Det finns några upplevelser som starkt format min syn på livet: när jag som femåring blev påkörd (över huvudet) av en moped och såg hela händelsen uppifrån. För många år sedan i en kyrka i Prag, betraktande en samling skelett med inskriptionen framför:
”En gång var vi som Ni. En dag skall Ni bli som vi.”
En annan händelse var ett samtal med en svensk kvinna i Thailand som berättade att en stor del av hennes kollegor på mäklarbyrån där hon arbetade, gått bort i cancer. Samtliga var under fyrtio.
Vad har då detta med relationer att göra? Jo, de beskriver inte enbart liv och död, utan tiden och hur vi använder den. Vad gör vi med timmarna i det här livet, vilka vi spenderar dem med och hur det får oss att känna?
Jag är ingen person med en lättvindig syn på uppbrott av relationer, särskilt inte då det finns barn med i bilden.
Många av era kommentarer reflekterar personer som kämpat och kämpar för att hålla samman familjen, trots en partner som inte varit närvarande på länge, otrohet och härskarmentalitet. Jag ser dig som inte vågar lämna av rädsla för att inte klara vardagen, ekonomin, ensamhet och ovisshet om hur barnen skall ha det då de är hos den andre föräldern (varannan vecka). Ett krig som pågår i din emotionella värld.
Skulle vilja be dig stanna upp för ett kort ögonblick, andas några djupa andetag och reflektera: hur vill du att fortsättningen skall se ut? Vad vill du fylla dagarna med?
En dysfunktionell relation, är en som får dig att tänka och känna smått om dig själv, gör att du inte vågar ta för dig, uttrycka dina verkliga behov och tvingar dig leva efter partnerns spelregler. Den spänner dina käkar, höjer axlarna och veckar pannan.
En parrelation skall bidra till utveckling, inspiration, glädje, lust, äkthet, trygghet, frihet… Vad är det annars värt?
Vad vill du att dina barn skall se då de är nära dig? Hur vill du fylla i resten av meningen? – Mina dagar var…
Michael Larsen – relationscoach och mental tränare
Behöver du prata med någon? Kontakta mig på michael@separation.se
Du är så otroligt klok! Känner igen mig i så mycket! Ibland känns det som om du skriver om mig. Har haft det väldigt jobbigt under en väldigt lång period.
Tack för din visdom!
Känner igen mig såå väl – tack!! För att du uppmärksammar
Jag började läsa denna bloggen aktivt för drygt en månad sen. På denna månad har jag först nu börjat få upp ögonen! Jag hade en dröm härom natten som beskrev min nuvarande livssituation på ett fruktansvärt sätt. Jag vågar inte handla, jag vågar inte åka förbi där mitt ex bor, jag vågar inte gå på något evenemang som händer i staden osv. Jag har varit/är helt galen uttav det. Tänk om jag träffar på mitt ex och hennes nya kille. Min dröm var just om detta också, men att jag förstod i drömmen att detta får inte fortskrida, för då kommer jag bli inlåst i mitt eget hem. När jag vaknade så bestämde jag mig. Det är inte lätt, men jag gör det nu ändå! Är det detta jag ska lära barnen?! Att vara rädd för att leva?! NEJ aldrig!! Jag har nu när jag släppt lite på det, börjat bli gladare och har känt mer livslust än tidigare.
”Mina dagar” var nere för räkning, men idag räknar jag uppåt istället! Det är så jag vill fylla i meningen
Johan, jag förstår vad du kämpar med. Har en liknande historia. Blir styrkt av ditt inlägg för jag håller också på att krympa livet och världen för att slippa bli råka ut för vissa situationer. Men det gäller att bestämma sig och att vara modig och det verkar du vara. Det känns viktigt att bryta den nedåtgående spiralen så jag ska bestämma mig jag också. Nu ska jag uppåt! Jag avslutar meningen ”mina dagar var äkta”
Styrkekram
Tack för att du också vågar! Det är inte värt den tiden det tar att komma över en livskamrat. Men det går inte att komma över det snabbt. Ibland önskar jag att det vore enkelt, men vad har man då att lära? Någon skrev till mig härom dagen, att hon har det svårare än dig därför att hon träffat en ny så snabbt. Men både jag och hon mådde inte bra i vårt förhållande. Jag är en fegis i många avseenden, men jag kommer aldrig glömma de stunderna vi hade tillsammans som var i absoluta världsklass! Jag saknar de stunderna och jag är jätteglad för hennes skull om nu hon hittat kärleken. Bättre nu än när man är 65+? Men bara för att hon mår bra och att jag mår sämre behöver det inte betyda att Jag inte ska kunna vara fri och inte heller någon annan som lever samma typ av liv. Res er upp och sträck på ryggraden. Alla är värda att vara sig själva oavsett vem man är!
Styrkekramar åt er alla
Hej Johan!
Jag blev berörd av vad du skriver, din berättelse liknar mycket min. Jag blev lämnad av min man, väldigt chockartat. Vi hade ett bra förhållande, trodde jag, men efter 23 år tyckte han annorlunda. En dag sa han bara att han ville skiljas. Jag förstod ingenting, undrade om det fanns någon annan, men nej, det gjorde det inte. Efter några månader med mycket sorg, ilska, hårda ord och handlingar, flyttade han. Och då fick jag reda på att han hade ett förhållande. Jag har mått så pass dåligt att viljan att leva inte funnits. Jag har varit livrädd för att möta dem tillsammans och om jag gjort det har jag brutit ihop totalt. Jag gömde mig, ville inte träffa någon. Jag nästan kröp efter väggarna, sökte av omgivningen med blicken innan jag vågade ge mig ut. Oerhört självdestruktivt.
Nu har tiden gått, det är tre år sedan vi skiljdes och jag kan säga att jag är starkare nu än någonsin. Det trodde jag nog aldrig att jag skulle säga. Barnen är relativt stora (den äldsta är vuxen och utflugen) och mår bra och det är det viktigaste. Jag har lärt mig är att det inte finns några genvägar genom sorgen, man måste gå igenom den hur ont det än gör, och inte bara en gång, utan igen och igen. Nu känner jag ingen saknad längre, jag kan känna att sveket gör ont, och jag kan undra varför jag var värd att bli behandlad som jag blev. Men jag har förstått att han har haft det ganska jobbigt med hur han agerade så här efteråt. Det var nog inte så lätt att bara lämna för någon annan som han trodde. På grund av hans svek har vi minimal kontakt trots att vi har barn tillsammans.
Jag vill fylla i meningen med att mina dagar inte var äkta. Det är så mycket jag ser nu som jag inte såg då. Nu först lever jag mina dagar på ett genuint sätt. Jag lever för mig själv och barnen, jag är en bra människa och ett bra sällskap till mig själv och mina vänner.
Wow du har ju SÅ rätt
Vilket uppvaknande du går igenom och kommer fixa med bravur – det är jag säker på
Styrkekram på vägen
Tack! Vad är din historia?
Bra jobbat Johan, att ta dig upp ur gropen! Det är väldigt tufft, men det går! Och jag tänker likadant, att jag vill lära mitt barn, mod att gå emot mina rädslor och agera trots att jag är rädd.
En skilsmässa med barn inblandade är en livskris att hantera. Det tar tid. Jag är inne på ett år och två månader nu. Idag är mesta tiden glädjefylld, men det kommer också hela tiden nya tankar och känslor att bearbeta, och jag ramlar fortfarande ner i gropen ibland, men nu tar det inte så lång tid att komma upp.
Nu har jag också fått konfrontera det jag också varit rädd för, att träffa min exmans nya kvinna. Och jag kan säga att spöken upplöses när man drar fram dem i ljuset. Hon var där en dag när jag lämnade vårt barn, hon satt i köket när jag kom in i hallen, men kom inte ut. Då sa jag till min exman att jag måste ju hälsa, det är ju galet att stå här i hallen bara. Så jag gick in och hälsade och småpratade lite kort.
Hon är en helt vanlig kvinna såklart, men hade kunnat bli så mycket annat om jag inte hade valt att möta henne. Det som varit fullständigt befriande med det hela är att jag kände INGET för egen del i förhållande till min exman. Jag är över kärleken till honom. Däremot tycker jag att han har skött introducerandes av vårt barn på fel sätt. De drog in barnen efter tre månader, vilket jag tycker är alldeles alldeles för tidigt, jag förstår inte alls brådskan. Han informerade inte heller mig alls innan, han gör såklart som han vill, men en så viktig sak för vår son hade jag pratat med honom om innan. Men hela skilsmässan har i och för sig med skrämmande tydlighet visat hur olika värderingar vi har i så mycket.
Så kämpa på. Men tillåt dig att känna. Stäng inte in en endaste känsla är mitt råd. Lev dig igenom dem så kommer du starkare ur på andra sidan. Släpp ditt ex göranden så mycket det bara går. Det är du som är viktig nu, du och dina barn. Vad du vill fylla ditt och barnens liv med.
Varm kram!
Det var starkt gjort uttav dig! Jag har inte släppt mina kärlekskänslor för henne riktigt än. Men de är liksom hanterbara och ganska enkla nu. När jag träffat nya människor kan man känna en skön känsla som bevisar att kärlek finns. Kärlek till någon ny, det fanns inte för 3 månader sen. En sak som jag hade tyckt var bra, är om mitt ex nya kille hade hört av sig och förklarat att han nu är tillsammans med henne och han vill mina barn väl, och att om jag vill så är det helt ok att fråga något osv. Typ bara så enkelt. Han kanske också känner att han gjort fel och därför inte vill ta upp det om det skulle skapa en konflikt? Nu får jag hitta på egna historier om hur han är. Bättre att få en riktig bild istället hade jag tyckt. Det ska jag göra om jag träffar någon tjej, prata lite snällt med hennes ex. Bara presentera sig själv på ett snyggt sätt. Jag tycker att din exmans nya är riktigt feg! Inte ens hälsa!!! Liksom om det kommer någon går man väl fram och hälsar? Jaja man slutar aldrig att förvånas över en del människor.
Nä, så är det, man slutar inte förvånas…. Och efter skilsmässan har jag insett hur olika grundvärderingar jag och exet har, och vad jag sett av hans nya ligger hennes i linje med hans.
Tänker att det är strongt av dig att vilja ta tjuren vid hornen den dagen du träffar en ny kvinna. Håll fast vid det!
Det var mycket starkt gjort av dig att gå in och hälsa. Det visar vilken värdegrund du besitter. Du visar på styrka och mod och det skulle kännas konstigt om du inte hade gått in och hälsat. Det gör man, annars vore det pinsamt skulle jag tycka.
Jag har inte träffat exets nya ännu, trots att dom varit tillsammans i över ett halvår. Barnen har dock träffat henne sedan i juni. Det barnen har reagerat på är att när dom är hos honom är hon alltid där mer eller mindre trots att barnen är där enbart 2-3 dagar så är hon där och sover över. Barnen säger att pappa bryr sig mer om henne än oss, då knyter det sig i min mage. Dottern bad mig prata med honom och han var måttligt road över det jag berättade och vifta bort det hela. Det gör ont i mig när barnen känner så. Är man så ivrig att försöka bilda en ny familjekonstellation så man bara kör på? Barnen för helt enkelt bara hänga på. Jag har ingen som helst känslor för honom och det känns oerhört skönt, men som du skriver så hamnar jag också i hålet ibland men går lätt att komma upp igen och borsta av sig.
Johan- all styrka till dig. Låt det ta tid, ta dig tid för det du vill göra och brinner för. Vem vill du vara i framtiden? Håll ut så ska du se att du finner det du söker så småningom.
Tack LA! Jo, jag kände mig modig. Och jag vet att den dagen när situationen är den omvända, att jag är den där nya, så kommer jag inte och sitta och trycka i köket. När den situationen väl uppstår har jag agerat så mycket enligt mina värderingar att jag inte har något att skämmas för utan kan gå rakryggad ut och ta kontakt med hans ex.
Förstår så väl din smärta kring era barn. Jag känner ju samma sak, mitt ex bryr sig mer om sitt välmående än om vårt barns. Inte så att han skulle medvetet göra dåliga saker för vårt barn, men det räcker att hans val är ok för vårt barn, men han sätter inte vårt barns behov främst.
Det jag tänker är att jag inte kan göra något åt det. Mitt ex behöver inte lyssna på mig, jag kan påpeka saker, men vill han inte så vill han inte. Det jag gör kan göra är att stå rak och trygg som en fura för vårt barn, vara klippan hen finner trygghet hos och den som hen kan prata med, och bära hens smärta, det är vad jag kan göra.
Johan jag förstår hur du känner, jag har varit där. Otrohet är grymt det slår omkull den som blir drabbad på många sätt, jag kände mig utbytt, förnedrad, ful m.m en självkänsla som var mindre än noll. Men det är dom som ska känna skam inte du, så sträck på dig du har inte gjort nått fel.
Styrkekram
Ja självkänslan är en total katastrof! Tack för dina ord.
Ytterligare ett av många fantastiska blogginlägg av Michael!
Ibland behöver man hjälp att se saker objektivt, jag brukar tänka ungefär:
Om det var något av mina barn i vuxen ålder som stod inför samma situation och de frågade mig om råd, vad hade jag sagt då?
❤️☀️❤️
Åh, Marianne förstår du själv hur otroligt stark och modig du är!
Gudars vad bra gjort att konfrontera den rädslan att möta den andra kvinnan. Och jag tycker likt Johan att det är fegt att inte hon ex gick ut i hallen och presenterade sig för dig. Kan det vara rädsla hos dem som vänsterprasslat och tar en partner från en familj då man inte hälsar ordentligt på sin partners före detta.
Själv, om jag leker med tanken att jag skulle ta en annan kvinnas man, så hade jag aldrig velat träffa henne själv och bemöta den man varit med och fört bakom ljuset. Svartsjukan kan göra vem som helst helt galen samtidigt som jag skulle känna skuld och skam.
Jag var i din situation Johan efter ca 3 månader efter beskedet att det fanns en annan. Jag hade lust för att rakryggad gå hem till henne och prata med henne för att ”göra upp liksom” då det ändå blev som det blev. Jag kunde nästan känna att jag tyckte synd om dem och att de skulle förlåtas av mig för den röra de ställt till med. Hon och jag hade gått grundskolan tillsammans. Samtidigt fanns känslor, om att jag vill säga att om du ändå tog honom ifrån mig (hon var likt Jolene i Dolly Partons låt) så f.n ta om du inte står kvar vid hans sida hela vägen ut och respekterar honom för den han är och den historia han har i bagaget…för då får du med mig att göra…ja ni fattar…det enda som var bra att göra var att hålla sig borta från en träff tills ens egna känslor var under kontroll igen.
Är i dag glad att jag inte gjorde bort mig med en träff i det läget, fortfarande har vi aldrig prata och kommer förmodligen inte att göra heller. Men våra barn var i 20 års ålder när vi skildes och därför behöver vi inte träffas pga av att lämna/hämta barn.
Däremot blev det en annan problematik med att den nya kvinnan började bli svartsjuk på vårt ena barn när hon hälsade på sin far. Hon lämnade huset när vårt barn hälsade på sin far i deras hem. Ja, jag håller med dig Johan, man slutar aldrig att förvånas över människor, men det liksom skakar om så fruktansvärt hårt när det är ens absoluta nära relationer som chockar över nya beteenden som man aldrig trodde skulle finnas. Det gör ont. Men jag är så glad att jag inte är sådan själv, även om jag har många andra brister. För vad händer med otrygga sökande fågelungar när förälskelsetiden går över….då kommer det en vardag och väldigt många inser då att gräset inte var grönare på andra sidan. Men ska man släppa in dem i hagen igen när de väl hoppat ut?
Marianne och Johan ni verkar vara gjorda av gediget långsamväxande kärnvirke som håller trädet rakt uppstående oavsett hur vindarna blåser…starkt, förbaskat starkt
Tack Anna K! Du verkar vara en underbar människa med bra värderingar. Bra att du inte gjorde bort dig i det läget. Jag gjorde det, pratade aldrig mad han men däremot gjorde jag en annan dum sak. Inget våld eller förstörelse men en annan dum sak som jag ångrar idag. Det var inte allvarligt, men det var dumt. Man tänker inte rationellt när man mår såpass dåligt som många gör i början. Jag tror också att vardagen klmmer ikapp, men jag hoppas för deras skull att deras vardag är som en jävla bra lördagskväll fullt med dans och vin 🙂
Jag undrar vad som hade hänt om jag lämnade den människan på samma sätt och bara sprang in i något nytt. Jag tror det hade tagit hus i helvete. Och kvinnan är inte blyg, så det hade vart riktigt svårt. Hon ska vara glad att jag är en så lugn människa. Jag har aldrig gjort något som skadar hennes nya förhållande, för hur hade jag mått efter det?! Kasst tror jag.
Man släpper inte in de människor som sårat en igen. Hur kan man leva med en sån sak? Nu försöker jag se framåt:)
Jag har lärt mig så fantastiskt mycket på min resa och den har ändå bara pågått drygt ett år.
Hoppas ni alla får en fin fredagskväll. Det ska jag ha 🙂
Hoppas att du också haft en fin fredagskväll Johan! Och du ska vara stolt över dig själv att du vågat erkänna att du gjorde något dumt, att du inte skyllde ifrån dig på någon, utan att du tog ansvar för vad du gjorde. Fel gör vi alla, men det är hur vi hanterar felen som säger något om oss som människor!
Tack Anna K för att du påminner mig om min styrka och mitt mod. Och jo, jag känner mig modig. Sedan ska det i och för sig sägas att min exman inte varit otrogen. Han lade dock ut en helt seriös annons på en dejtingsida tre veckor efter att han sa till mig att han ville ha en paus i vår relation, en annons där han skrev att han ”sökte ny kärlek”, efter tre veckor, här snackar vi om vridna grundvärderingar! Jag har senare förstått att han varit med på sex dejtingsidor samtidigt, så han hade nog panik att träffa någon, men jag har alltså inte behövt konfronteras med otrohet.
Men jo, det kändes självklart för mig att gå in och hälsa. Och när situationen är den omvända i framtiden kommer jag ta initiativ att hälsa på min mans ex. Jag skulle aldrig sitta och trycka i köket. För när den situationen kommer så kommer jag att ha agerat så enligt mina värderingar att jag inte har något att skämmas för. För min exman och hans nya kvinna verkar det ju dock som att de, även om det inte var otrohet, skäms för något. Kanske något längst inne i dem säger att det är för tidigt att dra in barnen efter tre månader? Jag vet inte.
Och jag förstår hur du skakas om när nya beteenden dyker upp. Jag känner likadant. Det har varit en sorg att inse att jag har varit gift så många år med en man med uppenbarligen helt olika grundvärderingar än jag. En man som gör och säger vad som helst för att rädda sitt eget skinn, för att kunna ta den lätta vägen för sig själv. Medan min fasta övertygelse och mitt rättesnöre är att oavsett hur människor behandlar mig så ska jag agera med så mycket värdighet jag kan uppbåda, alltid! Värdigheten kommer alltid att ”rädda” mig.
Och nej, jag skulle aldrig släppa in min exman i mitt liv igen. Han står uppenbarligen för en massa saker som jag inte på något sätt vill ha i mitt liv igen, och han är allt ifrån den modiga, rakryggade och öppna man som jag vill ha i mitt liv och lägga min energi på.
Och förresten Anna, kärnvirke består även du av! Mitt i krisen står du där, rak, stolt och vacker. 🙂
Visst är det en stolt/rakryggad man/kvinna man vill ha i sitt liv?!
Det vill jag!
Om man frågar om de är tillsammans och hon ljuger så är något fel!!!
Jag stör mig på att hon lever livet och inte lägger en sekund på mig och mitt mående! Helt otroligt i mitt tycke! Jag hade lätt dumpat kärleken för mitt ex och våra barns mående.
Johan, jag förstår så väl hur du menar att det stör dig att ditt ex lever livet och inte lägger en sekund på dig och ditt mående. Så har jag också tänkt och tänker så fortfarande ibland. Mitt ex har gått upp i sin nya relation och när jag säger åt honom att det skulle vara skönt om han i de saker vi har kontakt om kunde vara mer om sig om mina behov säger han bara att han inte kan ta hänsyn till mina behov.
Dumpat kärleken för mina barn skulle jag absolut kunna göra. Men inte för mitt ex mående. Det är han på inget sätt värd. Däremot vill jag nu och i framtiden vara varsam med honom, och det önskar jag att han vore om mig, men det är han alltså inte.
Har man älskat varandra så ingår det i mina grundvärderingar att då är vi varsamma om varandra även när kärleken tagit slut. Då tar vi ändå med i beräkningen hur våra beslut kommer att påverka den andre och vi pratar med hen om det. Jag anpassar inte mina beslut efter mitt ex, men jag inviger honom i sådant som kommer påverka honom och jag har försökt att bete mig som en lite mer avlägsen vän skulle ha gjort, dela med mig av vissa delar i mitt liv. Från mitt ex har jag dock fått en vägg av tystnad. All kommunikation ska hållas till det rent praktiska kring vårt barn. Det har dock inte heller fungerar, eftersom han har svarat precis som det behagat honom. Nu har jag fått till regler kring mellan vilka tider jag ska kunna få svar på sms om praktiska saker och hur länge jag max ska behöva vänta på svar. Det behövdes eftersom svar kunde komma på allt från fem minuter till ett dygn.
Så varsamhet är mitt rättesnöre. Jag klurar dock på hur en sådan varsamhet ser ut i kommunikationen med en vägg, för varsamheten handlar också om att vara varsam med mig själv, då att jag inte fortsätter att ge och ge och ge och inte få.
Tack Marianne!
Min man ville tillbaka efter 3 månader, men jag sade nej och då gick han tillbaka till henne igen.
Och jag håller med dig Johan, först och främst barnen oavsett hur dåligt man mår, så löser man inte sina egna problem genom att skaffa sig en ny kärlek. Med det menar jag inte att man ska kämpa hårt för att man måste vara tillsammans så länge barnen inte är vuxna, utan man kan gå isär men på ett snyggt och reko sätt där man låter barnens bästa gå först i separationen. Och jag förstår hur illa du måste må när dina barn inte får komma först, Johan.
Trevlig helg
Tack Marianne!
Min man ville ha tillbaka mig efter 3 månader, men jag sade nej och då gick han tillbaka till henne igen. De är fortfarande tillsammans efter 4 år och idag är jag glad över att han har någon vid sin sida, så han slipper att vara ensam, för han klarar inte det.
Och jag håller med dig Johan, först och främst barnen oavsett hur dåligt man mår, så löser man inte sina egna problem genom att skaffa sig en ny kärlek. Med det menar jag inte att man ska kämpa hårt för att man måste vara tillsammans så länge barnen inte är vuxna, utan man kan gå isär men på ett snyggt och reko sätt där man låter barnens bästa gå först i separationen. Och jag förstår hur illa du måste må när dina barn inte får komma först.
Trevlig helg
Dit är jag också på väg, där du är Anna, att du är glad över att exet har någon vid sin sida, för han klarar inte att vara ensam. Likadant är det med mitt ex.
Och jag tänker att jag är på god väg. Idag hände en sak som satte fingret på det, då jag av bara ren välvilja kontaktade mitt ex om en sak som vi diskuterat tidigare. Han lät förvånad över mitt förhållningssätt mot honom. Jag tror att det var läkande att träffa hans nya kvinna. För att även om jag varit på det klara med att vi inte ska bli ett par igen, så har tanken på en ny kvinna i hans liv varit skrämmande. Nu är det gjort. Avklarat. Och jag överlevde. Jag förundras hela tiden över min egen förmåga att växa.
Ja, herregud, jag spenderade 10 år av mitt liv med en man som uppförde sig som en 3-åring så fort han inte fick som han ville. Gapade och skrek och kastade ringar och ville skiljas. Själv gick jag på äggskal och försökte få hela familjen att må bra. Otrohet ingick i den här relationen också. (Från hans sida så klart)
Har varit skild nu i 6 år och mår bra men det verkar som om jag fortfarande dras till män som beter sig så här. Det dumma är att jag inte märker det förrän det är för sent liksom. Då har jag slösat 3 år till på en idiot som får mig att må dåligt.
Det jag har lärt mig är att på en gång säga vad jag vill och försöka stå för det. Det är dock svårt för mig eftersom jag vill att alla andra ska må bra och tappar på nåt sätt min integritet så fort jag blir intresserad av någon. Den här bloggen har hjälpt mig otroligt mycket!