En man har varit ”nykter” från sitt ex i tre månader, men en kväll känner han sig överväldigad av ensamhet och saknad efter kvinnan som har brutit ned honom. Abstinensen får honom skicka ett meddelande! Efteråt föraktar han sig själv.
Våra känslor kan skapa en himmel eller ett helvete för oss. Att lägga förnuftet åt sidan och gå på impulsen är i vissa lägen det bästa vi kan göra, men oftast inte. Känslomässiga instinkter kan, om vi inte kan stå emot dem, vara det som raserar tilliten till oss själva.
Känslor gör oss mänskliga, sårbara, levande, passionerade, kreativa och företagsamma. Och ibland till idioter!
En kvinna berättar: ”jag förstör mina förhållanden eftersom jag är så fruktansvärt rädd för att bli lämnad. Jag blir kontrollerande, klängig och svartsjuk. Jag är rädd för att bli gammal och ensam.”
En man berättar: ”jag har en fobi för att inte se bra ut. Jag kan hålla på i en timme när jag ska välja kläder för en sådan enkel sak som att gå till mataffären.”
Bekräftelsehunger, oron för att inte hålla måttet, vara utbytbar inför en partner, förakta den egna kroppen och ångest över att bli äldre, är bara några av hundratals, kanske tusentals rädslor som vi bär på.
”Följ känslan! Gå på det du känner i magen!”
Nej, inte alltid! Känslan kan kommunicera till dig att du är ful, oattraktiv och obegåvad. Våra känslor vill oss inte alltid väl och har långt ifrån alltid rätt.
Känslor är information; inte nödvändigtvis sanningen med stort S.
Det kan vara ytterst hälsosamt att konsultera mer rationella delar inom oss, för att inte helt gå vilse. Ett rum i ditt psyke som vi kan kalla välviljans rum, försöker säga: ”du fick ditt självförtroende sargat tidigt i livet. Ditt ex anklagade dig för att vara värdelös. Din självbild har anammat de nedlåtande budskapen och gjort starka känslomässiga kopplingar. Men kom ihåg att du inte är slav under dina känslor!”
Föreställ dig att du har ett filter inombords som tar hand om och sorterar bort emotionella slaggprodukter, så att de inte kommer ut som destruktiva handlingar.
Emellanåt kommer virus att ta sig igenom och vi faller in i gamla mönster. Det är i sin ordning! Vi är människor fulla av paradoxer. Var självförlåtande och lär av det som sker.
Orkestern är känslorna och dess olika yttringar, och dirigenten (ditt stabiliserande jag som vi ständigt behöver ”utbilda”) behöver lära känna varandra så samarbetet kan ge dig ett harmoniskt liv.
Michael Thor Larsen – relationscoach
Jag läste det här och det blev iskallt i mig. ”Nykter”.
Det är det ordet jag letat efter. Efter två år som nykter, känns det som om min hjärna inte längre är kapad.
Jag är jag igen.
Tack för det här inlägget.