Uppskjutandets konst! När vi trycker snooze istället för att stänga av larmet och gå upp. Den bedrägliga övertygelsen om att vi har all tid i världen och när den patologiska optimismen är våra närmaste medresenärer.
En man säger till sin fru: ”Det är lugnt! Vi löser detta…” (observera ”vi” – inte ”jag”).
Hon vet att det inte finns någon plan, inga konkreta strategier kring ”vi löser…”, utan det handlar om att han vill snooza, vinna tid och mannens förhoppning om att hon ska glömma. En boll som passas runt utan att någonsin ta skott mot mål.
Peter Pan syndromet: ”livet ska vara roligt och utmaningar dansar jag runt likt en boxare som inte vill riskera att träffas av motståndaren (livet som vill att vi ska växa upp) Jag förför mig själv och omgivningen genom en reflexmässig optimism.”
Egentligen är det som att lägga puts på ett fallfärdigt och mögelskadat hus. Vi förändrar inte grunden genom en vacker fasad. Hål i tänderna lagas inte bara för att vi gör en tandblekning.
Den ihåliga själen fylls inte av mening och liv bara för att vi bygger ett nytt kök eller köper en exklusiv bil.
Rätt riktad handling belönar! Men för att kunna hålla fokus behöver vi förstå vad som skänker oss genuin mening. Vi behöver hitta vårt unika område. Håll frågan nära och jaga inte svar: ”vad gör att jag känner mening?”
Jag hade en period på alltför många år då jag fullständigt saknade mening och syfte. Det var minst sagt en mörk resa innan jag förstod att mitt skrivande kunde bana väg. Att det gav mig lugn och kunde hjälpa andra i liknande situation som min egen.
Jag vet inte hur din destination ser ut, men jag vet att vi måste upphöra med att sova med öppna ögon. Jag tror att hela poängen med det här livet är att bli vuxna (mänskligt/spirituellt sett). Att lämna snäva identiteter som vi har lagt till oss med. Att klä av oss klyschorna. Äkthet gör att vi kan komma i kontakt med ett lugn inombords.
När det t.ex. gäller att möta en partner är det en väldigt bra plats att börja ifrån. Eller att ”bara” kunna känna sig hemma i att vara singel eller ensamstående förälder. Bortom omgivningens subtila förväntningar.
Vad tänker du min bloggvän?
Michael Larsen – relationscoach
Jag tänker att du är så otroligt bra på att skriva tänkvärda texter….och om andra människor också kan hitta äkthet och sina riktiga styrkor…hur bra skulle det kunna bli?
Det behövs att fler människor som lever större…
❤
Meneh Ååh !
Tack – igen, Michael !!!
❤
Allt det bästa till dig Emilienne 🙂
Så bra uttryckt
Tack Susanne! 🙂
Jag tycker också att du är väldigt bra på att hitta en djupare mening med dina texter. Och ger oss läsare (mig i varje fall) lite att tänka på eller se på ett annat sätt… <3 KRAM!
Tack vare dina texter inser jag om och om igen att jag har en bra bit kvar till att bli helt hel. Efter 11 år av att bortse från mig själv i mitt senaste förhållande så är jag stundvis otroligt vilsen. Tack för att du finns Michael.
Ps. jag var var tvungen att köpa din bok och ligger nu och läser lite innan sängdags.