Om hela vårt fokus ligger på arbetet, karriären, renoverande, de egna fritidsintressena, barnen, mobilen/surfplattan, kicksökande, en dränerande kamp för att ständigt försöka bli förstådd av partnern, segra i argumentationsdebatter – så har vi receptet på ett miserabelt förhållande.
Livet i stort och tvåsamheten måste ha balans för att överleva. Fysiskt och emotionellt syre (vilket bl.a. innebär att känna sig älskad). Och att respektera sig själv!
De är få saker som så starkt påverkar vår lycka, som nära relationer. Jag påstår inte att en parrelation är elixiret för ett lyckligt liv. Var och en behöver kombinera de rätta ingredienserna för sitt liv.
Det jag vet, genom mitt arbete, privatlivet och ett stort antal klientberättelser, är att ett lyckligt förhållande innebär att känna sig älskad för den du är (ja, det kan låta klyschigt). ”Den du är”, innefattar många dimensioner: fel och brister, våra känslomässiga uttrycksformer, oro, tillkortakommanden, bagage, vårt att se på världen…liksom potentialerna gällande vilka vi kan bli.
Vi behöver få känna oss respekterade i våra känslor, även om partnern och vi själva inte alltid förstår dem. Ingen vill känna sig som ett renoveringsprojekt, där den andre eller vi själva, ska behöva göra om vår personlighet för att det ska kännas bra.
Lyckan vilar inte där vi känner kronisk otillräcklighet och ensamhet i tvåsamheten. Tillrättavisningar som tär på självförtroendet.
Om vi känner att vi måste bli en helt annan människa, eller att det finns alltför många sidor inom henne eller honom som vi vill ändra på, är det inte rätt person att dela livet tillsamman med.
Lycka föds där människor gjort upp med sina olika former av missbruk: ilska, gränslösa bekräftelsebehov, alkohol, svartsjuka, ohämmad nättid, emotionell analfabetism…
Lycka kommer till oss när vi börjar inse det icke förhandlingsbara värdet av den egna personen. En partner som är emotionellt öppen och mogen. När vi kan njuta av nuet och drömma om framtiden. När leende och skratt är närvarande. Att få tröst i stunder av vånda. När våra vanor är konstruktiva. När vi kan vara öppna och ärliga. När vår tid respekteras. Kyssar! När vi gemensamt tar oss igenom motgångar och kan säga: ”vi fixade det! Du och jag!”
Hur bidrar du med lycka till ditt eget liv? Och i en relation?
Michael Larsen – relationscoach
Lämna en kommentar