När vi hamnar i konflikt med andra ligger det nära till hands att känslorna rusar på max. Vi låser oss i våra ”sanningar” och egot skriker efter sin rätt. Vi pekar ut, dömer och sätter etikett. Så lätt att hamna där!

Om det är något jag beundrar och respekterar i människor, så är det förmågan att kunna backa och titta på sig själv, en situation och händelse utan att döma. Den goda viljan till att se med en annans ögon. Lyssna utan att vara fullt upptagen med de egna kontringarna, söka smarta formuleringar för att bevisa vår briljans.

Vi tillåter saker att få den storlek och inflytande som vi ger utrymme för. Vi kan alla bli bättre på att kyla ned drama. Handlar inte om att lägga på locket, utan att inta en icke värderande attityd.

Jag ser på livet som en arena där vi kan träna och stärka våra förmågor. Vi ges dagligen möjligheterna till att utmana oss själv. Att se ännu större. I ett parförhållande flirtar växandet ständigt med oss: ”vad kan du lära av detta? Hur gedigen är du i kärleken? Är impulskontrollen så bra som du tror att den är? Är du så öppen och förstående som du påstår dig vara?”

Jag brukar iaktta människor när jag sitter ute någonstans och skriver: ”hur skulle det vara att gå i hans/hennes skor? Vilka krafter hade då dragit i mig?”

Vem är jag att döma?

Michael Larsen – relationscoach och mental tränare