Det sitter ett tjusigt par framför mig och berättar sin historia. Mannen räknar upp alla logiska argument till varför kvinnan bredvid egentligen borde vara lycklig. Hennes kropp, ansikte och ögon säger annat. Han fortsätter med en röst som låter som en forcerande hockeycoach: tryck i orden, markerande, tydlighet och en hand som pekar.
Tänker för mig själv: ”han ser relationen som ett företag, ett projekt som måste ge avkastning.” Hon ser ensamhet, konstant pratande förbi kärnan och frustration.
Jag stoppar honom: ”hon är inte lycklig tillsammans med dig!”
Han: ”är vi inte här för att du skall hjälpa oss?” Fortsätter om hur mycket han gör för henne: köper saker, jobbar så att hon kan leva gott, ser till att hennes bil är servad, fixar semesterresor etc.
Jag: ”du lyssnar inte på mig heller. Tror du att göra, göra, göra, når hennes hjärta?”
Hon: ”du glömmer en jävligt viktig sak: du hör, men lyssnar inte. Indirekta hot om att jag inte kommer klara mig utan dig. När skall du fatta!?”
Två olika världar och språk som kolliderar. Logik vs känslor. Ser det om och om igen. Dömer inte, utan konstaterar hur olika vi kan värdera kring vad som ger lycka.
Det har aldrig fungerat och kommer aldrig att göra så – nå fram till möte, riktig kontakt och förståelse genom ett inhamrande budskap. Det måste ske på känslonivå.
If we can share our story with someone who responds with empathy and understanding, shame can’t survive.”Brené Brown
Michael Larsen – relationscoach och mental tränare
Det vilar en slags sorg över bristande kommunikation och bristande omsorg i relationer. När det från början varit en djup förälskelse som gett hopp om livslång kärlek blir till en olycklig kärlekskänsla är det en stor förlust. När vi pratar förbi varandra, infinner sig en känsla av frustration, och otrygghet. Den människa jag stått nära är plötsligt på andra sidan om staketet. En mur har byggts upp och tyvärr tror jag inte vi hittar tillbaka, muren byggs istället på ännu högre. Då har vi slutat lyssna och engagera oss i varandras känslor.
Så sant skrivet. Varför blir d så?
….kan inte sluta förvånas över att vi människor inte förstår hur mycket vi har att vinna i en relation genom att ställa oss själva frågan om Vad Ger/Gör JAG I Denna Relation Som Gör Den Destruktiv, Kärlekslös??? Det är så lätt när vi är sårade att ”skylla” på vår partner oas om det är en man el kvinna…. partnern upplever att vi går till attack och måste försvara sig…. vips har vi en konflikt…:-( Kan jag däremot se vad JAG gör kan jag prata ”jagspråk”, berätta om mig själv, t ex vad jag behöver, önskar osv och därmed behöver inte min partner känna sig attackerad och kan på så sätt våga lyssna….
Vill tro att det är en nyckel iaf 🙂
Tack för Din blogg Mikael
Tack Tua och för att du kommenterar – håller med dig om den viktiga frågan: ”vad GER jag?” Betydelsen av att inte ta någon för givet.
Bekvämlighet och personlighetsdrag. Ovilja till att titta närmare på sig själv.
Exakt så upplever många det Cecilia – murar som bara blir högre. Sorgligt.
….kan inte sluta förvånas över att vi människor inte förstår hur mycket vi har att vinna i en relation genom att ställa oss själva frågan om Vad Ger/Gör JAG I Denna Relation Som Gör Den Destruktiv, Kärlekslös??? Det är så lätt när vi är sårade att ”skylla” på vår partner oas om det är en man el kvinna…. partnern upplever att vi går till attack och måste försvara sig…. vips har vi en konflikt…:-( Kan jag däremot se vad JAG gör kan jag prata ”jagspråk”, berätta om mig själv, t ex vad jag behöver, önskar osv och därmed behöver inte min partner känna sig attackerad och kan på så sätt våga lyssna….
Vill tro att det är en nyckel iaf 🙂
Tack för Din blogg Mikael