickat nakenbilder senast i december t honom. Min magkänsla hade rätt! Han blir så klart skiförbannad o tycker inte att jag e klok! Hon skriver till o med i ett av meddelanden att de varit KK i flera månader. Men ja, det blir bra ngn vecka efter igen mellan honom o mig. Han säger att det varit nätkontakt o absolut inte när vi har setts. Jaha, så hon har lyckats pricka när vi inte har setts?? När det varit slut en vecka eller så mellan honom o mig?
I sommar har vi haft ett par duster o till slut erkände han att han haft sex med henne en gång till på hösten när vi inte träffats, när det varit slut.
Först skyllde han allt detta på att han varit så ledsen o arg över flytten. Å han har inte gjort ngt fel för att vi var inte tillsammans när allt hänt. När han i sommar fattar att jag kommer att försvinna ur hans liv, blir han mer förstående. Jag känner att han varit otrogen eftersom vi har haft kontakt hela tiden. Har det varit slut har vi ändå haft kontakt o det har blivit bra ngn dag efter bara.
MEN nu e jag i det läget att jag litar inte på honom. Jag tror inte att han gör ngt nu, men att han berättat allt. Jag har lust att fråga den här andra bruden. Men vet inte om det gör mig lyckligare…
Är det ngt att bygga på, vår relation? Jag tycker det känns konstigt i magen…
Kära Vilsen! Det låter inte som en sund relation. Älskar han dig, och vill ha dig tillbaka och att allt ska bli bra mellan er så tar man inte kontakt med en annan tjej på stört. Då kämpar man! Han söker bekräftelse hos en annan, och det behöver inte betyda att DU inte har gett honom bekräftelse tidigare. Otrohet, lögner, tillit…….
Jag är ledsen, men det känns inte som en kärleksfull relation. Vad tycker du att du är värd? Vad är dina barn värda?
Stor kram och all styrka till dig <3
Hej LA. Nej det känns som att jag bör vidare själv nu. Likaså han. Han skulle haft den kämparglöden innan han börjar fatta att jag är på väg att försvinna. Tidigare har jag varit så rädd, så anpassningsbar så jag har hela tiden tagit tillbaka honom för att jag har tyckt att lite mitt eget fel har det ju varit. Det var jag som ville vi skulle leva som särbos. Till saken hör att den andra kvinnan var en kollega till honom… Har deras flirt börjat redan när vi hade flyttat isär? Jag kommer aldrig att säkert få veta.
Jag är värd ngn som är ärlig från början…som inte skyller allt på omständigheterna eller på ngn annan. Ngn som ser mig som den jag är och med mina barn. Jag är mamma och kommer alltid att vara. Har till och med fått kommentaren ”du är för mycket mamma”.
Han är absolut inget monster men jag är inte riktigt mig själv med honom… Å nu inte 100% tillit heller…
Gud så träffande text!
Då jag träffade mitt ex var jag inte alls den svartsjuka typen, men med hans bekräftelsebehov hos det motsatta könet blev jag mer och mer orolig och fundersam. Han flörtade hejvilt då jag var med, och då funderade jag förstås på hur han betedde sig då jag inte var med.
”Grandiosa självbilder för att dölja en självkänsla som ligger på minus” stämmer till 100%.
…och jag blev anklagad för att vara misstänksam (vilket jag förvisso hade blivit sen vi träffades)
Tror inte, som någon undrade här, att man kan stötta någon till förändring. Insikten om det egentliga problemet och viljan att göra någonting åt det måste komma från ”charmören” själv. …och det händer sällan.
Jag försökte hjälpa med att få honom att inse, men det var jag som blev ”boven”.
Det är så himla tungt att inte kunna hjälpa ”charmören” till att komma till insikt. Har själv varit en ”charmör” och varit ihop med en, oj vilket känslokaos det blev på alla plan, jag skulle ha lämnat relationen mycket tidigare. Jag var länge på botten och kravlade runt innan jag fick insikt och när jag började ”jobba” med mig själv, blev jag inte lika ”charmig”. Är fortfarande i den processen vilket både är läskigt och befriande. Jag har en lång väg kvar att gå men jag vet att jag är på ”rätt” väg. Önskar fortfarande ibland att han själv också gjorde en inre resa. Det är en stor sorg och kan fortfarande bli ledsen över det idag.
Verkligen igenkännade, klockrent skrivet. Projicering är så sjukt jobbigt att leva med. Visualiserar ibland blå speglar som jag vänder från mig så det den andre säger lämnas tillbaka. Fascinerande att se hur otroligt frustrerad personen blir när denne märker att denne inte kan projicera.
Mitt ex, en charmig tjejtjusare, var en jägare även utan alkohol. Lustimpulser bortom kontroll. Avsaknad av gränser. Jag hade tidigt en dålig magkänsla. Men jag kollade aldrig igenom hans telefon, även om jag var bra sugen. Något sånt skulle jag aldrig göra. Jag såg gränser han överträtt i alla fall. Och jag letade inte. Inte till en början. Sveket. En gifttagg i hjärtat. En raserad tillit. Han kallade mig kontrollerande. Sjuk. Men problemet var aldrig mitt. Aldrig vårt. Det var hans. En grandios självbild som till varje pris försökte dölja den den dåliga relationen han hade till sig själv. Allt sitt projicerade han på mig när det egentligen var han som hade usel självkänsla. Det var han som inte hade någon självinsikt, han som var barnslig och inte kunde hantera konflikter. Aldrig jag. Men han lyckades få mig att tro det. Nu vet jag bättre. Jag vet vem jag är och det är inte den som jag blev tillsammans med honom.
Tack Mikael för att du tar upp detta! Skulle gärna vilja höra lite mer om dina tankar angående bekräftelsebehov. Skulle du säga att det grundar sig i låg självkänsla, inte blivit sedd i barndomen eller rädsla för att inte duga/ha marknadsvärdet kvar eller vad tror du det kommer av? Varför vill människor fortfarande ha bekräftelse även om de lever i en relation? Tack för en kanonfin blogg som är mycket intressant.
spännande frågor!
Jag är den personen miss perfect hemma med familjen men miss bekräftelsebehov i baren.
Jag vet att detta är fel!!
Efter skilsmässa där ex var otrogen flera gånger så började mitt bekräftelsebehov. Jag var krossad, mindervärdeskomplex, ingen självkänsla eller självförtroende. Sedan har det fortsatt…
Har en underbar karl i mitt liv som jag älskar över allt och han mig. lämnade honom för jag blev bekräftad av en annan man. Insåg i tid vad jag gjort för fel. Vi lappade ihop allt, men ändå finns rädsla hos honom att jag ska göra lika igen, rädsla från mig att jag ska fortsätta behöva denna ”kick”.
Jag är en osäker individ med låg självkänsla och självsäkerhet. Alltid haft det… Det är den jag måste jobba på! Blir jag stark i mig… Behöver jag inte bekräftelsen från andra!
jag vet inte, funkar det? jag känner mig stark och vacker, gudinne tänket och jag vill gärna att killarna ska titta och flirta, vill ha närheten och kicken, det roliga……men sen går jag hem till min man? är det inte bara ett val man gör?