Oj! Gårdagens blogginlägg väckte verkligen er uppmärksamhet kära läsare, vilket jag tycker är jätte inspirerande. Tänkte därför spinna vidare på ämnet från igår.
De närmaste meningarna vänder sig speciellt till dig som är man: om vi tar vår partner som någonting självklart och inte ser behovet av förändring och utveckling. Om vi tror det räcker att bara flyta med, jobba och dra in pengar, vara praktisk, en bra pappa och säga lite snälla saker emellanåt, kan jag garantera dig att loppet är kört.
Allt levande är under konstant förändring (se bara på naturen i april). Kvinnan vid din sida utvecklas på ett inre plan och om du inte följer med, går vid hennes sida och uppmuntrar, kommer hon en dag, förr eller senare att lämna dig eftersom känslan av samhörighet är bland det viktigaste i hennes värld. Du och jag behöver också förändras och växa som personer, annars blir vi till slut ointressanta för oss själva vilket smittar av sig. För visst vill du också känna samhörighet? Om frågan inte kommit upp i dig tidigare är det dags nu – samhörighet.
EN SLARVIG ATTITYD ÄR EN PASSIONS KILLER.
Det räcker inte med att visa uppskattning genom att köpa saker eller leva i tron att ”handling” räcker. Orden måste också finnas med. Tänk bara på vad bekräftelse gör med dig. Om du tror dig tycka att du ej är i behov av positiv uppmärksamhet från henne, är det inte lika med att hon inte behöver det från dig.
KÄRLEK INNEBÄR BLAND ANNAT ATT HA VILJAN TILL ATT SÄTTA SIG IN I EN ANNAN MÄNNISKAS EMOTIONELLA VÄRLD – ATT FÖRSÖKA SE, DOFTA OCH TA HENNES DRÖMMAR PÅ ALLVAR.
Gnäll inte om varför hon aldrig vill ha sex – det finns en anledning. Vi behöver se oss själva i spegeln och fråga: på vilket sätt bidrar jag till att hon känner sig sedd, uppskattad och som världens mest fantastiska kvinna? Missa inte de ”små” sakerna – de är livsviktiga.
Tankar från er kvinnor och män?
Michael Larsen – livscoach och mental tränare
Skulle vilja trycka upp inlägget framför näsan på min exman….
Bra skrivet!! Känner igen mig! Önskar att kunde komma på innan har förlorat min kära f! Tack!michael
Det gör ont när man ser i backspegeln – allt som kunde gjorts annorlunda. Men tänk på att i nuet går det alltid att förändra och förbättra. Det är aldrig för sent att utvecklas som människa.
Vad bra skrivet!
Men gäller inte det omvända då? Jag tycker att jag försöker göra just detta men får ingenting tillbaka eller nåt som är riktat explicit åt mitt håll. JAG vill givetvis känna samma sak!
Risken om man till slut inte får bekräftelse är att man söker den på annat ställe….
Håller helt med dig.
Många tror att ett förhållande bara ska funka utan jobb.
Man utvecklas med åren och då måste förhållande också hänga med om det ska överleva.
Riktigt bra skrivet.
Tack för dina uppmuntrande ord Nathalie. Håller verkligen med dig om det här med att att vi utvecklas som människor och att förhållandet behöver följa med för att vi skall klara det.
Åh, ja. Bara de vackra orden räcker inte heller. Får man bara kärleksförklaringar och uttalanden om hur snygg och fantastisk man är utan att det finns en vilja att lyssna och se och respektera den person jag är så blir orden bara en kuliss, en typ av manipulation.
Så rätt Åsa! Både ord OCH handling måste finnas där.
Oj oj oj! Kom precis hem från jobbet, sitter i hallen och har inte ens tagit av mig skorna. Såå klockrent skrivet! Jag flyttade från min man för snart 1 år sedan, bla pga det du skriver om. Det värsta året i mitt liv! Framförallt när man får höra av omgivningen; men varför mår DU dåligt, det var ju DU som lämnade?!?
Ja. Det var JAG som lämnade. Men det betyder inte att jag inte sörjer den framtid som inte blev. Att jag inte sörjer den förändrade relationen till barnens pappa. Att jag inte sörjer hans smärta och sorg.
TACK för att du sätter ord på separationer så fint! Ha en trevlig helg, och fortsätt med ditt arbete!
Tack snälla Cecilia:-) Det inspirerar när du skriver så. Så sant: sorgen över det som inte blev av. Önskar även dig en fin helg.