Jag har mött människor, både i mitt arbete men också privat som är s.k. förälskelse junkies. De får en sådan kick av att vara förälskade att de likt heroinister blivit beroende. När förälskelsen för ”Han/Hon är mannen/kvinnan i mitt liv”, lagt sig efter några månader, tröttnar de och måste ha ett nytt ”fix”. De söker ständigt nya jaktmarker för att kunna förenas med ruset. Detta har självklart inget med kärlek att göra, utan handlar ofta om att fylla ett känslomässigt tomrum.

Vi tänker kanske inte på det, men förälskelse KAN hos vissa människor vara ett sätt att undvika närhet. Förälskelsen är en enorm kraft som oftast lever ett kort liv. När djupare band av känslomässig intimitet börjar knytas, kan rädsla infinna sig. Jag vet att det är inte logiskt, men det handlar om känslor.  Närhet till en annan människa kan riva upp tidiga sår i livet (kommer till detta i mitt senare blogginlägg under dagen).

Förälskelse är en tillfällig känsla som likt molnen på himmeln, ständigt är i rörelse och skiftande till sin form. Kärleken däremot, är något mycket mer än en känsla. Den är varken villkorad eller flyktig. Kärlek är ett sätt att förhålla sig till en annan människa och visar sig genom handling. Tänk bara vad du är beredd att göra för ditt barn, föräldrar, syskon eller en vän.

Jag tror att de förhållanden som inte hunnit få bärkraft, bl.a havererar eftersom förälskelse förväxlats med kärlek. Vad tror du?

Michael Larsen – livscoach