En påminnelse kära bloggvän. Och mig själv…
Fick en fråga från en man som nyligen träffat en kvinna:
”Hur kan jag göra så att hon stannar? Hon är den jag alltid drömt om.”
En mer slipad del inom mig tänkte direkt: ”hm… ge det lite tid så får du se om hon är kvinnan du alltid drömt om.”
Eftertanke:
Det handlar inte om att göra så att hon stannar – utan vara. Fråga sig själv hur de egna relationsvärderingarna ser ut. Om partnern i sin läggning är: ”loose man/woman” – dvs. en som inte är den tillitsfulla personligheten, medans du är det, finns det ingenting du kan göra eller sätt att vara på för att det skall bli rätt. Grundinställningen är helt enkelt för olika.
Om det finns någorlunda gemensamma värderingar handlar det om att vara det vi söker i en annan. Behandla en annan såsom du själv vill bli behandlad (ett perfekt budskap).
En sak har jag lärt mig genom mitt eget och andras arbete, liksom privat: kvinnor testar i mycket större utsträckning än män: ”håller isen jag nu skall ge mig ut på? Är det säkert att vara här? Äkta kärlek eller skådespel för att nära hans ego?”
Vi kan aldrig komma runt det här med att hitta stabiliteten och tryggheten i oss själva. Kommer tillbaka till det gång på gång: det ligger i vanorna. Det som över tid skapar beteenden – upprepningarna formar oss.
Ju mer genuint vi lär känna Jag här inne, desto mindre tar vi en partners ifrågasättande och testande som personliga angrepp, utan som vägar till djupare kontakt.
Om jag skulle ge ett enda råd till mannen? Bli någon du kan tycka om i det egna sällskapet – det är magnetiskt tilldragande. Behandla dig själv som en person med stort värde. Om du inte tror att så är fallet – gör det ändå! Och igen. Och igen – tills det blir verklighet.
Det är ok att falla på vägen. Vi gör det alla. Jag reser mig genom träning och skrivandet. Du?
P.S.Vill jag poängtera att vi män självklart också har ett stort behov av att känna trygghet med partnern. Utan tillit finns det ingenting att ge. Det handlar inte om könstillhörighet.
Michael Larsen – relationscoach och mental tränare
Det är så bra att du skriver att det är vanorna som gör det. Jag har precis alldeles nyligen insett, 40 år gammal, att jag är värdefull bara för att just jag kom till jorden. Nu kan jag bli lite otålig och tänka ”ok, nu vet jag det, nu kan jag gå vidare i ett förhållande, för detta var ju den viktiga insikten”.
Det du skriver får mig att förstå att jag verkligen behöver vara ensam tillräckligt länge för att jag ska ha fått in vanan att behandla mig själv som en värdefull person, fått in vanan att göra gott för mig själv även fast jag inte får en annan människas bekräftelse på den jag är eller det jag gör. För får jag in den vanan så kommer jag i nästa förhållande förhoppningsvis slippa söka ständig bekräftelse, eftersom jag kommer vara tryggare i mig själv, och därmed kan jag få ett mycket bättre nästa förhållande.
Så det är så rätt med det där med att det måste få ta tid, samtidigt som bara tid i sig inte heller hjälper. Det handlar om vad jag gör med tiden. Om jag arbetar med mig själv för att jag ska hitta mitt eget värde och om jag gör saker på egen hand som visar att jag är värdefull.
Så idag, första ensamma helgen, ska jag bjuda mig själv på bastu och på lyxen av att i lugn och ro kunna städa och ge mig själv en fin omgivning.
Hoppas på en fin lördag åt dig som läser. Varm kram!
Så klokt, fint och sant Marianne!! ♡
Tack för det! Värme till dig!
Så klokt val för dagen, du valde dig själv!
Tack för en fin påminnelse Michael och Marianne. Ja, det finns nog väldigt mycket att lära under ”ensamheten”. Att göra val som leder till goda ting för mig, på längre sikt. Inte ständigt falla in saker som ger kortsiktig tillfredsställelse. Har iaf börjat få upp ögonen för hur mycket och ofta jag på olika sätt söker bekräftelse när jag längtar så efter mänsklig närhet och kontakt (både fysisk å mental/själslig). Det är väl inget fel att söka kontakt å bekräftelse, det är ju mänskligt och det människor behöver för att må bra. Men ibland går det till överdrift, å då mår man inte bra av det. Har förstått att jag hamnar där för ofta. I överdrifter…
Har kommit till större insikt…nästa steg är svårare…att handla annorlunda…inte låta ursäkterna ta över. Där är jag nu. Vid den stora utmaningen…att ändra mitt beteende…
Ha en bra dag mina bloggvänner. ❤️
Insikt på insikt.
Och sen ska man handla efter det… Det är lite svårare men det går om man vill o bestämmer sig.
Ha det bra du med Petra.
Kramar till dig! ❤️
I snart ett år har jag övat på att njuta av ensamheten och komma bort från känslan att känna mig ensam och värdelös, då jag inte träffa någon som ville ha mig. Å nu när man träffar någon att umgås med som ger en närhet och beröring så känner man sig inte klängig man känner det ger energi och att man inte rasar när de går igen.
Ta hand om Er!
Tack Åsa för att du delar med dig av din resa, det känns hoppfullt!
Ta väl hand om dig också! Kram
Åh Petra, du är redan så långt när du kommit till insikten om vilka beteenden du vill ändra. Jag har ju de två senaste månaderna sedan jag blev ensam arbetat med mig själv mycket intensivt, men hjälp av bland annat terapi. Och jag ser redan hur jag i små, vardagliga situationer kan göra annorlunda, situationer som är gigantiska för mig i min utveckling. Och nu kan jag nästan bli berusad av känslan att jag faktiskt KAN, jag kan göra andra, mer konstruktiva val. Det handlar inte på något sätt om att jag förändrar den som är jag, utan om att jag ser på mig själv och min omvärld med andra ögon och därmed kan välja bort de av mina beteenden som är nedbrytande för mina relationer med mina medmänniskor.
All kärlek till dig Petra, och jag tycker att du är så stark i din strävan efter helhet och lugn!
Jag förstår inte riktigt hur man ska jobba med sig själv. Jag vet inte på vilket sätt jag skulle ha kunnat göra annorlunda i relationen jag var i. Tyckte inte att jag gjorde något fel.
Fick se en hemsk bild på exets nya tjej och jag fattar verkligen inte vad han ser hos henne.
Hej Anette! Läs A:s text ovan, tycker att hon beskriver klockrent vad det innebär att jobba med sig själv – att ta väl hand om sig själv, släppa taget om männen och ge sig själv det man behöver. Fastna inte i din förra relation, självklart gjorde du både rätt och fel, likaså han. Men att jobba med sig själv handlar om att fokusera att acceptera det man inte kan förändra, sin omvärld, och förändra det man kan, sig själv och sina tankar.
Jag jobbar stenhårt med att släppa taget om min man, om man vad han gör, vem han är med. Inser att om han inte kan eller vill se storheten i mig så är det något jag är helt maktlös över och därmed inte något som jag ska lägga energi på.
Kommer lite löst ihåg en metod som heter The Work. Minns inte riktigt hur den är, men bland annat handlar det om att ifrågasätta sina egna tankar, är de verkligen sanna? Hur skulle det bli om istället tänkte ”jag kan släppa taget om honom, jag kan ge mig själv kärlek och lycka, jag måste inte ha en man för att göra mitt liv helt”? Hur skulle det bli om du tänkte de tankarna dagarna i ända istället för de tankar du tänker nu?
Skickar varma kramar och en förhoppning om att du ska kunna släppa och vidare.
Tror inte att jag kan sjfå
Tror inte att jag kan få mig själv att tänka tankar som att jag kan släppa honom och jag känner inte att jag kan ge mig själv kärlek när jag inte ens tycker om mig själv.
Mitt
Hej Anette81!
Alla människor som kommer in i ens liv kommer för att lära oss något och de går när de levererat sitt budskap. Det är inte alltid som vi vet vad de gjorde i våra liv där och då men pusselbitarna ramlar på plats så får man ett AHA!!
Önskar du kommer vidare med ditt liv. Ditt ex har valt att gå vidare släpp honom! Han tar bara energi. Vet att det inte är lätt men att älta det förgångna hjälper inte till för att komma framåt.
Vakna varje morgon och fånga dagen! Gör saker som gör dig glad om så små eller stora ting.
Säger inte att det är lätt när det känns mörkare än mörkt men för varje dag du summerar med saker du mår bra av så tar du steg framåt. Att vara långt, långt ner är tungt men ingen annan kan göra jobbet åt dig.
Kämpa på!!
Isåfall lärde mitt ex mig att jag inte är värd någon kärlek.
Jag vet bara inte hur jag ska orka gå vidare. Allt känns så otroligt jobbigt bara. Vet inte om jag har energin som krävs.
Jag försöker göra saker men glädjen i det jag tyckte var skoj förut är inte roligt längre när man måste göra det själv. Jag tar en dag i taget men
Känner mig SÅ otroligt ensam. 🙁
Det är ditt ex som inte vet hur man visar och vårdar kärlek. Kram
Tydligen vet han det eftersom hans nya tjej trivs med honom.
Stor kram till dig Anette! Du kämpar på bra, och snart hoppas jag du kan få hjälp av psykologen igen. ❤️
Tack Petra.
Jag tycker att jag inte kommer någonstans fast jag knappt orkar kämpa.
Hej Anette!
Tror inte ditt ex budskap var att du inte skulle vara värd att älskas och tror inte pusselbitarna är tydliga än.
När du trivs i ditt eget sällskap så kommer omgivningen att se detta. När jag fick de orden för ca 1 år sedan så tänkte jag ”ha ha händer inte mig”. Nu står jag här efter många och långa samtal, där jag summerar min bästa semester som singel där jag njutit av mitt eget sällskap och inte kände ett tvång att vara som alla andra för att ha en bra semester.
Hitta nya saker du tycker är kul som inte påminner om en tvåsamhet. Våga testa något nytt!!
Våga ta kontakt med någon att prata med som hjälper dig att bryta tankemönstret!!
Du kommer finna den bästa kärleken av alla, den till dig själv. <3
Det kändes ju så när han lämnade mig. Att jag inte var värd hans kärlek.
Är tveksam om jag kan tycka om mig själv. Har hittat för många fel på mig själv.
Semester ensam kommer inte på fråga för mig, skulle tycka att det var pinsamt att åka på semester själv.
Då vet jag inte vad jag ska hitta på om det ska vara saker man gör själv.
Så tråkigt att vara ensam jämt.
Jag ska till psykologen i september.
Jag har många fel och brister som jag fokuserade min energi på tidigare i mitt liv men hjälpte mig inte framåt för att må bra. Tog hjälp av psykolog. Börja hitta ljusglimtar av positiva tankar..
Saker som jag gör själv: en promenad/cykeltur, åka och bada där du tar med en bok eller krysstidning, gå på bio, en fika på ett kafé med uteservering för att titta på folk, började träna något nytt och då gärna gruppaktivitet så du träffar fler människor, gå på picknick med en bok/krysstidning, mm.
Får man frågor varför man badar/gått på picknick/sitter på kafé själv så kan man svara jag har lite problem att vara social samtidigt som jag läser en bok/tittar på människor så får man oftast ett spännande ansiktsuttryck på den som ställde frågan, för de hade säkert utgått från tanken gör detta själv för man inte har någon att umgås med. Å så har du börjat konversationen med en ny människa. Många av dessa har tagit mig lång tid att göra själv såsom att resa själv men skall jag gå och vänta på sällskap så vet man inte när man får rest. Stäng inte in dig i boendet när du inte jobbar/läser, utan ta en promenad (behöver inte vara lång) och när du går så sträck på dig och titta upp.
Medan du lägger energin på ditt ex kanske du missar någon som vill lära känna dig men vill inte att du ältar om exet hela tiden. Visst alla har vi bagage men historiken behöver inte ligga ivägen för framtiden. Been there done that.
Bra du får extern hjälp!
Styrkekramar
Har svårt att se att det skulle kunna finnas något bra med mig.
Cykelturer brukar jag vara ute på,
Gå på bio klarar jag varken av att göra ensam eller med någon. Sitta på stranden har jag gjort, fika på stan känns konstigt att göra ensam eller?, gick på gruppträning förut, men svårt att träffa folk där,
Jag vill ju ha någon jag älskar att göra dessa saker med.
Tror kanske inte att folk skulle fråga mig om det och jag skulle nog inte svara något alls.
Jag gillar inte att resa ändå så.
Jag jobbar inte, är arbetslös. Men jag brukar vara ute och cykla när jag är barnledig.
Jag har tyvärr dålig hållning och tittar gärna ner i marken eller i mobilen när jag går ute.
Jag har inte märkt att någon skulle vara intresserad av att ta kontakt med mig. För var skulle dem ta kontakt någonstans.
Tack Marianne ❤️
Måste in och kommentera igen… För jag läste något så bra:
Det är inte en annan persons uppgift att få dig att känna dig älskad, inte alls. Det är din uppgift att upptäcka att världen egentligen består av kärlek och är kärlek till sin natur. Ju mer vi är i kontakt med den kärleken, desto friare och öppnare kan vi känna oss tillsammans med vår partner.
Och jag häpnar mitt i insikten att precis så är det ju! Jag har tänkt att nästa gång jag är i ett förhållande så ska det vara med en man som jag verkligen känner mig älskad av, för så var det inte i slutet av mitt tidigare förhållande. Men nej! Det är ju jag som ska hitta den allomfattande kärleken i världen och lära mig att fylla mig själv med den. Det är ju inte hos den andra jag ska leta, det är i mig!
Jag tänker att det inte handlar om att jag är värd att bli älskad av en annan, utan om att jag är värd att hitta kärleken i mig själv. Och sedan är jag värd att frikostigt dela med mig av den kärlek till mina medmänniskor.
Hmm…nu ska jag vara lite tvärsöver…för jag vill inte bara ge kärlek, jag vill verkligen ta emot kärlek också. Även om jag vill kunna se mitt eget värde och kunna tycka om och bekräfta mig själv. Men i det ingår väl att vara värd att ta emot kärlek från sin omvärld också, inte bara ge. Fast man måste väl fråga sig själv också, vad ger jag som verkligen är kärlek? Vad ger jag för att mitt ego ska få sin bekräftelse? Men jag vill både ge och ta emot kärlek. 😀
Hej Petra! Jag håller absolut med dig, självklart vill även jag ta emot kärlek, vi är båda och alla värda att ta emot kärlek. Min tanke var att allt börjar i att jag hittar helheten och kärleken i mig själv, och utifrån det tänker jag mig att jag kommer att attrahera människor som också kan ge kärlek och då kommer jag att få det jag ger.
Sedan tycker jag att du ställer en väldigt modig och klok fråga; vad ger jag av kärlek och vad ger jag för att mitt ego ska få bekräftelse. Jag ser absolut att jag då och då ger för min egen skull, och det ser jag verkligen som något att jobba med. Varm kram till dig!
Marianne…tack, jag gillar verkligen att läsa dina kommentarer. Det hjälper mig att sortera bland mina tankar…jag håller med dig…vi tänker nog ganska lika. Hm, det är bra att reflektera och försöka bli medveten om var man befinner sig och vart man vill. Tack för hjälpen! 😀
hej, marianne, jag tycker precis som du att det är så otroligt viktigt att ha hittat kärleken i sig själv innan man verkligen kan njuta av den från en annan människa. annars finns det risk för dysfunktionalitet i kärlekstemat.
när jag först förstod detta fullt ut lovade jag mig själv att aldrig mer glömma att jag först och främst är ’gift’ med mig själv. för mig innebär det att jag kan hjälpa mig själv upp igen när jag ramlat och trösta mig. att jag kan laga gott mat till mig själv, träffa lika kloka och välmenande val för mig själv som för mina närmaste. jag kan göra mig sällskap och likaså ge mig själv ’a break’ från mitt tänkande och dömande när det behövs. det hela innebär även min rent fysiska resa som kvinna som kan sin kropp och vet njutning. ja, alltså verkligen alla aspekter som vi brukar tro att vi behöver en partner för. numera vet jag att jag kan ge allt detta till mig och leva ett rikt liv själv (även om planen såklart är att träffa en man så småningom). märker att detta har gjort mig mycket friare och ’större’ på många sätt. intressant nog verkar det synas när jag träffar män (har börjat e-dejta nyligen) – de uttrycker alltid förvåning och beundran över hur öppen och samtidigt avslappnad de känner sig med mig. hade kunnat börja flera relationer om jag hade velat, men ni vet… den rätte. :o) och jag kan vänta, jag behöver ju inget – söker mest ’icing on the cake’ som jag redan bakat själv. jag behöver ingens skydd eller bekräftelse. och på något lustigt vis är det precis i detta läge som det är lättast att få allt det. :oD
så till alla därute som precis börjar resan: det finns sååå mycket att vinna, ge bara inte upp. och glöm inte: ni behöver inte göra detta ensamma, det finns vänner, terapeuter som Michael, kollegor som kanske gått igenom samma… :o)
Ni e så kloka! 😀
Tack så mycket A! Jag kommer att återvända till din text många gånger! Jag är precis i början av den resan du beskriver, och jag tror verkligen att det är så rätt, att det handlar om att komma till punkten när man kan ge sig själv allt som man annars tror att man behöver en partner att ge. Och självklart är det så att det är precis du börjar få allt som du skulle vilja ha. Jag tänker mig att de män du möter känner att de kan ge dig allt de vill av egen fri vilja, och inte för att du behöver och kräver det. Självklart är det attraktivt! Är övertygad om att du är en väldigt attraktiv kvinna, och tycker också att du gör så rätt i att göra dina egna val kring vem du vill dela ditt liv med, inte bara hoppar på det som kommer.
Du blir min inspiration!! Varma kramar till dig!
Så sant! Det finns de där ute som hjälper en. Jag korsa en väg med en ny kille som blev en underbar vän. Det var inte alltid jag tyckte om det han sa när han sa det men när jag funderat på
det en stund förstod jag hans synvinkel.
Han fick mig att lämna en relation som tog mycket mer än vad den gav mig. Jag önskade mer kommunikation och närhet, vilket han inte klara av att ge mig. Nu ca 1 år senare är jag glad för allt som hände men det har varit ett tungt år.
så underbart att hitta en sån vän! var rädd om honom du! kram
Michael, tack dig för din underbara, vackra, kloka blogg – det har blivit en vana för mig att läsa den varje dag, känns som en solstråle och återkommande påminnelse om vem jag vill vara. mycket närande och inspirerande!
Mkt tänkvärda ord som vanligt. Jag är nog en person som lätt anpassar sig efter andra, rätt svårt att se mitt egenvärde tyvärr. Vet inte om det är därför jag behöver mkt bekräftelse i relationer. Levt i en tidigare relation där jag ofta fick höra hur tråkig jag var, att jag inte skulle klara mig själv och dålig kommunikation och lite bekräftelse på kärlek. Jag är nu i en ny relation sen knappt 1 år tillbaka och är otroligt kär i honom. Älskar att vara i hans närhet och jag upplever att han ger mig kärlek när vi träffas. Ibland kommer dock mina hjärnspöken fram och jag blir rädd för att det härliga ska ta slut. Att han inte vill lika mkt som jag och kommer in i en bekräftelsefälla som jag inte vill vara i. Ogillar verkligen den sidan av mig själv och vill bli kvitt den men vet inte riktigt hur jag ska komma dit. Jag har otroligt lätt att prata känslor och visa det rent praktiskt och skriftligt vilket han har svårare för och då blir jag osäker på nå konstigt vis…. 🙁 Hur ska jag bli av m mitt bekräftelsebehov?
Tack för att du delar med dig Elin! Möt dina rädslor och försök inte fly. Rädslan för att bli avvisad. Se den i ögonen och stå kvar. En dag kommer du att kunna bekräfta dig själv lite mer och inte söka allt utifrån. Du är mänsklig och så här känner de flesta av oss. Agera som om du förtjänar kärlek i ditt liv.
Tack för svar! Är som sagt medveten om det här och kämpar för att sätta högre värde på mig själv. Ibland lyckas jag m det och då känner mig så stark så jag vet att det går och det är bara att kämpa vidare. Kärlek är ju så fantastiskt härligt!! Tack för så otroligt många bra tankar du delar m dig av!!!
Want to change something? be the change u want to see……
ibland får man sänka kraven på sig själv, Anette…..vissa dagar kan det vara nog att bara andas djupt! kram på dig
Jag har inga krav på mig själv.
Jag vet att kärlek är underbar, två människor blir bästa vänner.
Efter 18 år gled vi ifrån varandra min man och jag, problemet var att min man inte ville ha närhet, han var stressad och i en period när det var så mycket omkring honom och han ville inte/orkade inte med oss. Jag som kunnat ge allt som behövdes, jag gjorde allt men nej på nej fick mig att dra mig undan, kände mig inte älskad.
Efter ett år träffade jag en manlig vän som talade om hur värdefull jag är, vacker mm och jag blev lite kär, tog emot hans kärlek, MEN han hade inte den tryggheten min man kunnat ge mig och jag insåg att vi skulle inte kunna bli lyckliga ihop. Jag älskade ju min frånvarande man.
Jag pratade med min man. Gav honom ett ultimatum. Om vi ska vara man och fru och fortsätta vår resa ska det vara fullt ut! När tid gått är det svårt att bara komma tillbaka där man var utan samtal och en nystart. Det blev lättare 🙂 båda satsade, båda ville.
Häromdagen firade vi vår 20-åriga förlovning och jag är lycklig. Trygghet är viktigt. Vi båda mår bra. Att promenera hand i hand, kramas ge en kyss, livet är underbart:)
Så glad att vi inte skildes❤️