Jag får ofta frågor/kommentarer av klienter och under mina webinars: ”hur ska göra för att inte träffa samma slags man igen?”
”Jag dras alltid till kvinnor som förr eller senare sårar mig. Vad ska jag göra?”
”I början när vi träffades var han helt fantastisk, men senare visade han vilken egoistisk person han är.”
Lägg märke till ”träffa” i första frågan. Vi kommer att träffa många olika människor under våra liv, men frågan är vilka vi släpper nära inpå.
Problemet är att vi alltför ofta låter ”träffa/möta” utvecklas till en nära relation i en takt som gör att vi inte hänger med. Vi går på instinkter och attraktion, utan att låta förnuftet få vara tillräckligt delaktigt.
När vi inledningsvis är hårt styrda av det sexuella och romantiska, är det som om klarsyntheten tagit semester. Vi vill så gärna att hon eller han ska vara den rätte. Känslor av längtan och lust gör oss till extremt förhandlingsvilliga ”diplomater”, som till varje pris vill få till ett ”avtal” som leder till ”fred” (kärleken som ger oss känslan av att ha hittat hem).
Baksidan med förälskelse är att vi hamnar på en psykologisk plats inombords som gör oss väldigt anpassliga. Och anpassligheten får oss i sin tur att öppna ”dörrar” i känslolivet, som borde ha förblivit stängda. Jag tänker på när vi börjar anpassa oss till en person som får oss att gradvis montera ner integritetsgränserna, och gå med på det som är skadligt för oss.
Normaliseringsprocessen är alltid närvarande då vi utvecklar ett medberoende. Vi är förälskade och hoppet om att de ”där konstiga beteendet” ska mattas av och försvinna genom vår kärlek, får oss att göra alltför många ”volter” i vårt inre, som gör oss kognitivt berusade av cocktailen som är gjord på vissa väl utvalda signalsubstanser, vilka långt ifrån alltid är på vår sida.
”Baksmällan” kommer förr eller senare om vi inte har fått lära känna personen i fråga någorlunda väl, innan vi sammanflätat vårt liv med deras.
Medicinen mot kaos och smärta, är tid. Tiden att lära känna den andres karaktär någorlunda väl för att kunna avgöra om det är nyttigt eller inte. Är hon eller han fantastisk under spännings/nyfikenhet/utforskning/förälskelsefasen, men en katastrof när det kommer till kärlek och koll på sitt eget liv?
Besvikelse är en del av livet, liksom förmågan att kunna hantera den. Problemen hopar sig när vi inte skyddar oss själva mot det emotionellt toxiska.
Rätt använd tid för att se om det är kärlek från två håll, eller upprepningsmönster som sänker.
Michael Larsen – relationscoach
Lämna en kommentar