Trygga, stabila, personer med ”position”, i normala fall självsäkra kvinnor och män som förvandlas till fullständigt kompasslösa själar. Ledsna, förkrossade, rädda, ensamma, arga etc. rusar vi runt eller förlamas i en bubbla. I fosterställning på ett golv undrande: ”händer detta på riktigt!? Hur skall jag orka?!”

Det finns kontraster till en photoshoppad verklighet. Lyssnar till de öppna samtalen, ser sårade hjärtan och utsträckta händer här på bloggen. Tårar som är på väg att spilla över ögats underkant. Känslor som inte vet var de skall ta vägen.

Personer som är vana vid kontroll och alltid ror sina projekt i hamn, ställs inför någonting helt nytt när partnern inte längre vill. När orden: ”vi behöver prata”, uttalas. Då är det oftast för sent. Eller personen som under lång tid gått runt med tanken på att lämna – skulden ständigt bredvid. Ett malande dåligt samvete och upprepade besvikelser.

En av de tyngsta insikterna (som jag själv fick känna på) är att den som en gång stod oss närmast, nu är den sista vi kan anförtro oss åt. Det som inte går att smälta måste smältas. Obegripligheter behöver tas in.

Att visa sig själv förståelse i kaoset är första steget ur det. Liksom att ha kloka människor omkring. Ställföreträdande jag som hjälper oss att hitta tillbaka till den egna personen.

Konsten att orka härda ut och vänta på att det faktiskt kommer att bli lättare. En dag!

När allt kommer omkring är vi människor. Både starka och i stunder fullständigt maktlösa. Att se och acceptera livets olika ansikten. Det finns någonting MER bortom ett olidligt nu. Det kommer att bli lättare att andas!

Ambivalent anknytning och när våra känslomässiga sår förslavar – webinar den 18/1 klockan 20.00. Du är varmt välkommen!

Michael Larsen – relationscoach