En kvinna berättar att hennes ex gjorde slut med henne för ett halvår sedan, men att han ändå vill träffas emellanåt och ha sex. Han växlar mellan att kritisera henne för alla fel hon gjorde under deras förhållande, och vara mjuk och ”omtänksam.” Kvinnan är förtvivlad, förvirrad och vet inte vad hon ska ta sig till. Det är inte svårt att föreställa sig vad det skiftande bemötandet gör med henne.
Egentligen växlar inte mannen: han har samma inställning hela tiden. Han vill inte ha en relation utan försöker bara tillfredsställa sina behov. Kvinnan hoppas! Hon hoppas på att om de har det fantastiskt då de möts. Oslagbart då de har sex – då kanske det kan ”bli vi igen”?
När vår längtan har tagit intensivt grepp om hjärtat, är vi oftast oerhört förhandlingsbara. Vi tuggar på skuldkänslorna över alla de s.k. misstag vi anser oss ha gjort under relationen, och när självförtroendet är sargat blir vi alltför tillmötesgående.
Jag påstår inte att mannen är avsiktligt elak och manipulativ, men hans beteende har den effekten. Tyvärr blir konsekvensen av att vi vill vara snälla, har närhetsbehov, skuldkänslor för att vi avslutade, vill lindra ensamhet och få bekräftelse, att vi sårar den som hoppas på en återförening.
Om du är i liknande situation som kvinnan är det nödvändigt att fråga dig själv: ”vill jag verkligen vara någons behovsventil? Orkar jag utsätta mig för värme – iskyla, värme – iskyla osv.? Var går min gräns?”
Du känner dig kanske sedd och bekräftad för stunden, men tänk på ångesten och känslan av att känna dig värdelös som slår till efteråt. Lägg aldrig tid på någon som ser dig som sitt tidsfördriv. Du tappar respekten för dig själv! Ge av hjärtat till personen som verkligen är där och vill ditt bästa.
Michael Larsen – relationscoach
Jag har varit där och det är fruktansvärt, men känslan när man inser att man är värd mer och lyckas ta sig ur är otroligt befriande. Jag såg för en tid sedan följande ord som fastnade hos mig: Don´t be someone´s ”sometimes”.
Emma, de orden ska jag skriva upp! Don’t be someone’s sometimes. Klockrent!
Men innan man kommit dit…..
Hejsan
Jag vet inte riktigt var jag ska skriva och jag vet inte ens om du kanske har skrivit om det någon gång. Jag levde med en man under 2 års tid, som jag tror är narcissist, din blogg har hjälpt en del. Jag tog mig ut ur det och lever inte med honom längre. Det har gått ca 3 mån, jag är rädd för nytt, rädd för att åter igen hamna där en tredje gång. Samtidigt har jag lärt mig en del av den tiden och vet nu oxå att jag kan ”ställa krav” eller rättare sagt, jag vet vad jag kan tolerera och inte tolerera. Men samtidigt e jag kluven och rädd att eftersom allt e rätt färskt, el ja psykiskt e allt färsk och jag e rädd att jag kanske e för hård el att det är rädsla som kickar in.
Jag har träffat en man i nån vecka, han verkar super seriös och dessa veckor har varit fina….MEN sen kom bomben igår, el för mig en varningens tecken…han berättar att en av hans nära tjejkompisar (som han för ca 5 år sen träffade över en dejtingsajt, och även haft sexuellt umgänge med) och han, delar rum och säng med varandra när dem åker på ex spa weekend eller ex utlandssemestrar. Han säger de gör det för det blir billigare och att dem bara e vänner.
Jag själv, enligt mina åsikter och normer inte delar på detta sätt och med tanke deras bakgrund så blir jag ändå lite misstänksam. Så pass att jag tagit ett steg bak, försöker reflektera och inte dömma men jag kommer åter till mina egna värderingar och min värdering säger att det inte e ok. När jag ”ifrågasätter” hur ska du göra om du går in i ett förhållande med mig, ska du fortsätta m detta?….då svarar han, då slutar jag med det. Vad ska jag göra? En av mina tjejkompisar tycker oxå det e no no på det. Men jag blir kluven. Överlag har vi en bra kommunikation och kan prata om allt, el ja så upplever jag d. Kan du inte skriva om sånthär? Vad ska man välja, stanna el gå….förstorar jag upp det?
Mvh Marre
Problemet är ju att den person som vill ens bästa och tillbringa tid med en aldrig dyker – hen blev inte född.
Alltså blir relationsstatis evig singel och relationslugnet ja det uppnår genom att leva sitt liv ensam. Trist är vad är och oerhört tråkigt. Inte konstig psykisk ohälsa ökar och att vi dödar våra känslor med tabletter och alkohol.
Jag känner igen tankegångarna och just nu för en stund sen föll jag ner i den där gropen igen. Där jag känner mig som ett offer och tycker synd om mig själv. Där jag tänker att ”alla andra” får möta kärleken, men aldrig jag. Som om jag inte är bra nog för Gud och kärleken. Eller någon man för den delen. Men är det i grunden inte så att det här är en rädsla hos mig för att inte vara tillräcklig, för att bli bortvald och övergiven, för att inte vara värdefull nog. Jo, jag vet ju att det är precis där det sitter. Grundproblemet…såret…den gamla sanningen jag bär inom mig och som styr mitt beteende och mina tolkningar. Som blir till mönster i mig som ger erfarenheter som bekräftar min sanning. ”Det finns alltid nån annan som är bättre och viktigare än mig, ingen kommer nånsin att välja mig”. Jag blir offrig och bitter och nästan arg på människor i min närhet som utan problem möter kärlek efter kärlek”. Jag är den som väntar och väntar, försöker och misslyckas, längtar och längtar. Men alltid är själv. Ja, jag skulle kunna gräva ner mig i en djup grop av tankar om hur jag aldrig…och alla andra bara…
Jag hamnar där ganska ofta, och det behövs inte mycket för att trigga igång de här tankarna och känslorna hos mig. Men jag ser att det är mitt sår som skapar allt. Det är ingen sanning att jag är sämre, dömd till ett öde som är att vara ensam, inte lika värdefull, inte lika…vad det nu än kan vara…otillräcklig på olika vis. Jag ÄR INTE DET. Men jag känner så. Och jag tänker så. Och jag har samlat på mig erfarenheter som bekräftat av att det är så. Men det är inte sanningen.
Nej Petra det är inte sanningen!!!!
Kram!
Marre. Det är ju bara du som kn känna vad som känns rätt för dig utifrån hur en annan människa agerar. Precis en sådan här sak kan få en att tvivla.
Är det mig det är fel på?
Men gud vi är ju vuxna människor. Det är nog en negativ svartsjuka från min sida.
Vad jag lägger mig i som om han inte hade ett liv innan mig .
Osv osv.
Alla är olika. För honom var detta ”normalt”.
För min del tycker jag bara känslan av han han berättar detta för dig är konstigt. Hela grejen. Jag skulle inte vilja leva med en man som säger sig haft sex med sin tjejkompis. Man har inte sex med kompisar. Inte ens inledningsvis i min värld. För honom helt normalt. Ja man får försöka se det utifrån vad man själv söker. . Söker du en man för 90 procent spänning och 10 trygghet. Ja men skit i allt han gjort och hur han tänker kring sånt. Han e ju en trevlig prick att ha kul med en sväng. Är det tvärtom att du söker trygghet och du får magont. Dumpa honom.
Kram
Inte offer Petra35, det är jag inte och kommer aldrig att bli, däremot en person som tänker och ser verkligheten, realistisk syn på livet. Dömd av en gud nej däremot har jag fått mer än min del av motgångar.
Vilket är bra för då borde det ju bara kunna bli bättre eller hur?!
Tack för ditt svar Jossan. Du har nog samma tanke gångar kring sånthär som jag har, i min värld känns det inte stabilt och framförallt inte ok! Dina ord hjälpte. Och om en kille går när man ifrågasätter en sån sak, då kanske det visar vem han e och att min magkänsla var rätt, man kan i och för sej tolka på olika sätt, men om någon reagerar m att gå så tar jag det sonat ingen döljer han grejer eller så e han fortfarande kär eller något. Inte vet jag, men jag hade aldrig delat säng m en tjejkompis/killkompis
Hej Marre. Fast jag måste säga att jag har en sådan killkompis själv. Vi reser, delar rum osv, men även om vi för en gång för länge sen försökte oss på att det skulle vara vi, så var det bara ett mycket kort tag och kändes helt fel. Däremot är vi väldigt goda vänner och gillar att göra saker tillsammans. Vilket passar utmärkt då vi gillar varandras sällskap och verkligen är bara vänner. Om jag skulle träffa någon som krävde att jag skulle sluta umgås med honom, så skulle det säga väldigt mycket om den personer… Däremot skulle jag kanske inte resa med honom på samma sätt så klart, utan med min partner istället. Eller varför inte tillsammans, som man kan göra med vänner?
Det behöver ju inte vara så här, men det KAN vara så här…
Marre….lyssna alltid på vad ditt hjärta säger! Du säger det i din text….dinar åsikter och normer..följ dem så kommer ditt liv att bli vackert.
Mitt råd är att aldrig välja in något i ditt liv som inte ditt hjärta väljer…vad det än är.
Du har svaret själv! Vila i det bara och våga välja vad som är rätt för dig.