Mannen kontaktar kvinnan som lämnat honom och ber om att få träffas, eftersom han vill ha ”ett avslut.”

Jag tror att många av oss har mött detta, från ena eller andra sidan av staketet. Om vi är avsändare av:

”Vi behöver träffas! Jag måste få ett avslut!” – Är det läge att granska de egna motiven.

I samband med min egen skilsmässa uttalade jag själv orden. Det handlade så här i backspegeln inte om behovet av avslut, utan om att försöka vinna kontrollen. Ett möte kunde ”kanske väcka känslor i henne” och likt en retuscherad Hollywood produktion: kärleken som segrare.

Många av oss har suttit med den djupa längtan efter att förstå och få komma till ”closure”. Men vi glömmer någonting grundläggande: vi kan inte kontrollera och bygga logik kring allt som händer. Oförstående och en lång rad av frågetecken är en del av att de mänskliga villkoren. Desperation och ensamhet kan hålla oss fångar i en förskönad berättelse, vilket gör att vi försöker manipulera fram en önskad framtid.

Det handlar om att komma vidare inombords och att acceptera att vi inte kan dirigera allt som sker. Detta var en insikt som gjorde fruktansvärt ont inom mig, men som samtidigt befriade. Människor har sina anledningar till varför de gör som de gör.

De här kan göra ont att höra: den som lämnar ett långvarigt förhållande (oftast en kvinna), har bearbetat tankarna och känslorna kring att lämna under lång tid – ofta flera år. Era emotionella världar ser helt olika. Den som en gång var närmast, är nu en fullständig främling, vilket gör oss vilsna.

Som lämnad är det oerhört lätt att kliva in i nostalgifällan och försköna historien. Delar av psyket försöker skydda oss mot ett alltför brutalt och avslöjande strålkastarljus. Vi behöver en lång landningsbana av tillvänjning för att orka med.

Tid och avstånd läker. Liksom rätt personer i din närhet.

Michael Larsen – relationscoach och mental tränare

Behöver du prata med någon? Kontakta mig på michael@separation.se