Att kunna känna tacksamhet och tänka positivt är oerhört viktiga färdigheter för kvalitén på våra liv. Men det är inte tillräckligt, då det även behövs krass självrannsakan. Förmåga till självreflektion där vi kan se oss själva i spegeln: ”hur ställer jag till det för andra och mig själv? Vad gjorde jag idag som sårade mitt barn, mina föräldrar, vän, kollega eller främling? Vad utsätter jag mig själv för som jag till varje pris bör undvika?”
Det behövs en spegelpsykologi som inte bara söker efter det vackra, utan även det fula, så att vi kan förändra. Det vi inte ser ageras ut omedvetet vilket kan vara fruktansvärt destruktivt.
Mannen har under kvällen pratat om tankens kraft i samband med sitt pass som yogalärare. Han har delat med sig av andningstekniker och vikten av att vara kärleksfull. I hemmet tillsammans med sin fru, ignorerar han henne genom tystnad p.g.a. en konflikt tidigare under dagen, då han bl.a. anklagade henne för att vara svartsjuk.
Om mannen inte enbart jobbade med de vackrare sidorna av sin person, så hade han kunnat identifiera härskaren och det bekräftelsedesperata.
Det kan göra hemskt ont att upptäcka vissa sidor av sin personlighet, särskilt om vi drar åt förnekelsehållet och bara vill fokusera på det ljusa.
Jag frågar mig själv dagligen: ”Michael; hur fuc…ade du upp det idag?” Svaret är sällan bekvämt, men det ger mig möjligheten att förändra det som jag har varit blind för.
Vi kan skönhetsfiltrera bilder, men våra personligheter och själar låter sig inte justeras om vi inte agerar genom att även se mörkare delar av våra jag.
Förnekelse och patologisk optimism är något av det mest destruktiva som finns.
Michael Thor Larsen – relationscoach
Lämna en kommentar