Husfasaden där jag bor håller på att renoveras och därför är mitt hem totalt inplastat. Ser inte ut genom fönstern och det är tur att jag inte drar åt det klaustrofobiska hållet. Slog mig att det inkapslade kan vara en metafor för livet: barriärerna som gör att vi inte ser ut. Ofrivilliga och/eller omedvetna pressningar som förblindar och stjäl utsikten.
Kunde beklagat mig över det knappa ljusinsläppet och larmandet utanför, men istället gäller det att hitta alternativa ”vardagsrum” som t.ex. ett kafé där skrivandet nu sker.
Vi kan alla skifta miljö för att inspireras. Det måste inte vara något grandiost och kostsamt utan sådant som gör att vi tänker några nya tankar och känner andra fläktar av intryck.
Vi behöver knäcka de självförtryckande koderna och trycka på delete knappen. Se genom någon annans ögon det vi inte själva ser.
REFLEXMÄSSIGT BEGRÄNSANDE BETEENDEN HAR GJORT ATT MÅNGA DRÖMMAR ALDRIG FÅTT SE DAGENS LJUS.
När förutsättningarna inte är de bästa blir det än viktigare att ta sig ut, en annan väg till arbetet, bryta rutinen när vi hämtat barnen på dagis eller i skolan, se vår partner eller på oss själva med nya ögon, prata med ett annat tonläge etc.
SMÅ FÖRÄNDRINGAR KAN LEDA TILL STORA RESULTAT.
Påminner mig själv om att jag inom kort flyttar till en nybyggd vindslägenhet som jag länge sneglat mot. Skall bli härligt med regnsmatter mot takfönsterna.
Vad kan du göra för att fylla dig själv med ny energi idag?
Michael Larsen – livscoach och mental tränare
Lämna en kommentar