Vem har inte ställt sig den frågan någon gång? Jag vet att många brottas med frågeställningen gällande hur och var vi kan möta rätt partner.
Att träffa någon är relativt enkelt, men att träffa personen där ”hemma” får ett helt nytt innehåll är någonting annat. Känslan av att allt är möjligt i en annan människas sällskap.
Vi behöver istället för att söka alla svar utanför oss själva fråga:
- Hur kan jag börja behandla mig själv på bästa sätt?
- Hur stort är mitt självvärde?
- Vad har jag att ge?
- Ger vanorna mig ett bättre eller sämre självförtroende?
När negativa upprepningar om vilka vi är tillåts ta över hela scenen: ”jag är: ful, tjock, outbildad, ointelligent, gammal, patetisk, dålig hållning…”(tänk om du talade så till ett barn?) Och så säger vi det ständigt till det inre barnet!
Våra självkränkande ”sanningar” om vilka vi är har blivit delar av en identitet.
När vi kan se den egna spegelbilden och säga: ”Med dessa tankar och ord härskar jag över mig själv! Detta är sättet på vilket jag behandlar personen jag. ”
– KAN vi också börja släppa taget (vi kan endast frigöra det vi identifierat) och möjligheten till att se något mer än den förkrympta karikatyren av du ges plats.
Vill vi verkligen leva ett liv där vi är våra egna mobbare?
Tänk om det bakom den blöta grå yllefilten finns storhet? Tänk om vi är mer än tårarna, desperationen och ensamheten kl 03.22?
När vi är rätt partner åt oss själva, blir vi oundvikligen magneter som drar till sig självrespekterande och kärleksfulla själar.
Du är mer än…
Tankar min bloggvän?
Michael Larsen – relationscoach och mental tränare
Jag känner att mitt ”jag” kommer fram mer och mer. Att mina åsikter, känslor, tycke och smak är viktiga. Att jag känner som jag gör för att jag är jag. Det jag behöver är att låta mitt jag ta plats i min relation. När jag tar plats känns det som att det tas inte emot riktigt av min partner. Kanske för att han inte sett mitt jag så tydligt som det är nu. Tyvärr får han mig ibland att inte släppa fram mitt jag. För då kommer mitt gamla anpassande jag fram. Men då slutar det med att jag blir arg, arg på mig själv och han förstår ingenting…
Det känns som att jag är jag så mycket nu att jag vill inte riktigt träffa honom, för då blir det ett litet krig inom mig. Jag vill ju vara jag och göra saker som jag tycker om. Om det så är att jag ska gå i mina mjukisbrallor en kväll och skrota, bara jag. Då måste jag liksom förklara för honom att det har inget med honom att göra att jag vill ha min egentid. Jag behöver den för att vara jag och ett bra jag mot honom. Men detta funkar inte… jag får inte min egentid. Jag får inte vårda mitt jag. Då måste jag nästan ljuga för att han ska förstå att jag inte kan träffas.
så här är det väl för alla? om man har ngt att förlora eller blir arg, så kanske man blir tyst och drar sig innom sitt skydd där man är säker? man orkar kanske inte alltid och i alla lägen slänga ut sig själv med hjärtat först? personligen så vet jag att det är så för mig, och det kan ju inte bara gälla mig, eller? att orka jobba med det jag tycker är tråkigt, oskyddat och jobbigt är ju en process som tar tid och ork och en sjujäkla envishet……och att alltid sätta sig själv i rampljuset och våga ge ut sitt liv, med alla konstigheter och fel…..
” Sin egen mobbare ” så bra uttryck, lätt att förstå hur fel det är när det beskrivs så!!!
♡Lise
🙂 Liselotte
Levt i många år i en relation där jag inte varit älskad och där jag varit ständigt förminskad. Jag har nu så svårt att tro att jag är värd att älskas. Inte ens min egen man älskade ju mig… Jobbat och sliter med att tycka om mig själv igen, letar framtidstro..
Rätt i prick!! Vi behöver värdesätta oss själva och inse vår egen ”storhet”. Att bli medvetna om våra tankar om oss själva är ett bra första steg. Vi är bra som vi är. <3
Klokt, konkret och tänkvärt. Jag tror många som letar ”rätt” partner glömmer självvärdet och att ha en schysst relation med sig själv i första hand. Tack för leverans av frågeställningar som leder inåt och kan ge resultat utåt.
Emma
Tack Michael! Det är så skönt att få hjälp att flytta fokuset till sig själv. Att det handlar om att vara sitt bästa mot sig själv, för att sen kunna möta den man vill möta.
Jag blir 35, om ca en vecka. Singel sedan 7 år – nu är jag verkligen redo att träffa en MAN. (vill inte ha en kille) 😉
Har levt med mig själv, ensam i 7 år – ju längre tiden går, ju mera kräsen blir jag på vad jag söker hos Mannen.
Vet ju att ingen är perfekt.
Denna gång vill jag bara ha.en MAN, som respekterar Mig å sig själv.
Dejtar du något? I så fall vart ? Om man får lov att fråga? =)
Ler alltid när jag ser dina foton som du väljer ut till dina inlägg Michael. Rubrik och bild stämmer alltid så bra överens. Ofta räcker det att titta på bilden för att förstå vad dagens blogginlägg kan handla om. Oerhört vackra bilder!
Jag håller fullt ut med om vad du skriver men jag tror tyvärr att många nyseparerade och sårade män och kvinnor gör tvärt emot just detta och börjar i fel ände. Istället för att först landa i sig själv och den situation man har hamnat i, kastar man ut sina tentakler och dejtar allt som finns att dejta. Om jag nu skall generalisera så tror jag att det främst handlar om männen. Jag tror att kvinnan är lite mer försiktig.
Självkänslan är på botten och får man bekräftelse från någon av motsatta könet, även om det inte är från drömmannen/drömkvinnan, så tror man kanske att självvärdet och självförtroendet kommer tillbaka. Det kommer kanske tillbaka kortsiktigt men inte inifrån dig själv och det är inte du själv som har byggt upp det.
Det blir lite av en quick fix!
Mitt i prick Christina!! Precis så upplever jag det också; denna rädsla för att vara själva ett tag! Detta nödvändiga att ge sig tid att få landa, sörja (det som inte blev), läka….innan nästa relation.
Vad handlar denna rädsla om? Ett framtida blogginlägg Michael? 😉
Jättebra förslag på blogginlägg Joanna:-) Tack!
Precis det du skriver, Christina, benämner jag med att många är väldigt relationsskadade. Ett problem som verkar bli större och större. Människor tillåter inte sig att sörja färdigt och bearbeta färdigt. Utan snabbt ut och dejta. Men… Det går inte att lura någon. Verkligheten kommer ifatt. Jag önskar av hela mitt hjärta att alla kunde få lite mer ro i sin kropp. Stanna upp, reflektera, läka – för att slutligen hitta sig själv och sedan en ny partner.
Precis…vad kan vara viktigare än ro i kropp å själ 😀 Sen tid å plats för kärlek 😀
Jag har jobbat massor mig mig själv, men nu när jag träffat den man jag vill vara med så kommer alla gamla sår upp, eller många iallafall. Blir besviken på att jag trodde jag kommit längre och det är en ständig kamp mellan impulser och logiskt tänkande. Känns lättare att va själv, fast jag inte vill..kanske att man blivit sårad för mycket. Det känns verkligen som att det kremationer blir tydligt var ens ”svagheter” bor? Allt har inte med den andre att göra, att det skulle va fel person.
* Kremationer skulle va i relationer.
känner ofta så här jag med, men det är väl det vi menar med ’den rätte’ han som kan ta mig på rätt sätt så det blir större helhet än delarna? som jobbar med att lyfta och spegla istället för att förminska?
Känner mig ledsen då killar väljer bort mig eftersom jag är sjukskriven och inte har något arbete. Blir ledsen då jag blir dömd utifrån detta, de ser inte mig. En sa att jag nog skulle söka kärlek när jag ordnat upp mitt liv, har levt ensam i snart två år och det var först nyligen jag började dejta, men nu vet inte om jag orkar bli dumpad nåt mer. Svårt att hitta rätt om man inte ens får chansen. Men saknar närhet så oerhört, kan man vänja sig att ingen rör vid en? Har inte råd med massage. Tar gärna emot lite råd. Tack för en värdefull blogg Michael!
Visst går det att vänja sig vid att leva utan närhet, det tar bra olika lång tid för olika människor. Det viktiga är att inte fokusera på bristen utan på saker som får dig att må bra och för dig framåt istället.
Charlotta
Tack Charlotta, brukar fokusera på annat men så träffar man någon och börjar hoppas lite att iaf få lite närhet….känns bättre idag.
Jag säger bara: Dans, dans, dans…:-P
😀 japp mycket närhet av alla sorter där!! 😉
Tack Petra, brukar inte dansa men det var ju en idé:) vilken dans ska man satsa på då dom ger mycket närhet?
Foxtrott!!! 😀 Det är bättre än sex 😀
Foxtrott blir det:) sex vad är det för något;)
Haha…jag vet knappt Linda! Därför e dans min grej ;-P
Argentinsk tango!!! Den slår allt, även om foxtrot också är trevligt. Är man på mer partyhumör så är salsa också fint.
Charlotta
INGET slår en mysig fox 😀
vissa människor kan inte se bortom fasaden, var glad att bli av med dem!!! kram
Tack mia det är så jag försöker tänka men samhället är så fokuserat på det ytliga att jag är rädd att det inte finns någon som kan se bakom…kanske får ragga på arbetsförmedlingen:)
Så underbart att läsa! Men ännu mera underbart att jag idag har kommit dit där jag behandlar mig själv med respekt. Jag har insett mitt eget värde och idag vet jag att jag är underbar. Jag älskar mig själv! Det ger mig så mycket energi och styrka samtidigt som det ger mig ett lugn. Jag behöver inte jaga bekräftelse från andra människor, jag bekräftar mig själv.
Låter underbart Emma 😀 Vill du dela med dig av HUR du jobbat med dig själv? 😀
Ja du Petra35 det är svårt att beskriva men jag kom till en punkt där jag fick nog av att bli illa behandlad av mitt ex. Lögner, fysisk, psykisk misshandel, svek, otrohet, dubbelliv osv.
Jag kan beskriva det som att jag var hjärntvättad av honom och till slut fick hela min kropp nog och stängde av. Den orkade inte mer. Då fick jag hjälp att gå till en terapeut och den första uppgiften jag fick av henne var att svara på frågorna:
– Jag längtar efter… – Jag behöver…
Därefter skriva upp vart jag ville se mig själv om 1 år.
Och utifrån det har jag jobbat på mina tankar. Jag har haft dagar då jag velat falla tillbaka i gamla mönster men då har jag gått tillbaka och läst det jag skrivit och det har gett mig motivation.
Sen har jag fört lite dagbok på hur jag tänkt och känt. Bara korta meningar, funderingar. Jag har ställt frågor till mig själv om varför jag känner som jag känner och försökt att hitta svaren. Nu när jag mår så mycket bättre ger det mig energi att läsa vad jag skrev när jag mådde som sämst, för det får mig att inse hur långt jag kommit. Jag var så skör förut att jag trodde att jag aldrig skulle klara mig utan mitt ex. Idag är jag otroligt stolt över min resa. Jag vet att den bara börjat och att jag har mycket kvar att bearbeta men jag känner att jag gjort grovjobbet, nu är det ”bara” finliret kvar 🙂
TACK! Jag glädjs med dig! Bra jobbat 😀
Så rätt och så bra skrivet,Michael. Du lyfter fram det viktiga <3
Tack för dina kloka blogginlägg, jag känner mig stärkt efter varje gång jag har gått in och läst här. Jag försöker ta med känslan ut i vardagen – och det börjar faktiskt kännas (lite smått) som om mina känslor och handlingar synkar med varandra, i kärlek och respekt gentemot mig själv…..det är ganska häftigt.
Jag håller med – man får inspiration att se över sig själv och jobba med sina svagheter. Och jag vill tro att den största styrkan kan finnas i att kunna erkänna sin sårbarhet/svaghet. Det kräver stor ödmjukhet inför sig själv. Och det är nog grunden till allt växande. Att våga vara elev så länge man lever. 😀
Haha…fast inte är det lätt! Jag vill komma i mål nu, nu, nu…men har börjat inse att det inte finns nåt mål…det finns nog bara MER att lära 😀
😉
Jag hade aldrig lyckats att tagit till mig det här om jag inte fått annan hjälp också. Det tar tid att läka sig själv och det är så många processer fram och tillbaka – så som livet är. Ha en fin dag Petra!
Namaste
Fast jag vill börja med att kommentera att det är INTE alls lätt att träffa någon. Och sedan ska det vara rätt också, till råga på allt. Mina erfarenheter är att det är verkligen jättesvårt att träffa någon. Jag är trevlig, ser bra ut, smart, rolig, ordning och reda och är så redo jag bara kan vara. I en liten stad är det jättesvårt att träffa någon. Och på nätet är det minsann inte enklare. Jag har med jämna mellanrum aktivt försökt med nätet men nej… Det funkar inte. Och det jag vill komma till är att jag upplever att människor – överlag – är relationsskadade. Man bearbetar inte färdigt sitt förflutna och ger sig ut på jakt – men den genuina verkligheten fungerar inte så. Man måste läka och bearbeta färdigt det gamla. Alternativet är att man på nätet håller flera varma samtidigt. En tävling…!? Tack men nej tack! Eller så har jag träffat män som verkligen gillar mig och vill träffas mer – men nej, har de inte blivit vansinnigt galet kära på två dejter, då drar de vidare. Medan jag har velat ge det tid och känna mig fram. Otåligheten finner inga gränser.
Jag är en sann optimist i grund och botten och tror att allt har någon mening men visst känns det hopplöst ganska ofta. Samtidigt som jag vägrar tro att jag ska vara singel hela mitt liv. Och självklart vill jag träffa rätt man för just mig men jag får ju aldrig en ärlig chans.
Så, som sagt – att träffa någon är inte alls lätt. Eller är det jag som har haft enormt mycket oflyt…!?
Jag förstår såååå väl det du upplever. Ibland tar hopplösheten fäste hos mig med. Min erfarenhet är också att iaf jag har JÄTTESVÅRT att träffa någon som känns rätt å som det dessutom ska funka bra med. Jag kämpar också med att kunna vara positiv trots dåliga erfarenheter, och just nu tycker jag att det hjälper mig att sätta fokuset på mig själv å allt jag kan göra för mitt eget bästa. Investera i mig själv för framtiden. Då håller jag mig iaf sysselsatt å känner att jag använder tiden till något värdefullt å viktigt. Sen tänker jag att den dagen då jag möter honom kommer det vara värt varenda dag av längtan å ensamhet (tid för egen utveckling)…❤️
Så mycket det ligger i det du skriver om ”relationsskador” – tack för att du delar med dig längtan!
Hmm, det verkar ingå i livet att bli relationsskadad. Alltså det går ju inte skydda sig emot. Däremot skulle jag önska att det fanns mer lättillgänglig information om HUR man kan göra för att läka sina relationsskador…för jag tror det finns många människor som ändå VILL ta ansvar för sina sår och läka men bara inte har en aning om HUR man gör. Så är det iaf för mig…jag försöker gå på intuition å prova mig fram just nu. Å fånga upp tips på vad andra gjort. Men det kanske handlar mest om att identifiera och bryta sina mönster, eller?
Jag har något som funkade för mig.
En bok. En sorts guide.
Den handlar mycket om att börja leva det liv JAG älskar.
Sen kommer rätt relation av sig själv. När man är klar med sitt jobb så hittar HAN dig.
Det funkade iallafall för mig <3 Namaste <3
Va härligt! Vad heter den boken? 😀 Jag har bestämt mig för att helt fokusera på mig själv och tro på att jag kommer få träffa mitt livs kärlek när jag är redo för det 😀
Jag känner själv att jag är så redo jag kan bli. Har kommit underfund med varför tidigare relationer inte fungerat så bra. Så jag har bra fokus på mig själv men man måste ju vara två för att föra något framåt. Och varje gång jag ”springer på” en man så upplever jag denna problematik – de är relationsskadade. Och då blir det tvärstopp.
Tack, Michael! Ja, det har blivit ett stort problem i vårt samhälle, tyvärr.
jag har aldrig haft svårt att fånga killars intresse och har haft många kortare relationer, alltid kommit fram till vad jag inte vill……och har inte ett stort självförtroende, så är han snäll och inte slår mig så kan jag acceptera mycket……..men nu har jag fått den killen och kärleken till honom dör för att inget görs och inget händer ìngen utveckling sker……dagarna bara rullar på, så jag fyller dem med andra saker som jobb, gym, ridning, dans osv…..han ligger på soffan och sover….jag vet inte om jag ska kämpa på eller släppa allt….jag känner ju att jag är svår att leva med, att jag är konstig och har ett himla humör, så hur gör man när självpratet är *sant* ? jag tror ju inte att jag ljuger för mig själv i det här?
det viktiga i livet och i alla relationer är du själv. Som vanligt ett klockrent blogginlägg. Denna blogg har hjälpt mig många gånger.
E sen 6 mån singel efter ett 4 årigt av och på förhållande med en destruktiv man.
En relation där jag inte alls fanns. Och där mina behov inte va värda något. Jag jobbar med mig själv nu. Att hitta tbx till den tjejen jag va innan allt detta. Det e tufft och läka. Och jag har äntligen insett att jag e viktigare . Har en bra bit kvar på min resa där i från och jag får mina återfall av saknad och sorg. Men jag låter mig ha dessa dagar. Nu vet jag iaf att jag kommer bli hel och lycklig igen vilket jsg aldrig hade blitt med honom.
Och jag tror att kärleken kommer in i mitt liv när jag e färdig och redo .
❤️
Jag har spenderat 10 år med att försöka lyfta min partner. Nu ska jag lyfta mig själv, så får han gå sin väg.
Låter som ett klokt beslut!!
Jag förstår alla ord och tyngden i dom. Att ha balans i sig själv, att älska sig själv, vara trygg i sig själv för att kunna ge av sig själv. Men. Tyvärr upplever jag det som så i dagens utformade samhälle- att allt ständigt handlar om att hitta sig själv. Vara själv, egentid, allt annat runt omkring har blivit så mkt viktigare. Jag vet inte hur många gånger nu jag hört meningen som får gomseglet på mig att kittla ”jag måste hitta mig själv, jag måste göra det här för mig själv, jag måste vara själv”. Trots det sliter de o drar tillbaka. Ger lillfingret men tar tillbaka handen. Upprepade ord men ändå görs inget av det som sägs. Jag är 35 år. Jag ser en stor skillnad från det då jag var 20 år. Att hitta styrka med en annan partner, ord som ”i med och motgång” har ingen tyngd längre. Det har blivit så enkelt att använda de där meningarna ”hitta sig själv” men ändå göra raka motsatsen ständigt. Jag är en hopplös romantiker som har länge nu fått slagits med den där demonen som ständigt formar just de meningarna ”jag måste hitta mig själv”. Jag vill säga istället, väx upp och känn istället! Se det vackra, magiska o unika en annan människa kan ge.
Om svaret är kärlek- vad är då frågan?
Oj, vad jag håller med dig i det du skriver magica!!