Ni är på en fest och plötsligt känner du: ”Det där var väl en märklig kommentar! Ja, ja, han/hon har väl bara en dålig dag.” Men du kan inte släppa taget om det som uttalades och blicken i den andres ögon. En stor kontrast till hans/hennes i vanliga fall så charmerande och intelligenta sätt. Och alla andra tycker ju så mycket om honom/henne. Nästan alla!
Men ni har inte känt varandra tillräckligt länge för att du ska ha hunnit se alla sidor:
”Han (hon) är ju så himla snygg, vältalig, social, smart… MEN…”
Du har rätt: det är någonting som inte stämmer och du får inte ihop pusselbitarna trots att du ”vet” att de borde passa. Du vill så gärna att det ska vara rätt man/kvinna för dig! Du börjar gradvis förhandla med dig själv: ”Så fint vi hade det på den där resan i. Jag kände mig som en drottning i hans sällskap. Har aldrig känt mig så sedd och bekräftad.”
Men du kan inte släpa den olustiga smaken av att mindre vackra saker pågår under ytan.
En narcissist söker självisk underhållning genom att skapa känslomässiga reaktioner inom dig. När du blottar ditt emotionella liv kan narcissisten sätta igång att analysera, kritisera, förminska och skuldbelägga dig.
En narcissist är ofta skoningslöst skicklig på att attackera verbalt och icke verbalt: Mannen eller kvinnan som säger sig älska dig, kan samtidigt ge dig en blick som gör att du känner: ”Vad är det för fel på mig!? Känner mig helt värdelös!”
Ju mer tid vi har i n:s sällskap, desto mer anpassar vi oss och det onormala blir till normalitet.
Men,
Det går att hitta stryka och avmystifiera personen som du har övertygats om att vara oövervinnerlig, men vi måste börja se omständigheterna som de är, inte hur vi önskar att de vore.
En narcissist älskar när du:
- Delar med dig av dina hemligheter: dina sår, tillkortakommanden, öppenhet, känslor, osäkerhet…Du överöses inledningsvis med komplimanger och om hur unik du är! Du känner att du äntligen hittat din ”perfect match” – ”Äntligen någon som förstår mig!”
- Anpassar dig till dansen: N vill se dig vingklippt så att du stannar. En teknik är att se till att du är i ett ekonomiskt underläge så att du känner dig övertygad om att du behöver n. En annan är att spela på ditt dåliga samvete: ”Efter allt som jag gjort för dig!”
- Anpassar dig till växlandet mellan värme och kyla: ena timmen är du den utvalde – mest fantastiske kvinnan/mannen i världen, för att i nästa vara fullständigt inkompetent och obalanserad. När vi är emotionellt kidnappade, är vi tacksamma offer.
Dagen då du börjar hitta styrka är n:s mardröm, och personen kommer att testa alla möjliga metoder för att du ska bli kvar i ditt bås. Kom ihåg att ju mer kunskap om n och dennes tekniker, desto fler steg bortåt tar du. Vilket så småningom kommer att läka dig.
Michael Larsen – relationscoach
Har varit med om allt sånt här du alltid skriver om narcissister i dina inlägg. Alla dina inlägg har hjälpt otroligt! Nu har jag inte läst exakt allt o även varit ifrån sociala medier i 10 mån och haft en skön detox och kommit till insikter m.m. Så vet inte om detta svaren kanske finns i något inlägg. Men testar o frågar, undrar lite. Vet dessa typer själva vad de faktiskt gör? Har du pratat med såna här typer och förstår dom verkligen eller har något samvete? Eller slår de bara bort allt allt? Är sakerna alltid uttänkta som de gör eller fungerar de liksom bara såhär manipulativt helt enkelt? Omedvetet. Är de medvetna? Eller.. tror du vissa kan vara såhär pga att de själva är så skadade av något annat i sitt liv/uppväxt att de inte riktigt förstår/vet hur de behandlar nån och ofta liksom pendlar mellan alla beteenden och humör, pga osäkerhet och labilitet egentligen. Pga rädsla av att mista personen, ibland hålla alldeles för hårt, ibland stöta bort, hålla på å testa personen på diverse vis, bli ignorant och off när hen mår dåligt, hylla personen massvis sen, kan vara charmig o verka normal framför andra men sen inte orka hålla fasaden uppe pga utmattning o att det eg handlar om osäkerhet.?
Jag kan känna att jag själv blivit lite labil ibland efter att ha levt med 2 narcissister och att man lite tyvärr präglats av de, och som jag skäms över 🙁 att jag själv nästan beter mig oklart, pendlande, hyllande och sårande ibland, men jag får alltid alltid dåligt samvete och vill fixa till och be om ursäkt, osv. Men det blir ju lite drama av det liksom och det känns som man bara sabbar saker för sig med relationer. Även bland vänner som dejter/partners senaste åren. Men just att man blivit osäker, ibland kanske håller man för hårt, stöter bort, ifrågasätter, vill vara stark med skinn på näsan o inte ta ngn skit, för att sedan vara mjuk o mysig o otroligt kärleksfull för att man Vill att personen ska känna det, men också sen vill va på sin vakt, är överlag orolig för att bli sårad, blir lättare svartsjuk, o ibland kanske bli lite manipulativ o testar personen ibland, ibland sätter sig lite ”över” personen eller hur jag ska säga. osv. Och det är ju pga osäkerhet o rädsla. Vet jag ju. Men jag fasen avskyr att jag präglats och har så svårt att lita på folk och upplever ibland att jag snarare är den som sabbar saker för att jag blir för intensiv och vill såå mkt, eller att man är bortstötande o knepig, osv. Folk vet inte var de liksom har mig tror jag. Men jag jobbar mkt med mig själv och Vill vara medveten. Jag försöker hitta en balans men känns som jag blivit så präglad o skadad o att jag bara förstör för mig själv 🙁
Förlåt för lång kommentar. Något svar uppskattas enormt. Du behöver inte skriva nån novell men några ord hade varit fint om du vill 🙂 ❤️