I tidiga tonåren var fredagar min absoluta favoritdag. Lördagar var fina, men de var närmare till måndagarna (ny skolvecka). Mamma låg i soffan och tittade på Dallas (hon var väl ca 32 år då). En ung kvinna. Pappa var väl drygt fyrtio och hade köpt det allra senaste: en ABC 80 dator. Nu talar vi hightech…
Pappa köpte en avancerad teknik byggsats till mig. Han hoppades nog att jag hade ingenjörsgenen. Sorry Pappa! Jag var uppfylld av att läsa böcker. Min kusin fick det där teknikpaketet. Idag jobbar han med IT inom dansk tv.
Önskar ibland att jag hade den mentala verktygslådan då, som jag har idag. Var ofta nervös inför proven och känslan var som en blöt yllefilt. Tänk om killen då visste det som mannen vet idag: ”var förberedd, djupa andetag och gör ditt bästa. Du är älskad oavsett vad och har de inre resurserna till att skulptera framtiden. ”
Jag hade velat sitta ner och prata med tonårs Michael och förklarat vad mental styrka är, hur den går att träna upp och att det finns resurser inom oss, långt utöver vad vi kan föreställa oss. Att sann styrka kommer från att följa sin väg. Pappa pratade om det, men jag kopplade nog inte riktigt. Inte då i alla fall, men fröet planterades. De där fröna är livsviktiga! De kan ligga där i flera år och bara vänta. En dag spricker de upp, sprider sina rötter i jorden och plantan presenterar sig. Det är det vi måste göra för våra barn: sätta fröna i marken och inse att de har sin egen väg att följa.
Vad hade du velat säga till den där tonårstjejen/killen som var du då?
Michael Larsen – livscoach
Lämna en kommentar