relationer, kärlek, separera

Igår kväll försökte ett område i hjärnan förföra mig. Långsamt, viskande, övertalande och förklarande: ”det är skönt här inne. Tänk en bra film och lite kvalitetstid i soffan. Glass kanske? Det är mörkt och ruggigt ute. Kroppen behöver vila. Undrar om det inte är lite regn på gång?”

Jag genomskådade tricket och tog min löprunda. Hur gjorde jag för att inte ta den lätta vägen? Såg igenom bekvämlighetsflirten och övertygade kroppen med tydlig röst: ”lev ännu mer i varje andetag!” Och träningsmusik som triggade igång systemet. När psyket försöker lura mig – lurar jag tillbaka. Vi är MER ÄN den tillfälliga känslan.

När jag springer är det så mycket mer än en halvtimme/timmes till synes monoton meningslös upprepning. Det är vilja, tacksamhet, insikter, puls och fullständig närvaro.

Era mail, samtal och bloggkommentarer säger mig hur lika vi egentligen är varandra. Längtan efter att bli förstådda och förstå. Få ihop bitarna kring det som inte alltid går att greppa. Se den värdefulla kärnan. Hur gör man? Hur skapar vi tilliten?

Det är så lätt att ge råd och komma med tio smarta tips. Tänker inte göra det, utan påminna om vanorna i tanke och handling. Förväntningarna du har på dig själv (googla gärna på ”Galatea effect”) och hur de skapar verkligheter. Handlar inte om vagt önsketänkande, utan allt det sammantagna du gör dag efter dag. Övertygelserna vi har om oss själva, andra och världen. När vi tänkt och känt det tillräckligt många gånger, BLIR VI.

Vad behöver du se din hand skriva i den vita mjuka sanden vid havet? Vilka ord vill du se?

Michael Larsen – relationscoach och mental tränare