Kvinnan på restaurangen tittar på paret några bord bort (som kysser varandra), samtidigt som hon säger till väninnan: ”vänta bara tills nyförälskelsen lagt sig och vardagen kryper på. Ni har inte barn som håller er vakna halva natten!”
Väninnan frågar: ”hur ofta har ni sex?”
Kvinnan: ”kanske två gånger i månaden…”
Väninnan: ”varför så sällan?”
Kvinnan: ”du vet – livet!”
Ett liv som slår av på passionen. Vi intalas av omgivningen och de egna tankarna att vara ”realister” – att inte ha för höga krav. Vänner, familjemedlemmar och bekanta som vi ser gå skilda vägar efter år av distans.
Närhet, passion, lust och nyfikenhet sätts i energisparläge. Lekfullhet anses som naivt.
Går det över huvud taget att hålla gnistan vid liv eller kommer hormonnivåerna i hjärnan, att så småningom ta död på närhetslängtan till partnern?
Nej! Vi kan påverka det fysiologiska, emotionella och mentala genom våra handlingar. Action skapar biologi…
Gör så här för att hålla attraktionen levande:
- Positiv osäkerhet behöver få finnas med i bilden. Spänning skapas genom att aldrig någonsin ta en annan människa för givet. Eller att presentera sig själv som en självklarhet. Minns era första dejter.
- Tillit är grunden för att våga släppa kontrollen. Det börjar med den till oss själva och vår förmåga att ge trygghet till en annan. Var på ett sätt så att hon/han kan slappna av i din närhet.
- Respekt är hörnstenen. Inte bara i ord, utan också i handling. Varje dag, utan undantag.
- Tydlighet gällande vem du är och vad du vill. Visa var dina sexuella gränser går och sluta förhandla bort jagets självrespekt för att passa in.
- Bli vän med din kropp. Gör vad som behövs och känns sant för dig när det kommer till att känna dig attraktiv inför dig själv.
- Krama varandra och stå kvar, utan att skynda vidare till det praktiska. Känn varandras andetag.
- Ord och handling måste vara synkroniserade. Detta är också förspel!
- Berätta om vad som tänder dig.
- Ge komplimanger – kommunicera med blicken och händerna: ”jag ser dig! Du är oändligt viktig för mig.”
- Dejta varandra. Överraska och ta initiativ.
- Impulskontroll är sexigt! Läck inte din energi till höger och vänster (tänker på gränsöverskridande bekräftelsebehov utanför relationen).
- Utveckla dig själv och ge näring åt sådant som gör att du känner dig upplyft. En engagerad och inspirerad person är attraktiv.
- Uppmuntra kvinnan/mannen i ditt liv.
- Läs av och känn in partnerns signaler när ni älskar/har sex.
- Minns alltid att det här fysiska livet är tillfälligt. Lev därför generöst på alla plan.
Michael Larsen – relationscoach och mental tränare
En av dessa punkter fastnade jag för direkt, den om tilliten. Jag inser med ens att jag saknar tilliten till mig själv. Tack Michael, nu vet jag hur jag ska gå vidare.
När jag avslutade relationen hade vi inte rört varandra på över ett år. Det är så sorgligt när jag tänker på det.
Just idag känner jag mig inte alls i form. Vill bara gömma mig, samtidigt som jag längtar sällskap med andra människor. Det är egot som menar att jag inte har något att komma med, att jag är tråkig och misslyckad. Så typiskt.
Har nog isolerat mig ett bra tag nu. Det är en månad sedan vi flyttade isär. Igår tog jag tag i träningen igen. Körsången har jag inte varit på sedan flytten.
This too shall pass.
Ett liv som slår av passionen.
Så får det inte bli, men det är nog så som du skriver att man intalas av omgivningen och egna tankar att vara ”realister” och inte ha för höga krav.
De tankarna har jag haft när jag har grubblat över att lämna eller inte.
Jag vill verkligen inte leva utan passion, närhet, lust, nyfikenhet och lekfullhet. Det vill jag ha i livet.
Och så kommer tankarna: ”Det kanske inte ska vara mer än så här i den här åldern (vi är mellan 45 o 50), jag kanske har för höga krav, jag borde vara nöjd…”
Men jag har kommit fram till att det ska inte vara så här, JAG vill inte leva utan allt det där, jag är ju inte gammal ännu men vi lever som ett pensionärspar. Det är lite trevligt, man kramas, säger lite gulliga saker men det finns inget mer för han vill inte alls det som jag vill och känslorna försvinner.
I mitt förra långa förhållande så var det passionen som höll ihop oss så länge. Sexet, att man ville ha varandra var kryddan som gjorde livet gott. Trots småbarnsår, renoveringar och allt annat så hade vi lusten, passionen och lekfullheten. Vi lät det aldrig bli slentrian (eller joo, på slutet).
En snabbis när barnen tittar på Bolibompa kan liva upp en tråkig novemberdag med jobb, stress, matlagning, disk, tvätt…
Man lever bara en gång. Då vill man oxå känna att man lever för fullt.
Jag är på väg, jag vet vad jag vill.
Jag tror att livet har mkt gott att erbjuda bara man släpper det man inte vill ha och är öppen för något nytt.
Just så!! blir så glad av din hoppfullhet! kram!
Kram tillbax Mia 🙂
Tänker på det här med val. Att vi ibland måste välja tillit, tacksamhet etc. trots att det verkligen inte känns lätt. Det är lätt att känna sig maktlös och som ett offer när man mår dåligt och tvingas gå igenom svåra saker. När livet gör ont. Men just då är det viktigt att se att vi ändå har ett val. Jag lyckas göra det där valet ibland, å ibland verkligen inte. Men jag har goda förebilder.
Lämnade prinsen. Att vara där var en fantastisk känsla av utvaldhet och att det var vi.
Men när jag inte var där. Då fanns det ingen plan om när vi skulle ses. Förens jag fick tid och åkte tid. Jag var alltid välkommen. Kände mig som en tonåring igen. Ibland var det vi tre. Hans vän, han och jag. Satt uppe hela nätterna pratade och drack vin.
Men det tog aldrig slut. Om vi inte var med kompisen (där min prins var inneboende pga långdragen separation) var vi hos hans fantastiska syster eller bror. Det var middagar och övernattningar. Diskussionerna började bli mer och mer mörka. Hela hans liv blev mörkare och mörkare. Barnet försvan till en annan del av landet. Rättegånger. Jag var på plats varje dag. Hjälpte till med slutpläderingen. Fanns vid hand sida. För att jag ville det. För att kag älskade hand pondus.
Jag hav honom allt han behövde. Skrev överklaganden, hjälpte till att skriva vad som skulle tas med i rättegången.
Bjöd med honom till Skåne på fest. Då passade han på att ta med mig till sitt ex och deras som. Trots att vi inte hälsade hand i hand mötes vi på en smak väg.
Men det blev aldrig vi. Då länge det var i hans familj var jag delaktig. Alltid presenterad för släkten dom ”min flickvän”. Presenterad för äldre barnen och alla vänner. Det var mycket seriöst’
Men. Vi skulle inte leva ihop. Vi skulle leva i husen bredvid varandras vi skulle hjälpas åt, men inte ja några projekt. Jagvill att du är min luckobubla. Där jag får må bra. Du är bäst i test, du är den bästa som finns. Kanske min perfekt match men vid fel tillälle?
Det som är så märkligt är att vi har/hade väldigt mycket närhet. Rörde ofta och alltid på varandra, passion osv. Men resten funkade liksom inte, dvs livet. Precis som att vi båda var i behov av att vara nära varandra hela tiden…