”Jag blir alldeles för på, nervös, känner mig otillräcklig och kontrollerande. Varför kan jag inte bara slappna av?”
Det första som vi behöver fråga oss själva i en sådan situation är om känslorna och beteendena kommer enbart från oss själva, eller om den vi dejtar eller är tillsammans med ger oss anledning till att bete oss ängsligt.
Om relationsbeteendet kommer enbart från våra egna rädslor, går det att göra någonting åt det. Om våra reaktioner beror på en partner som beter sig på ett sätt som gör oss otrygga, har vi ett ansvar gentemot oss själva att kommunicera vad vi behöver för att relationen ska bli hälsosam. Om partnern avfärdar våra önskemål och behov måste vi gå.
Om du har ett otryggt ambivalent anknytningsmönster, finns det flera orsaker till detta: en medfödd känslighet, tidiga livsupplevelser och relationer i vuxen ålder som har format vår syn på tvåsamheten.
Det går att bygga upp ett tryggare sätt att relatera på. Men inte i ett osunt förhållande!
Om vi har ett mönster av att dras till otillgängliga personligheter, behöver vi förändra detta eftersom vårt ambivalenta mönster ständigt kommer att repetera sig själv. Det blir som att titta på samma serie om och om igen. Inget nytt kommer att ske!
När vi lägger hela vårt värde i händerna på en annan människa gör vi oss själva ytterst sårbara. Om vi har ett liv där vi saknar en känsla av riktning och handlingskraft utan dejten eller partnern, är vi extremt utsatta, eftersom vi hämtar självförtroende uteslutande från den andre. Detta riskerar att göra oss ängsliga, irriterade, kontrollerande, svartsjuka och något av det värsta: en känsla av vanmakt!
Förminska aldrig dig själv i tvåsamheten. Låt inte separationsoro göra dig kontrollerande och osunt anpasslig. En relation ska ge energi. Inte ta.
– Michael
Lämna en kommentar