separation.se

Om du för fem år sedan frågat mig vad jag skulle ge för råd till någon som blivit utsatt för otrohet, eller om jag själv fått smaka på den bittra erfarenheten, hade svaret kort och gott blivit: ”lämna förhållandet och titta inte i backspegeln!”

När jag genom åren lyssnat till par och enskilda har nyanserna blivit fler. Det är inte längre lika svart och vitt. Kan förstå att otrohet förekommer, MEN det betyder inte att jag tycker det är ok – tvärtom. Det är ett enormt svek som skär djupt in i det emotionella hjärtat. Tillitssår tar lång tid att läka.

Trots detta har jag sett exempel på där otrohetsaffärer blivit en vändning och t.o.m. fört parterna närmare varandra (efter enormt efterarbete förstås). Frågor kring bekräftelse, närhet, tillit och sexualitet är bara några av de områden som måste synas.

Om partnern har ett upprepningsmönster av svek, är det bara en sak som gäller: lämna! Det finns människor som är så pass trasiga, bekräftelsesökande och ovilliga till förändring att de inte klarar av att hålla sig till en person. Det svarta hålet är för djupt .

En naturlig och mänsklig reaktion hos den som blivit utsatt för otrohet, är att kräva full tillgång till sms, mail, Facebook konton etc. Total transparens i tillitens namn. Med det tar oss inte till problemets kärna: känslan av avstånd och brist på förtroendegivande närhet. Ökad kontroll känns möjligen bättre för stunden, men det bygger inte en hel relation.

Den som varit otrogen behöver ”äga” sitt svek och inte lägga ut det på yttre omständigheter och bortförklaringar. Att ta ansvar innebär att verkligen känna, förstå och förebygga framtida skador.

Börja kommunicera kring de djupare behoven i förhållandet och räkna med känslomässiga berg och dalbanor. Det behövs tid för att läka. Där det finns vilja och kärlek existerar det alltid möjligheter.

Hur ser du på otrohet? Går det att hitta tillbaka till varandra eller är det kört?

Michael Larsen – relationscoach och mental tränare