Föreställ dig en person som är känslig för sociala stämningar och som är oerhört bra på att läsa av människor. Föreställ dig en person som är i kontakt med sina känslor och som har hittat kreativa uttrycksformer för sin högkänslighet. Som verkar vara väldigt mån om hur andra har det och utstrålar karisma. En kvinna eller man som har en konstnärlig förmåga att dra människor till sig genom sin genomträngande charm. Ett språk som signalerar empati och bildning. Och ett yttre som lockar.
Visst låter det sympatiskt och attraktivt? Vem vill inte vara nära den som gör att vi känner oss speciella och utvalda? Som om allting i den här världen var möjligt. Ett möte som får allting annat att blekna och kanske för första gången vi våra liv, känner vi oss sedda på riktigt.
Är det konstigt att vi känner oss attraherade? Allting finns ju där!
Men tiden kommer att visa om allting verkligen finns där.
Denna sexuella lockelse! Förälskelsen och den djupa känslan av att ingenting kan mäta sig med detta.
Men så kommer stinget från verkligheten! Ett kritiskt uttalande gällande hur du pratar, klär dig, familj och vänner. Att du ”kan bättre än så”. Du försöker snabbt korrigera dig själv för att slippa fler irritationsmoment från den som du är så starkt dragen till.
En tid in förhållandet känns det som om finstämdheten och högkänsligheten, enbart gäller personen själv. Finstämdheten handlar om yta; att det ska se snyggt och exklusivt ut. Känsligheten saknar medkänsla och empatin som du var övertygad om fanns där, var enbart ett intellektuellt begrepp.
Det vackra och genuina var emotionell ”sockervadd” som lockade till sig uppmärksamhet och bekräftelse. Den narcissistiska kvinnan och mannen är så oerhört övertygande eftersom de är ett med den grandiosa självbilden, vilket kan spegla ett oerhört starkt självförtroende. Vem lockas inte av personen som vet vad hon/han vill här i världen? Och som dessutom har valt att vara tillsammans med dig.
Men under ytan finns tektoniska plattor som snart kommer att skaka om världen. Din psykologiska värld!
Som HSP (högkänslig och medkännande) är det väldigt lätt att tro på det goda i alla människor, och därför ligger förståelse och förlåtelse nära till hands.
Det är lätt för den genuint finstämde att ta på sig skulden under konflikter, och hamna i ett kroniskt tillstånd av ifrågasättande av jaget: ”om det inte var för att jag var så känslig. Jag kunde ha uttryckt mig annorlunda. Hon/han är ju så oerhört klok.”
Som genuint högkänslig ägnar vi ofta tid att försöka balansera andra människor, eftersom harmoni är viktigt för vårt mående. Vi vill att andra ska få vara lyckliga och känna sig älskade. Men kom ihåg; du behöver få någonting tillbaka! Din kärlek måste få bli besvarad.
Högkänslighet utan medkänsla är iskall egoism, och du kommer aldrig att räcka till för den narcissistiska personen, då de förr eller senare alltid tröttnar. De är kroniska kicksökare!
Michael Thor Larsen – relationscoach
Lämna en kommentar