Ibland kan jag inte låta bli tänka att vi till vissa delar lever i en tillrättavisande/undervisande kultur. Någon skrev till mig och frågade (vilket händer någon gång emellanåt) om hur jag såg på mitt eget bekräftelsebehov. Frågan i sig var helt ok, men tonen: utropstecken, uppmaningen att läsa den och den boken.
Svaret på frågan: ja, jag har bekräftelsebehov.
Vem har inte det? Skulle du t.ex. vilja leva i en relation utan att bli bekräftad? Vill jag bli bekräftad av bl.a. er läsare? Mina bloggvänner. Självklart! Det ger mig näring, energi och inspiration. Det skapar band emellan oss.
Till det jag egentligen ville få sagt – två frågor att ställa oss själva ikväll:
- Hur visade jag kärlek idag?
- Vad fick mig att känna mig älskad?
När vi är emotionellt utsvultna blir vi självklart hungriga. Desperat hungriga. En partner eller om vi själva håller oss på känslomässigt fattig näringskost, berövar det mest mänskliga i oss: det urdjupa behovet av att känna sig sedd och erkänd.
Ingen person vill känna sig osynlig (förutom i vissa genanta situationer). Om vi vill vara elaka (vilket vi självklart inte vill), är det ignorera som gäller. Prata förbi, inte ställa frågor som reflekterar: ”jag bryr mig om dig. Du är viktig i min värld.” Vi kan alla omedvetet missa och därför behöver vi emellanåt stanna upp:
Hur visade jag kärlek idag?
Hur bemötte jag personen i kassan då jag hämtade take away kaffet? Hur mötte jag föräldern på dagis/skolan? Lyfte mina ord partnern/vännen? Vilka uppbyggande gester och tankar riktade jag gentemot mig själv idag?
Vad fick mig att känna mig älskad?
Fick två röda hjärtan på sms av min ena dotter, ”saknar dig” från min andra. Ett telefonsamtal när jag var ute och gick i stormen från pappa: ”jag är stolt över dig.” Min systers omtänksamhet. En bild på ett hus som någon skickade. En vacker dam i 95 års åldern som strök min hand…
Önskar dig en fin Januarimåndag min bloggvän.
Michael Larsen – relationscoach och mental tränare
Viktigt att bekräfta och bli bekräftad.
Bekräftelsebehov har vi alla och det räcker inte bara att bekräfta sig själv man behöver bli uppskattad av andra.
Särskilt av de som man åtminstone tycker och tror står en nära.
Har upplevt en smärtsam relation som jag nu avslutat som saknade just bekräftelse och uppmärksamhet.
En av de nya ” dödssynderna” är likgiltighet, just det brist på bekräftelse .
Är nu i en period av mitt liv där jag söker en ny plattform i jobbhänseende och även så småningom en ny partner.
Behöver bekräftelse nu lite extra märker jag.
Försöker själv att uppmärksamma andra både de jag känner men även ta tillfället i akt till en främmande människa. Det värmer!!
Din blogg Michael är en bra och viktig länk till omvärlden för mig just nu.
Tack för det❤️
Vad händer när jag skriver här jo, både du och jag blir bekräftade på ett positivt sätt
Du är viktig för så många Michael, både som far, vän, och medmänniska för alla här i bloggen och utanför. Och visst behöver vi bekräftelse, det är ju näring för själen!
Tack fina Lin:-) Exakt så är det!
Hej, har precis upptäckt din blogg och den ger, tillsammans med andras kloka inlägg, så mycket inspiration och uppmuntran! Har upplevt så mycket av det du beskriver! Stort tack! Kram
Härligt att höra Maja! Välkommen:-)
Test för att se om det levereras !
Nu fungerar det Gunilla:-) Tack för dina uppmuntrande ord!
Tänkvärt och bra inlägg! Vi har bekräftelsebehov för att vi är människor helt enkelt.
Nya dödssynden är likgiltighet och det är en brist på bekräftelse.
Följer din blogg varje dag den är viktig och fyller ett behov.
Tack fortsätt och skriv!
Tack Michael för ett värdefullt inlägg, som start på min dag och vecka!
Tar med mig Dina två frågor längs vägen idag. Frågor som är mer betydelsefulla, än vi kanske tror.
Det är en kär lek att få visa andra uppskattning, bekräftelse och hur viktiga de är för oss. Det ger livet mening. Men lika viktigt är det att få känna det tillbaka – att jag värdefull och älskad, precis så som jag är!
Ha en riktigt bra måndag och tack ännu en gång för allt Du delar med oss!
Önskar dig detsamma Rebecca och tack för dina fantastiskt fina ord.
Vi har alla behov av bekräftelse det är vår livsluft! Vi blir till genom att bli bekräftade och om vi blir det lär vi oss att bekräfta tillbaka.
Det är en myt att påstå att en trygg person inte behöver bekräftelse från andra, att man kan bekräfta sig själv. En människa som blivit bekräftad på ett sunt sätt har byggt upp en inre trygghet och har förmodligen också lagt grunden till att älska sig själv. Det innebär inte att man därför inte har något behov av att bli bekräftad.
Att inte bekräfta är samma sak som att ignorera. Att bli ignorerad upplevs som likgiltighet vilket är en av våra nya dödssynder.
Jag vill bli bekräftad och försöker bekräfta både mina vänner och barn som främmande människor när tillfälle ges.
Tack Michael för dagens blogginlägg, följer de nu varje dag sen en tid tillbaka. Har tiden och de ger mycket!!
Att älska och bli älskad. Känns som livets kärnpunkt. Så många problem som bara skulle utrotas om vi alla hade fokus på den livsviktiga sanningen.Tack för påminnelsen så här i början på året,veckan och resten av livet.
Påminnelserna som vi ger varandra näring med. 🙂
Svar 0,0. För jag vill inte, kan inte när allt är som det är..
Och allvarligt talat, ska man ”ställa upp” för husfridens skull, eller bara för ”att det var länge sedan”, när allt jag känner för min sambo är rädsla och besvikelse…?
”Ställa upp” har ingenting med kärlek att göra ÅsaM. Att sätta gränser och agera på det DU vill är kärlek. Till dig själv.
Precis så tycker jag med.. Men så tycker inte min sambo. Han tyckte det var dags för att det var längesedan och vi hade ”5 min över”. Jag tyckte inte det var anledning nog. Jag hade inte lust, har iofs aldrig det med honom nuförtiden…
Men om jag ser det ur hans perspektiv så tillfredsställer jag ju inte hans behov..?
Han säger om inte jag ställer upp för han, så ställer inte han upp för mig..
Så han hade inte lust att hjälpa till med disken idag, sången står kvar…
Ond cirkel som bara blir värre om jag står på mig…
Hur kommer man ur sen utan att vika sig?
Be honom att se sig i spegeln och fråga: vem är mannen i spegeln? Hur beter han sig mot sin partner? Varför vill hon inte ha honom nära?
Ja. Tänkvärt. Tror tyvärr inte jag når honom. Jag får inte hål på ytan… sen är det nog inte svårare än så i detta fallet. Han tycker att jag ska ”ställa upp”. Punkt.
Tack för en jättebra blogg. Här finns mycket kraft att hämta.
Känner starkt för det du beskriver. Det är SÅ viktigt att komma ihåg vad mycket man kan hjälpa en annan människa med en så liten insats som att förmedla en tanke. Och ett telefonsamtal, en välbekant röst som säger ” jag tänkte på dig och undrar hur du har det”, betyder ju så mycket mer än alla gilla och käcka tillrop man kan få på Facebook, sms m.m. Det är lätt att glömma vad ensamhet kan innebära för en annan människa när allt rullar på runt omkring en.
Tack Michael för de tankarna!
Viltigt för mig att lyfta blicken ibland, från det jag tycker är så jobbigt mellan min man och mig, och tänka på att jag faktiskt både får och ger bekräftelse varje dag. (Vilket alla behöver!!)
Min dotter berättade på dagis när hon var 4 år varför det är bra med kramar:
– När man får en kram av nån, då har man den här inne och så kan nån annan få den sen❤️
Sen den dagen kramar jag mina barn ännu oftare så att de har många kramar att ge till andra.
Kram till er alla!!!
Fantastiskt fint sagt av din dotter! Det ”enkla” och självklara som är SÅ avgörande. Kram
Hej. Tack för en bra och emotionell blogg.
Ja, vad ger vi oss själva för självkärlek där i den existensiella ensamheten som vi alla har i oss och som berättar så mycket om hur vi ser på oss själva och andra. En tanke är att bli lite mera ”självförsörjande” i den bubblan av ensamhetens existensiella kärna. Kan lätt bli att man tippar över i diket av att söka bekräftelse genom att bli överdrivet givande och bejakade i sin attityd och i bland tappa bort sig själv i det. Att pröva ge oss själva kärlek utan andras bekräftelse och bli vän med ensamheten. För mig blev det ytterligare en frihet av benämningen frid. Varm kram
Fint du skriver Jessica:-) Tack! Kram
Bra sagt Jessica!
Tänk om alla gav lika mycket till sig själva som sin omgivning.
Vakna varje dag och tänka. Vad behöver jag idag? Se sig i spegeln och säga nåt positivt till sig själv 🙂
det skall jag börja med också!
Jag kramade min dotter imorse och sa
Jag älskar dig precis som du är <3
Den relation jag levde i innan jag blev lämnad, där var vi onsyliga för varandra. Vi gav inte varann bekräftelse överhuvudtaget och framförallt ingen kommunikation.
När det sedan uppdagades att mitt ex var/är sexmissbrukare förändrades mycket. Han erkände, efter att jag upptäckt, att han träffat en annan. Han sa att det var för att vårt sexliv var så tråkigt, att jag aldrig ville ha sex eller testa något nytt.
Så jag tog tillbaka honom desperat som jag var/är, jag ändrade mig sexuellt, gick från ”tråkig” i hans ögon till ”vild”, jag gav honom det han ville ha sexuellt men vad fick jag av honom? Ingenting… Jag bekräftade honom sexuellt, han mig med, men det var ju inte den bekräftelsen jag ville ha, vilket jag insett nu. Jag ville ju att han skulle se mig för något annat än bara sex, att han skulle vilja vara med MIG som person. Jag var och är fortfarande desperat hungrig på bekräftelse, jag känner en stor sorg över att inte ha någon att älska eller bli älskad, samt att våra år tillsammans känns som ett enda stort misslyckande.
Sen att mitt ex inte har någon annan än mig att vända sig till gör det jobbigt för mig. Han är far till mina barn och jag vill att han ska må bra. Han går nu och får hjälp att reda ut sitt liv och att bearbeta sin barndom som skadat honom mycket.
Tack för din blogg Michael, den känns som ett stöd i kaoset! Den väcker tankar som jag egentligen inte vill tänka och det är en tröst att läsa i kommentarerna att jag inte är ensam som har det jobbigt. Kram till dig 🙂
Ja tänk …..du skriver så träffande !
Jag får aldrig höra att jag är bra på det sättet i vår relation. Visst kan han kommentera att maten var god eller oj vad du har städat etc .men jag vill ha mer , gör det mig till en sämre människa ? Vill jag för mycket? Jag e känslomänniska på både gott och ont, men jag visar verkligen vad jag vill . Det var jag som friade det var jag som tjatade mig till en liten en som blir ett här i dagarna min tredje hans första ….listan kan göras lång :/
Han påstår att han tänkte fria då han vet hur gärna jag vill gifta mig med han men han väntade på rätt tidpunkt ? Herregud han e 46 ! Jag vill inte vänta , dagarna är räknade jag vill leva här och nu , jag vill känna åtrå passion kärlek omtanke och framtidstro. …..jag vill nog för mycket , det e kanske inte menat för mig ?
Tack för din blogg , den ger verklig insikt !
Jag känner igen mig i din situation, har varit tillsammans med min man i 9 år och jag har hela tiden ”drivit” vår relation. I våras slog det slint helt när jag upptäckte att han flörtade med någon annan. Efter allt jag gjort för oss?? Han menade att han bara ville vara med mig, men kände att jag drev allt i vårt liv.. och ja, jag älskade honom då och jag gör det nu. Han fick ta allt initiativ för att försöka få ihop vår relation igen. Jag la helt enkelt ner, vilket var fruktansvärt svårt. Jag släppte kontrollen helt. Han sökte upp en familjeterapeut redan samma dag och vi har sedan dess träffat henne, i början varje vecka och nu varannan vecka och vi är såå på rätt väg. Jag tar inte alla beslut längre, jag tar inte alla initiativ , han visar mig sin kärlek på ett moget bra sätt, för nu hinner han med i svängarna, när jag inte driver allt…. Jag har blivit lugnare, för allt ansvar vilar inte längre på mina axlar och vi får fantastiskt hjälp av vår terapeut. Han har också förstått att jag inte är så stark som jag givit sken av genom åren, helt omedvetet såklart.. men det har varit så.. Det har inte varit en enkel resa, men jag känner min mans kärlek till mig så starkt idag, mycket mer än jag någonsin gjort tror jag. Han känner att jag litar på honom, jag ”tar inte över” saker som han påbörjat som jag gjorde förrut. Så med detta vill jag säga, sök hjälp! inte för att du ska göra slut, utan för att få redskap att behålla kärleken. Någon som kan förklara vad ni egentligen menar när ni försöker prata med varandra…. Önskar dig stort lycka till! 🙂
Tack för ditt svar ! Jo jag har velat söka hjälp i oktober redan , men han är inte intresserad av det …..jag orkar inte tjata mer ….I natt när jag var upp och värmde välling till minsta så svartnade det bara för ögonen jag svimmade på köksgolvet , drog i farten med mig en öppen välling flaska och tog tydligen i fallet med mig en halvöppen diskmaskinslucka som blev knäckt ..allt runt i kring gräver hål i mig inifrån och ut . Har aldrig haft problem med sånt innan , men i kombination med dålig sömn och så otroligt mycket på mitt fat , så önskar jag att jag hade en stark relation att hämta kraft ifrån för det är väl så det ska vara , hur mycket det än stormar så har man varandra ? Borde vara iaf …..tack snälla för ditt svar ❤!
Ja att både få och ge bekräftelse är ju väldigt viktigt.För tillfället lever jag i en relation där det känns som att jag bara ger…får inte det där spontana upplyftande orden, sms:en eller vad som. Bara när jag själv gett… Därför glad att jag hittat din blogg och kan ställa mig de rätta frågorna…tänka till lite.
När du skriver tillrättavisande/undervisande kultur tänker jag på ett beteende som har stört mig det senaste året. Jag märker hur jag kroppsligen reagerar när personen man talar med lägger stort fokus på att bedöma sina medmänniskor. Det spelar ingen roll om bedömningen är negativ eller positiv, jag blir bara så stressad när man hela tiden har åsikter om andra och placerar dem på piedestal eller i soptunnan. Personer som tar sig friheten att betygsätta människor på det här sättet måste ju tro att de är mer värda på något konstigt sätt. Jag vet inte. Jag har bara så himla svårt för detta, har jag märkt och varför jag reagerar så starkt på detta vet jag inte.
Jag är helt enig med dig Sanne. Har också väldigt svårt för det.
Kärlek- mmmm härligt:-)eller?
Alla är vi verkligen i behov av bekräftelse. Det har vi väl med från födelsen. Tänker att om vi inte blir bekräftade dör vi. Varför söker babyn mammas ögon- för att se att hon ser den, eller? Sen gör babyn sig så söt så mamman bara vill gosa. Babyn jollrar mamman blir överlycklig.babyn får mer…Tänker att det är grunden till vårt bekräftelsebehov – min filosofi:-)
Jag tycker jag själv är bra på bekräft upp andra- få andra att känna sig sedda och älskade. Jag upplever att när jag ger så fylls jag på av energin personen börjar sprida. Så jag är bränslet till många:-)) jag är tändstickan, ljuset och säkert ngt annat fint:-)
Dock ser jag att jag är bättre på kärlek till andra än kärlek till mig själv. Kom inte på ngt nu ikväll… Bara massa till andra…
Jag har i perioder provar att leva utan strävan efter bekräftelse- då startar matmissbruk…. (trösta mig)
Å, du Michael, du är fantastisk på att vara tändstickan precis som jag. Du tänder massa hjärtan och positiva känslor genom svara fint till många här! Tack för ordet och kul ämne! Krammm
Och den känslan från när vi var små, lever kvar inom oss idag. I olika grad så klart. Klockrent det du skriver om att bekräfta sig själv – hur bra är vi på det? Stor frågeställning! Tidig erfarenheter av att inte ha blivit sedd kan ta oss in på ett par olika spår: extremt hunger efter att ”se mig, se mig, se mig…” eller tillbakadragande: ”det är inte lönt. Kan inte lita på någon i vilket fall som…” Tack fantastiskt snälla Barbamamman. Kram
Håller fullständigt med alla fina ovanstående inlägg.
Det är så viktigt att trivas i sitt eget sällskap,för då vet man att man väljer någon av kärlek och inte av ensamhet.
Att inte ”ställa upp”…. En person som är kär,brukar inte vara för trött för att älska.
Lyssna inåt,aha-upplevelsen kommer när hjärnan förstår det hjärtat och magkänslan redan visste…
”Det krävs mod att öppna en dörr till det okända.
Men kanske ett ännu större mod att stänga en dörr till det redan kända”
Tänker att du har väldigt rätt i det du skriver. Särskilt det sista…
Kram
Hej har nu varit separerad i 10 månader. Efter ett 23 årigt förhållande.Vi var tvungna att separera för vi var bara irriterande på varandra. Det som jag tycker är värst är det här behovet att vara bekräftad. Det stressar mig. Ingen vuxen att prata med eller ta i. Telefonen tyst ingen som hör av sig. Jag får ingen ro, vill inte vara själv. Nu är jag mer själv än någonsin. Får/finner ingen ro i det.
På frågan hur visade jag kärlek idag. Jag gör mitt bästa för mina barn, medmänniskor, arbetskamrater och mina klienter ska må bra. Men jag har svårt att hantera mig själv känner som jag ger mycket men vinsten blir aldrig tillräcklig
Åh, vad jag känner med dig!
Varit i en relation nu ungefär lika länge som din varade, sedan en tid tillbaka tagit steg för steg inom mig i riktning mot en, tror jag, oundviklig separation, vi är mer i vägen för varandra än vad vi tillför varandra något positivt, det gemensamma vi har är engagemanget för barnen. Känns nu som känslan av ensam ensamhet inte kommer vara värre än ensamhetskänslan nu. Men inser att känslan du beskriver kommer drabba mig också, nu finns det ju ändå en vuxen medmänniska i samma hem.
Givande att få ta del av tankar från dig som har separationen bakom dig, nyttigt att få olika infallsvinklar.
Hoppas du hittar tillfredsställeller i din situation snart och känner mindre stress över din nya tillvaro.
Tack det kommer nog ta tid. Men jag har inte ångrat mitt val. Vill bara bli tillfreds med mig själv. Älskar att ge men måste finna mig själv i det bara
Lycka till
Känner igen mig. Levde länge i ett förhållande utan bekräftelse. Alla vill väl ha bekräftelse men tyvärr är det ju något negativt att prata om.