En kvinna anländer till den välfyllda restaurangen för att möta några vänner. Hon tar ett par djupa andetag och rör sig mot bordet där de andra sitter, men vägen dit känns lång. Ljudnivån är hög och hon registrerar energin i människorna som hon inte känner. Det är mycket att ta in och platser som denna undviker hon gärna. Snart är hon i sina näras sällskap: ”Pust!”
En man har just haft ett möte med sin chef och när han kliver ut ur dennes kontor pulserar det runt tinningarna och ansiktet känns varmt. Han känner sig värderad och kritiserad. Tankarna biter sig fast! Han har börjat träna sig själv i att sänka intensiteten i känslorna. Eller rättare sagt i vilken grad de ska få påverka honom: ”Egentligen tyckte han bara att jag kunde bli mer kommunikativ med några av mina kollegor, vilket faktiskt inte var så farligt. Jag är mer än det jag känner.” Han har kommit över en bok som hjälper och stärker honom.
Cirka 15–20 procent av den globala befolkningen beräknas vara högkänsliga personer (HSP), och för dem är det inte sällan rena mardrömmen att vara in i en mataffär en fredagseftermiddag, gå genom ett flygplan, över ett torg där det är många människor i rörelser, ett gym etc. Det som en icke högkänslig person tycker är ”piece of cake”, är för den högkänslige rena bergsbestigningen.
Alltför många barn och ungdomar har fått diagnoser och etiketter (ofta i all välmening) som t.ex. social fobi. De har kämpat och kämpat med att förändras och bli ”friska.” Dessa unga själar har stått där på skolgårdar och känt sig konstiga och utanför. Hur många barn har gått och fortsätter att gå till skolan med en klump av oro och ångest i magen? Vuxna som inte förstår.
HSP är ingen diagnos eller personlighetsstörning, utan ett personlighetsdrag. Det handlar om individer med ett ytterst känsligt nervsystem och som starkt känner av stämningslägen, både utanför och inom sig själv. En kvinna berättar: ”det är som om jag tar in hela världen och inte kan sortera vad som är vad. Andras känslor och tankar blir till mina! Om jag t.ex. är på stranden och plötsligt känner mig obekväm i min egen kropp och vill dölja den, är det troligen en person som jag har registrerat och som skäms över att vara lättklädd på en offentlig plats. Jag absorberar och lever den andres känslor. Men jag har börjat kunna se vad som är vad: dina känslor är inte nödvändigtvis mina. Vilken lättnad!”
Till dig barn, ungdom eller vuxen som befinner dig på skolgården, i klassrummet, på arbetsplatsen, på resande fot eller var du nu är: ”du har unika gåvor! Ibland eller t.o.m. ofta känns det som en belastning, men ju mer du börjar förstå dig själv, vad högkänslighet är för något och hur vi kan hitta tankar som hjälper och skyddar oss, blir det oändligt mycket lättare. Du är inte ensam!”
Michael Larsen – relationscoach
Andliga medium brukar prata om HSP. Boka en tid med ett medium eller kryssningen att boka i mars/april för att åka sen den 14-15 oktober med tidningen Nära!
Tack igen, Miichael ❤ för dina ord. Jag är högkänslig, HSP, och jag känner igen mig helt i din beskrivning. Inte bara högkänslig utan också starkskör. Det är jobbigt men jag blir glad för små saker och kan njuta av vacker natur samt musik. Leva mig in lätt i bokens och filmens värld. Kan förstå hur andra känner.
tack för webinariet senast.
Kan känna igen mig.
Har haft svårt att prata om det för jag vet ju om att man kan tolka energier, kroppssignaler, kroppsspråk mm. fel
Men skolan var jobbig. Tror inte andra förstår att man kan minnas i årtionden efteråt hur de tafsade på en. Vilka skuldkänslor man kan bära på långt efteråt för att man visste att någon var mobbad men man kände sig oförmögen att hjälpa dem för då riskerade man själv att bli utsatt.
Försökt att inte agera på mina intryck, att inte låta mig läsa in för mycket mellan raderna utan sitta lugnt i båten men det var vidrigt att ana att den jag älskade ljög för mig, välja att ändå ge tillit och utrymme och så visar det sig att han nyttjat situationen och ljugit.
Det har hjälpt mig sätta mig in i mina karaktärers olika problem när jag skriver manus så det har ju varit till nytta också men det har också funnits stunder då jag överväldigats av alla intryck speciellt nu i och med separationen där mitt ex gett mig så dubbla signaler och skickat ut en energi som jag ständigt får låtsas om som att jag inte märker av för att inte tro att han ångrar sig för då kan jag fastna i att gå och vänta på att han ska komma tillbaka.
Kan inte imorgon men jag är gärna med en annan gång.
Ha en fin advent alla ni
Sån är jag. I perioder.. På jobbet var det en tillgång, ute i samhället 50% tillgång. Folk förstår inte.Men nu börjar jag förstå varför de inte verkar förstå.. Vem har egentligen tolkningsföreträde, en okänslig eller en högkänslig ?
Ja det är både en välsignelse och en förbannelse att vara så här. Att alltid ta in det som inte sägs. Att känna av andra människors känslor i sin egen kropp och att det tagit mig så många år att förstå att det inte alltid ens är mina känslor….Min räddning har varit att periodvis stänga av, stänga ner, ta pauser från sociala media, socialt liv överhuvudtaget. Ibland kan jag inte ens läsa vanliga romaner för att författarens jag tränger in för mycket i mig. Så jag läser faktaböcker istället. En positiv sak är att jag inte kan hata någon, inte på riktigt trots att en person gjort mig mycket illa. Eftersom jag alltid på något sätt fångar upp den andra sidan av saken. Det har faktiskt gjort att jag har lättare att förlåta och gå vidare. Det är en av de bästa egenskaperna med detta tycker jag. Jag dömer inte så ofta andra heller. Och har en ruskigt bra förmåga att ”se runt hörnet”. Det tackar jag för, även om det varit svårt ibland med både utmattning och sömnproblem som följd. Tack <3
Jag kan verkligen känna igen mig i det du skriver Anastasia.
Väldigt bra beskrivet av dig.
Jag har fått sluta se på nyheter om svält och katastrofer för annars kan jag inte sova. Kan vara påverkad av ett möte med någon i flera dagar efteråt för att jag processerar vad som sagts, inte sagts, vad jag tolkat och kanske misstolkat osv.
Jag har alltid lätt att förlåta men jag kan erkänna att jag haft svårt att gå vidare ibland dvs. känslan har hängt i länge efteråt att jag varit väldigt ledsen när jag blir osams med någon eller kan bli ledsen och lida av att andra jag bryr mig om är ovänner eller bara olyckliga. Känslan av att inte kunna hjälpa dem må bra och att göra så att vi lever i samförstånd har varit tufft och något jag fått kämpa med. Gör ju att jag slått knut på mig själv och gått till vägs ände och tillbaka för att se om jag kan göra något, ger liksom aldrig upp ….
Tack för att du delar med dig.
Ha en fin lucia