Ibland tänker jag…

Det slog mig att rubriken låter lite rolig – ”ibland tänker jag” (jo, gör faktiskt det).

När jag får uppmuntrande mail och kommentarer slår tankarna mig emellanåt: ”lever jag efter detta? Är det inte bara fina filosofiska begrepp av ord, ord ord? Visst har jag hamnat här av misstag?” Osäkerhet och litenhet knackar på i ”rummet brevid.”

Påminner mig själv om att det bara är fanatikern som aldrig tvivlar. Tvekan kan vara bra eftersom det gör att vi ifrågasätter oss själva och det vi håller på med.

Något av det jag helst vill undvika är positivitetsglätta – försök till att photoshoppa människors svårigheter, utmaningar och smärta. För saken är den att det ibland inte finns några lösningar. Det handlar mer om att förhålla sig till och försöka härda ut.

Jag är inte en person som varit förskonad uppgivenhet och mörker. Långt ifrån. Men det har lärt mig att det finns stigar att ta sig fram på, även om de kan vara snåriga. Nya soluppgångar väntar på att få värma ansiktet.

Just nu skulle jag vilja sitta uppe i en skybar i New York och se regn skapa mönster mot fönstret. En bekväm fåtölj, perfekt dämpad belysning och skön musik strömmande ur högtalarna. En kväll som varit helt och hållet min.

Michael Larsen – livscoach och mental tränare