Den äldre mannen tittar runt bland sina saker, tillhörigheterna han under åren samlat på sig: silver kandelabrar, tavlor från noga utvalda konstnärer, fåtöljer som för många kostat månadslöner, dyrbara persiska mattor…Han ser på mig: ”allt det här är bara tillfälligt. Till låns! En dag kommer det att stå i någon annans hem. Vi är på genomresa. Njut av skönheten men var inte bunden till den.” Han låter som en upplyst – en Buddha som ser igenom livets skiftande lager.
Tänker på det där… nu ett par år senare – orden och blicken mannen gav mig. Hans vädjan, nej snarare uppmaning att titta djupare i mig själv och fråga vad som verkligen är av betydelse. Den Iranske poeten och visionären skrev: ”Bygg hus som varken tiden eller förändringens vindar kan ta ifrån dig.”
Uppbyggandet av en så pass gedigen identitet, ett intakt JAG som inte är i händerna på yttre omständigheter: titeln på visitkortet, storleken på fondandelarna, bilen, huset… Andras åsikter om din person. Friheten att se större.
Det är fantastiskt att kunna njuta av vackra ting och upplevelser, men att bygga hela sitt varande kring det är trixigt.
Vem är du innerst inne?
Vad består dina drömmar utav?
Hur långt kan viljan ta dig?
Vilken är din inställning till kärlek?
Vad är mod och hur uttrycker du det?
Det klingar inom mig en dag som denna: ”vi är på genomresa.” Inte med minsta spår av vemod, utan med ännu större tacksamhet och njutning – smaken från kaffet och musiken som strömmar ut med låg volym.
Michael Larsen – relationscoach och mental tränare
Underbart, tack!
Tar med mig de frågorna längs min väg, min genomresa!
Tack ❤️
Tror att det kan vara svårt att hitta sin egen inre kärna i ett samhälle som hetsar folk till att vara mer framgångsrika, snyggare, yngre och ha den grönaste gräsmattan. Stressen skapar en hunger för materiella ting – ett substitut för den egna tomheten. Det är därför mindfullness, yogaklasser och meditationskurser ökat lavinartat de senaste åren. Nu är det dags att gå tillbaka till sitt ursprung, vända sig inåt och skapa sin egen framtid. Att gå emot strömmen och skapa sin egen väg och leva sin egen dröm – det är mod. En gång i tiden, före man och barn, hade jag en dröm om att luffa runt i världen, backpacka. Än så länge är det inte försent…
Jag har alltid drömt om att tågluffa! Tack för att du påminde mig Mia!
Läste nånstans att det som människor som låg för döden mest ångrade, var just det de inte hade gjort. I livet kan man ofta känna ånger över vissa saker man gjort, som kan upplevas som dumma (jag ser det som lärdom). Men när det verkligen kommer till kritan är det drömmarna man aldrig förverkat som är den ultimata ångern.
Vem är jag? Egentligen en glad skit, spontan, full av energi.
Mina drömmar just nu är att bara få känna mig tillfreds. Att få sitta en lördagsmorgon med mitt morgonkaffe o andas in en ny dag. Utan en massa tvivel o ångest.
Viljan har ploppar upp mer o mer o den kommer att ta mig till den känslan med kaffekoppen i handen.
Inställning till kärlek är enkel för mig. Kärlek är att känna sig tillfreds när man är tillsammans, mitt jag finns fast vi är två.
Mod är att göra saker som jag (du) mår bra av, att jobba för det som är viktigt för mig ( dig).
Jag vet så väl vad jag vill, vad jag kan, men ändå är jag så rädd…tar inte steget fullt ut.
och du är inte ensam!.. men vad är det egentligen som stoppar oss???komforten i det kända mot rädslan i det okända?
Ja jag tror att det är så Mia. Man är beredd att ta steget ur boxen. Men där står några gränspoliser och stoppar en… Det jag lever i är ok men inte bra…Men vad är det som säger att det kommer att bli bättre? Det är sådana dumma tankar man dras med. Hjärtat säger ett och hjärnan ett…
Åh vilka bra frågeställningar! Dessa ska jag ta med mig och fundera på.
Paradoxalt nog så är svaren på de frågorna något man får på köpet om man drabbas av en svår livskris. I alla fall om man tar sig tid att jobba igenom den och reflektera över det som hänt. Det är i alla fall min erfarenhet. Jag ser det som lön för mödan, som en belöning för att jag stod ut, för att jag orkade överleva, orkade hitta viljan att vakna en dag till och finna ett nytt ljus att följa.
Man kan säkert finna sina svar även utan en kris, men jag tror det är betydligt svårare eftersom man sällan gräver så djup som behövs om man inte blir tvingad till det.
Charlotta
Så äre!! 🙂
yupp
😀
En process som aldrig tar slut…. 🙂 Vid 51 års ålder har jag rätt så bra svar på alla dom där frågorna…Och det bästa är att jag kan ställa dom till mina barn så att dom kan svara på dom något sånär, och det kanske tidigare än jag. Äntligen lycklig med den viktigaste personen i mtt liv, nämligen jag!! Tack Michael, för fantastiska bloggar!! 🙂
Ja, det är viktiga och bra frågor. Ett dilemma som jag upplever är att – om man som jag har gjort kommer fram till att en viktig sak i livet är närhet till en annan person, den slags närhet man får i ett parförhållande när det är bra – då är det något man saknar väldigt mycket när man inte har det. Oavsett hur bra man försöker leva med sig själv, med vänner, uppgifter och eventuella barn. Det finns en brist som man både känner och ser och som är svår att hantera känslomässigt utan att det leder till sorg och känslor av ensamhet. Man kan hantera dagarna, fylla dem så gott det går, och vara tacksam för det som är bra, men åtminstone jag känner att jag går miste om en dimension i livet som jag värdesätter. Och som många andra faktiskt har i sina liv, genom att de lever med någon som de älskar och som älskar dem tillbaka.
Skriver under på vartenda ord!
Ja med. De orden var skönt att någon annan skrev….
Känner precis som du Maria. Vackert skriver!
Word! Precis så är det för mig med!
Är det inte så för alla? Närhet är ett mänskligt behov och något som jag tror att alla längtar efter och mår bra av, och har man tillgång till det på ett sätt som fungerar bra för alla inblandade så är det så klart optimalt. Problemet är att man många gånger får betala ett väldigt högt pris för den närheten, sin egen person, och det bytet tror jag inte gynnar någon i längden.
Lever man däremot utan närhet i sitt liv så gör man bäst i att inte heller tänka så mycket på att man inte har det. Att lägga sin energi på bristen av närhet skapar ingen glädje och inget välmående och det hjälper inte heller till att fylla bristen, det gör bara förtvivlan och ensamheten större.
Det man inte genom egen kraft kan förändra blir man olycklig av att lägga sin energi på.
Charlotta
Håller verkligen med.
Så bra och viktiga frågor att ställa till sig själv.
Och stt man är på genom resa. Saker som jag tyckte var viktiga för ca två år sedan har idag mindre betydelse efter en/ flera Livskriser. Nu är det sndra saker jag ser och läger fokus på mer på de människor jag möter,relationer, tiden att vara närvarande när jag har tjejerna är mycket viktigare att låta dem få tid för nu finns min ork och håller på att hitta mitt inre igen det som verkligen är jag.. Saker och matriella ting har inte lika stor plats nu som förut..
Som svar till Charlotte.. 😎
Ja, bästa lönen 🙂
När jag tittar tillbaka har jag mest överlevt och efter några kriser i rad för några år sen så är det först nu efter mycket vånda och jobb och ständig utveckling som jag LEVER mitt liv och det är underbart..behöver bara övertyga mig själv att jag är värd det, jag är mycket bättre på att ta mig igenom svårigheter än att känna mig värd ett bra liv.
Den känslan finns nog alldeles runt hörnet ska du se. 😉 Börja med att leka med tanken, smaka på den, bekanta dig med den och känn efter hur den känns i kroppen så ska du se att du snart blir vän med den. Sedan kommer du inte att kunna begripa hur du någonsin kunde få för dig att du inte är värd det allra bästa av allt.
Charlotta
Oh tack, hoppas det! Intellektuellt fattar jag det, och jag vill ju inte gå runt och ha dåligt samvete för att jag har det bra. Och förr har jag sabbat för mig själv, men nu..ikke!
Så jag ska börja smaka på det ordentligt 😉
Kram
Tack Michael för dina kloka ord! Jag håller med och försöker leva så. Har gått igen en del kriser både som barn och vuxen. Vilken vacker dotter du har. Det strålar om er!
Tack snälla Martina! Ja, hon är väldigt speciell:-)
Vi är på genomresa.
Ja, så är det. Både i livet och i förhållanden. Känner att varje förhållande är en resa som man gör tillsammans med den andra. Ibland blir det en livslång resa, ibland en kortare genomresa som tar slut pga olika anledningar. Förhoppningsvis så blir man klokare efter varje resa och att man till slut hittar en reskamrat för resten av livet.
Jag har gjort två långa resor i mitt liv. En på 15 år och nu vill jag egentligen avsluta en 10 år lång resa. Jag vet så väl vad jag vill eller jag trodde det iaf men just nu så kommer tvivlen o ångesten över mig. Helt plötsligt är jag inte så säker längre. Rädd för att ta steget ut i det okända fast jag samtidigt längtar efter det.
Känner mig som en hund i koppel som drar iväg så långt som kopplet räcker och är nyfiken på allt o alla men vågar inte slita mig loss.
Sambon är trygg o kärleksfull och mitt liv är tufft på alla områden så det uppskattar jag verkligen, men det behövs ju mer än så.
Det känns som att det sitter någon på min axel och ropar: ”Gör slut. Du behöver något annat i ditt liv.” Och någon på den andra axeln ropar: ”Nej, gör inte det. Du fixar inte det här själv.” Ja, inte konstigt att man känner sig tveksam…
Jag blir ju inte klok på detta liv och jag blir ju inte klok på mig själv heller.
Hej o hå!!!
och du är inte ensam att ha det såhär!! kram
Förstår det.
Kram
Har du pratat om hur du känner? Våga vara ärlig och ta det svåra samtalet. Om han har förståelse för hur du tänker så får du veta annars så kommer du inte att kunna leva med dig själv.
Man är rädd för att såra men det är ju oärligt både mot honom och dig själv att låta det vara…Inte lätta samtal..Lycka till!
Vi har pratat.
Mycket!
Han blundar för verkligheten. Ännu har vi inte bestämt nånting.
Vad är det du inte tror att du fixar Josefina?
*jag är jag*
mina drömmar är utopier……och vackra solnedgångar….
viljan är det inget fel på, men kropp och orken sviker….. 🙁
min inställning till kärlek? att den är trevlig att ha på resan
mod är att vara rädd som bara den och tycka att priset ändå är värt risken….och göra det som behövs!
kram
Alltså jag valde inte att bli lämnad av min livs kärlek. 🙁 men nu är jag här ensam och vill inte leva mitt liv utan honom 🙁
Nej Anette, det ville inte jag heller den gången för ett år sedan.. Men när perspektivet väl kommer så : vill du leva med en man som inte vill ha dig till 100%? Det är en käftsmäll att inse .. Men det blir bra en dag .
En dag i taget….
Jag försöker men det är så svårt.
Har kämpat i 5 månader och saknaden efter honom är så stor. Vill bara ha honom tillbaka. 🙁
Önskar nästan att jag inte hade så mycket kärlek i mig att ge bort. Blir bara sårad och ledsen.
Det kommer någon som vill ha all den kärleken du har att ge!
Som skrivet: vi vill inte ha någon som inte vill ha oss till 100%!
Sträck på dig! Du är värd att älskas till 100%!!
Charlotta:
Synd bara att det var honom jag ville ge min kärlek till men den verkar inte ha dugt till honom. Varför fattar jag inte tyvärr…
Vackert foto och berörande ord som ger .. Insikt. Tack fina Michael.