Hur kliver vi in i vårt barns värld och talar om för henne/honom att såsom den här familjen är nu, kommer den inte se ut framöver? Mamma och Pappa kommer inte längre att bo tillsammans.
En separation där barn är med i bilden är starkt förenat med skuld, beskyddarinstinkt, sorg och känslan av misslyckande – ordet familj är ju så laddat.
Det finns inga sunda föräldrar som medvetet vill kasta omkull sina barns vanor och trygghet. Ändå är det exakt vad vi tvingas göra när det kommer till en separation (i alla fall tillfälligt.) Det kan bara inte göras kliniskt och smärtfritt. Det kommer göra ont i dem (förutom i de fall där föräldrarna bråkat öppet under lång tid, då det istället är en lättnad), men vi kan smärtlindra genom att berätta på rätt sätt och visa att vår kärlek aldrig sviker.
EN SKILSMÄSSA ÄR EN AV DE STÖRSTA UTMANINGAR VÅRA EGON KAN MÖTA. Det river ner allt vi trott på om förhållanden och känslan av att varenda fiber i kroppen knyter sig är påtaglig. I allt det här skall vi dessutom stå pall för barnens skull.
Här är några förslag på hur ni berättar för ert(a) barn att ni skall skiljas:
– TIMING: berätta vid ett tillfälla så att ditt barn får utrymme och tid till att vara ledsen, frustrerad, ställa frågor och uttrycka sig.
– Gå INTE in på detaljer om varför ni skall skiljas. Ni kan säga något i stil med att: ”vuxna liksom barn kommer inte alltid överrens och då är det bäst att de är ifrån varandra. Mamma och Pappa kan och kommer inte längre att bo tillsammans.” Regeln är: keep it simple och var tydlig. Äldre barn andra formuleringar.
– Poängtera att det inte har någonting med henne/honom att göra och att det inte är deras fel att ni som vuxna inte klarar av att leva tillsammans.
– Var SUPERTYDLIGA med att ni alltid kommer att finnas där för er dotter/son och att ni älskar dem över allt och att ingenting i världen kan bryta dessa band.
– Respektera ditt barns känslor och låt dem sörja eller ”stänga av” på sitt sätt. Visa att du finns där genom din fullständiga närvaro.
– Anklaga och smutskasta aldrig, under några som helst omständigheter din f.d. !
Barn är olika: några är verbala och uttrycksfulla, andra tystlåtna och låtsas som ingenting när det känns svårt. Möt ditt barn där hon/han befinner sig.
Hur tänker du kring detta tuffa ämne? Vilka är dina erfarenheter?
Michael Larsen – livscoach
Lämna en kommentar