Det kan finnas psykologiska rum i hjärnan som gör oss skräckslagna för att släppa taget. Rum så får oss att hålla fast vid hoppet om att hon eller han ska förändras och bli en underbar person.

Andra ”rum” belägna i frontalloben gör att vi resonerar: ”han/hon är skadlig för mig! Hur många löften har inte brutits? Jag har aldrig kunnat lita på X!”

Men delar av limbiska systemet får dig att romantisera, längta och känna: ”jag står inte ut med att vara singel! Jag avskyr ensamhet! Hon/han är så himla attraktiv! Doften!”

Så vi håller fast, hoppas och våndas. Vi pendlar mellan att se klart; där självbevarelsedrift värnar om oss och de romantiska illusionernas träsk: ”vi hade fantastiska stunder! Jag kanske överdriver! Jag kan inte leva utan X!”

”Rummen” i limbiska systemet gör dig fixerad! Känslor som låser in dig och skapar tunnelseende.

Frihetens nyckel är inlåst traumabindningens valv.

Vi behöver göra slut med illusionerna och på djupet inse att kärleken inte försummar, ljuger, manipulerar och härskar. Rikta fokus på vad för slags liv du vill leva (utan X): fri från oro och ångesten som en skadlig relation skapar.

Det finns oändligt många fler ”rum” (dessutom vackra sådana) än dem som stjäl gnistan i dina ögon.

Michael – relationsterapeut